Aftonbladet – 4 mars 1841, sida 1

RIKSDAGEN. BONDESTÅNDETS DISKUSSION OM KABINETTSKASSANS BRIST. (Forts. från gårdagsbl.) Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: aStatsutskottets memorial N:o 427 skall nu komma under öfverläggning. Jag vet sannerligen icke, hvad jag skall säga om frågan ; och så tyckes det hafva varit med Statsutskottet också. Ett så knapphändigt memorial hafva vi icke fått under hela Riksdagen, och likväl bav ingen så vigtig fråga förevarit. Ty det måtte väl vara högst vigtigt att veta, om man har skuld eller icke. Hafva vi skuld för Kabinettskassan? Derom yttrar sig Utskottet lika litet. Huru skola vi då få veta det? Och delta var det dock, som vi hbehöfde veta, icke huruvida någonting, som asynrs egaå sammanhang med någon del af den inträffade skutdsåttningen, blifvit instämdt til Riksrätt. Hvad som icke synes Cga sammanhang med frågan, ja utgör sjelfva frågan, kan icke afgöras af Riksrätt. Denna skall döma om tvenne saker: straff och ersättringsskyldighet. Det förra har iske något sammanhang med något förevarande äme; ty straffbart kan Konungens Rådgifvares förbålande vara, både om skulden är betalningsgild och om hon icke är det, Ersättningsskyldigheten åter kan aldrig sträcka sig längre än till betalning, i fall staten får betala. Huruvida Riksrättens dom i denna del skall betyda något och någonsin kunna verkställas beror således af någon annan, emedan det målet icke är instärdt till Riksrätt. Hvem är då denne andre? Titls vidare är det Rikets Stönder sjelfva; ty man kan visserligen tänka sig det fall, att fordringsegare en vacker dag stämma svenska statsverket, och då får man se, hvem domaren blitver; men bills vidare har ena parten, Riksens tänder, blott underhand blifvit tillfrågad, huruvida han skulle hafva lust alt frivilligt betala. Då vi nu skola svara härpå, så synes det vara oss ovärligt att söka ett svepskäl och säga: avi vilja vänta