Aftonbladet – 4 mars 1841, sida 1

UTRIKES. ORIENTEN. Vi meddela här nedanföre det i går omtal Memorandum, som de fyra allierade hofvens m nistrar aflåtit till Turkiske ambassadören i Lor don. Såsom en vigtig statshandling i den Or entaliska frågan förtjenar det Läsarens uppmärl samhet: Det lyder som följer: Memorandum från konferensen i London, stäla till H. Ex. Schekib Effendi, Ottomanniska Por tens ambassadör hos Hennes Storbritannisk HMoajestät. Undertecknade, befullmäktigade från hofven sterrike, Storbrittannien, Preussen och Ryssland hafva tagit i noga öfvervägande den depeche frå! Redschid Pascha, daterad Konstantinopel den 8 De cember 4840, hvilken H. Ex. Schekib Effendi, dei Höga Portens ambassadör, fått i uppdrag att med dela Lord Palmerston, på det densamma måtte kom ma till representanternes för de hof kännedom hvilka undertecknat konventionen af den 43 Juli Detta meddelande innehåller, att Hans Höghet Sul. tan tvekar att bevilja Mehemed Ali ärftlig styrelse öfver paschalikatet Egypten. Sedan undertecknade egnat den allvarligaste uppmärksamhet åt föremåle! för detta meddelande, hafva de enhälligt beslutit att anmoda H. Ex. Schekib Effendi, att framlägga för den Höga Porter följande betraktelser häräfver. De anse för sin pligt, att först anmärka, att då ofvannämnde Redschid Paschas depeche afläts, hade de fyra hofrens representanter ännu icke kunnat gemensamt taga det steg hos den Höga Porten, som blifvit beslutadt i London d. 45 Oktober; och af de sednaste berättelserna frän Konstantinopel af d. 27 December visar sig, att de fyra hofvens representanter ännu icke då ansett sig befogade, att till H. Höghets ministere adressera de vådslag, som de hade fått i uppdrag aut förelägga densamma. Imedlertid hafva de allierade hofvens afsigter alltid fortfarit att vara desamma. Skiljda genom stora afstånd, och utan att behöfva ånyo öfverenskomma med hvarandra, bafva de tillsändt sina representanter i Konstantinopel befallningar, hvilka bära karakteren af en fullkomlig enstämmighet. Hennes Brittiska Maj:ts regering aflät, för detta ändamål, till sin representant i Konstantinopel instruktioner, under den 47 Dec., hvilka uttryckligen bekräfta dem, som blifvit gifna d. 15 Okt. I samma afsigt har hofvet i Wien d. 29 Dee. tillsändt Hr. Internuntien positiva befallningar. Hofvet i Berlin har fullkomligt biträdt de förhållnings-ordres, som gemensamt blifvit beslutade i London d. 45 Oktober och 14 November. Ryska hofvet aflät d. 23 December till sin chargå daffaires i Konstantinopel befallningar, hvilka äro affattade i fullkomligt samma anda. :Undertecknade tilläta sig tro, då de här anföra dessa facta, aw de rädslag, bvilka på detta sätt blifvit gifna af de fyra hofvens representanter, skulle hafva haft ett verksamt inflylande på de åsigter, hvilka Redsehid Pascha framställt i den ofrannämnda depechen, af d. 8 December, och gjort ett slut på den ovisshet, som denne ninister uttryckte i afseende på den väg, som den Höga Porten i framtiden skulle vandra. Men för att häfva denna ovisshet och undvika hvarje tidsörlust, bafva undertecknade ansett nyttigt, att icke vakta vidare meddelanden från Konstantinopel, och itan att längre dröja med besvarandet af H. Ex. ;chekib Effendis meddelande, ansågo de det för sin ligt, att ännu ytterligare för den Ottomanniske Hr Ambassadören uttrycka och skriftligen bekräfta deas respektive hofs åsigt, liksom de redan haft ärån neddela honom densamma muntligen. Denna åsigt nbjuder Sultan, att i så måtto visa sin mildhet såOm herskare och sitt ädelmöd, att han icke blott iterkallar den emot Mehemed Ali utfärdade afsättNings-akten, utan äfven gifver honom det löftet, att ans ajkomlingar i rätt nedstijande led, den enr fier den andre, blifea utnämnde till Paschar i yypten, så ofta denna post blifvil ledig genom len föregående Paschans död. Då de fyra hofven åda den Höga Porten, att visa Mehemed Ali denna unst, framställa de icke för Hans Höghet någon ny de, utan erinra honom blott ytterligare om de afigter, hvilka Sultan sjelf uttryckt straxt i början f den Orientaliska krisen; hvilka afsigter äfven lågo I grund för konventionen af den 4ö Juli. Då de yra hofven gåfvo den Höga Porten det räd, som ärvarande meddelande har för ändamål att för denamma återupprepa, hade de den öfvertygelsen, att varken hafva rådt henne till en förlikning, som jorde något intrång i Sultanens suveränitets-rättigeter och lagliga myndighet, eller till en åtgärd, som tridde emot de pligter, hvilkas uppfyllande tillkemner Paschan af Egypten såsom Sultans undersåte, len Hans Höghet kallar att i sitt namn förvalta en rovins af det Ösmanniska riket. Denna sanning ekräftas icke blott genom 3, 5 och 6 artiklarne i en scparat-akt, som blifvit bifogad konventionen af ; 4ö Juli, utan äfven genom de förhållnings-ordres, om de fyra hofven utfärdat för sina representanter Konstantinopel, i följd af deras samrådande d. 45 )Iktober. Genom ö 8 i ofvannämnda akt bestämdes, tt alla fördrag och alla lagar, som gälla inom Osvanniska riket, neml. alla fördrag och lagar, som u äro i kraft eller för framtiden kunna blifva gälmäe, skola tillämpas på paschalikatet Egypten, lika