Aftonbladet – 19 februari 1841, sida 1

RER de båda största strömmarna i landet och derigenom öfver alla dessa mäktiga hjelpkällor, hvilka den engelska stammens verksamhet i de fordna ödt stepperna och urskogarna med så oerhörd framsång gjort fruktbara. 1 södra Asien satte de för någon tid med en energi och skicklighet un derstödda franska Ostindiska kompagniet dem stånd att göra de på Ostindien handlande brit tiska köpmännen deras vexande politiska och kom merciella makt stridig. Man hör ofta i Fran: krike långa, ekunniga, afundsfulla deklamationei öfver det Indiskbrittiska väldets historia och väsen, men besynnerligt nog, bland ett om sir nationalära så afundsundssjukt folk, blifva namnen på dess om Inadien så högt förtjente män en Labourdonnais, en Dupleix, en Bussy och Lally lika litet värderade af efterverlden, som desamma blifvit misshandlade af sina samtida Vi vilja hvarken inlåta ossien närmare granskning af det franska kolonialväsendet eller söka förklara det faktum, att Fransmännen öfverallt i sina transmarinska besittningar endast lyckats frambringa dvärgaktiga och kortlifvade krypvexter, under det de engelska kolonierna frodas likt skogens väldiga träd; så mycket är likväl visst, att de af några utaf Frankrikes största statsmän med kraft företagna kolonisationer först blifvit genomkorsade af fransosernas lust att leka soldater och till slut gått förlorade genom krigslyckans vexlingar. Samma lek, som de förr utfört i de andra verldsdelarne, upprepa de nu i Afrika. Frankrike begagnade sig af den allmänna freden och fruktan för kriget att, lika godt genom hvilka medel, på andra sidan Medelhafvet vinna fast fot. Det ockuperar den ena provinsen efter den andra, och förvandlar den ena efter der andra af Emirens städer och hamnar till fästningar för sina armeer. Denna ockupation utsträcker sig öfver nära 40 geografiska grader; men det är en mäilitärisk besittning oeh ingenting annat; den är vunnen med svärdet eeh skall gå förlorad på samma sätt, oeh den försvagar Frankrike likasom Paris befästande och andra dylika företag, att med materiella surrogater söka ersätta en bristande moralisk makt., Den år 4839 till Afrika alfsändde Mr Blanquis märkliga rapport skildrar Algierska koloniens läge med vida mörkare färger, än vi sjelfva väntat. Förlidet år förlorade armeen 1500 man och 42,000 lågo på de s. k. Algeriets hospitaler. Garnisonen i Miliana förlorad? inem få veckor 2-5:delar, af manskapet och lika härjningar öfvergingo de i Medeah, Blidah och andra städer förlagda. Efter 40 års ockupation behöfves en betäckning af 300 man för fortskäffandet af ett bref och 3000 mans eskort för en konvoj utanför Algiers portar! Armeen saknar sängar oeh kaserner och för någon tid sedan måste en bataljon tre dagar lefva af snäckor! Och med hvilket vist råd slutar Mr Blanqui denna bedröfliga officiella rapport? Enkel ech simpelt med det råd, att föra kriget i större skala, att ställa General Bugeaud i spetsen för en arm af åtminstone 80,000 man, för at! genom en enda stor ansträngning utrota alla fiendtliga stammar. Planen är lika dåraktig som utsväfvande och blodtörstig, ty de arabiska ryttarne skola draga sig tillbaka i öknen, dit inga europeiska trupper kunna följa dem för att vid lägligt tillfälle med förnyadt raser återvända. I sanning, slutar artikeln, sjelfva det ÅAlgieriska sjöröfveriet och allt det elände kristna slafvar lidit af barbareskernes gisslar var för den europeiska menskligheten och dess religion vida mindre bedröfligt och smärtande samt likaledes på menniskors lif och lycka mindre slösande. än denna blodiga invasion af der franska eivilisationen i Norra Afrika! —— Kött STORT MÖTE AF DE ARBETANDE KLASSERNA I ENGLAND. Den 24 Januari hölls ett stort möte af de ar