Aftonbladet – 4 februari 1841, sida 2

quantum. Yrkade på dessa skäl återremiss på betänkandet. Jon Olsson, Olof Persson och Erik Jansson från Stockholms, Olof Olsson från Westeråg, Olaus Eriksson och Olof Benjaminsson från Götheborgs och Bohus Län, Sone Persson och Per Pålsson från Skåne instämde. Nile Persson från Södermanland hade erfarit, att många anmärkningar i detta ärende blifvit i Utskottet framställde, utan att vinna det ringaste gehör, och hade lika litet hopp om, att Ståndets anmärkningar föranledde till någon ändring; men ville likväl till Ståndets protokoll reservera sin mening ? följande punkter. Ansåg nämligen stadgandet i 53 8 högst farligt, af samma skäl, som Hans Jansson och Anders Larsson anfört. 57 :s stadgande om 15 kannor, såsom minsta försäljningsbelspp under forsling inom landet, syntes vara dikteradt af samma bränvinsaristokrati, som velat ensamt tillvälla sig både bränvinsbränningen och försäljningsrätten. Om en fattig landtman vore i trängande behotf af några riksdaler, samt, för att förskaffa sig dem, har fem, åtta å tio kannor bränvin och någon spanmål att realisera, så syntes denna 8, äfvensom 44 , sätta honom ur stånd att någorstädes göra det. Slika författningar voro för den produce: ande och den konsumerande lika onyttiga, och de bidraga att ber röfva massan af folket dess utkomst. Protesterade högeligen mot antagandet af denna X, och förenade sig i öfrigt med Hans Jansson. En stor del af Stånhördes deruti instämma. (Forts. följer.)