Aftonbladet – 16 februari 1841, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Vakor och vakt vid Windsors slott. Under denna rubrik innehåller ett Engelskt blad följande: Den största ängslan råder och har länge varit rådande inom murarne af detta Engelska konungarnes Justslott, för att hindra allmänheten att kunna vinna den obetydligaste insigt i hofvets muvemang derinom. Redan för 6 månader sedan blef det jernstaket, som skiljer den norra eller så kallade allmänna terrassen ifrån den nya, eller enskilda terrassen, flyttadt öfver 30 alnar längre ut, på det publiken icke skulle kunna hafva cen öfversigt af trädgården midt framför Drottningens smårum. I början af detta året. då Lord Melbourne en gång promenerade i den enskilda trädgården, tog en gentleman ifrån London sig den friheten att nalkas det omtalade jernstaketet på tic, tolf alnar nära; men han tillsades af en skildtvakt, att ej gå vidare fram. Han lydde pligtskyldigt och loyalt tillsägelsen, men tyckte sig under sitt qvarstående på stället kunna taga en öfversigt af slottet, och drömde icke ens att deruti kunde vara något ondt. Döm om hans bestörtning, då han hörde posten ropa: Halt, min herre, ni får ej se opp åt dessa fönster! . Mannen, som fann denna befallning nog besynnerlig, svarade: tror ni då, att jag med mina ögon kan slå ut rutorna? Visst icke, min herre, svarade skildtvakten, som hade sina instruktioner och syntes besluten att lyda dem; men jag är anbefalld, att ej låta någon se opp -Gentlemannen, som ej ville hvarken tvista med posten eller trotsa hans embetsmannamyndighet, såg ned, intill dess han Ilyckligen hunnit ut genom Windsor-slottets alla ägor; men händelsen har gifvit anledning till åtskilliga verser, som funnits anslagna på de delar af slottet, hvilka äro belägna nära den norra terrassen. Vi vilja här söka ungefär uppfatta meningen af desamma: