Aftonbladet – 4 februari 1841, sida 2

söka visa, att det just är i Regeringens eget intresse, alt icke genom ett sådant arbitrium komma i en mellanhand, som kan sätta den i den obehagligaste klämma. Vi förmode, att äfven våra kolleger icke underlåta att i detta fall yttra sin tamka. — Efter flera dagars skarp köld och högt barometerstånd, ända till 26,40 grader, har kylan i dag slagit sig och barometern fallit ansenligt: — ——— 13 Red. anhåller, af förekommen anledning, det bidrag till sådana insamlingar, som i detta blad annonseras, till förmån för brandskadade eller nödlidande, måtte sändas till de personer, som för hvarje tillfälle uppgifvas, men icke till Redaktionen af Aftonbladet, så framt det ej serskildt tillkännagifvits att Red. emottager sådana. —— Tidningen Phoenix reflekterar i sista numret öfver konseljens nuvarande sammansättning, serdeles med afseende på Justitie-statsministersembetets nuvarande innehafvare. Ett utdrag deraf meddelas här nedan: ; — — — uEfter den offentliga dementi, Hr Richert gifvit åt de med afsigt utspridda ryktena om de anbud man skulle hafva gjort; om hans afslag och obenägenhet att för det allmännas gagn uppoffra något af sin husliga komfort, samt regeringens deraf föranledda obehagliga ställning, hvilken ej kunde finna några populära kandidater till de lediga ministerplatserna, har man ej ansett det mödan värdt avt dölja sin verkliga afsigt, som var, hvad den uppmärksamme betraktaren af händelserna längesedan anat, att icke välja andra personer, än dem på hvilka man var säker, d. Vv. s. att icke på minsta sätt vika från det gamla systemet, hvars tid vederbörande i sin oskuld icke ana möjligen kan vara förbi. Herr Törneblagh upphöjdes således till rikets högsta värdighet. Jag vill här ingenting yttra mig om hans behörighet till denna plats såsom lagfaren, embetsman och individ, emedan jag ej känner den och af flera skäl icke vill känna den; jag inskränker mig till att blott omnämna Herr T:s offentliga ställning. Han var i nära 41 år Justitie-eombudsman. Att har i denna befattning på intet sätt utmärkte sig genom några högre åsigter, någon ovanlig sjelfständighet, någet serdeles mod att vara makten misshaglig, någon stränghet mot förvaltningen — allt sådant är en bekant sak. Hans sista handling var likväl den, som mest karaktiserar hans begrepp om sitt embetes bestammelse. En medborgare hade till honom inlemnat en skrift, hvari han uppgaf åtskilliga styrelseåtgärder, dem han icke tyckte sig finna öfverensstämmande med bestående grundlagar, hvarföre han anhöll, att Justitie-ombuds mannen, enligt 20 i sin instruktion, måtte efterse, huruvida de möjligen kunde stödja sig på några äldre författningar, hvilkas upphäfvande han då borde föreslå, såsom ieke stående i öfverensstämmelse med vår konstitution. I stället att efterse förhållandet och amtinger beifra de olagliga åtgärderna, om de voro sådana, eller föreslå de föråldrade och elämpliga lagarnes upphäfvande. gjorde Hr Justitie-embudsmannen ipgenting annat vid skriften, än att, ouppmanad, till regeringen utlemna denna skrift, hvilken blef det välkomna medlet att emot dess författare börja den ryktbara majestätsbrotts-aktionen, som man icke skulle velat inleda mot den tryckta brochyren, hvilker bordt behandlas af en kämnersrätt och pröfvas af en jury: men som mar nu kunde draga inför Hofrätten och få afgjord af den Hindbeckska divisionen. Sedermera gaf Hr Törnebladk intet tecken till lif mer, än genom en skrifvelse till Rikets Ständer, hvari han yrkade lika aflöning åt Justitie-ombudsmannen, som åt Justitiekansleren, en jemlikhet, som Ständerna likväl icke funno helt och hållet bevisad genom de båda embetsmänhens öfverensstämmande handlingssätt i högmålsfrågan. Tvertom röjde de så föga sympatier för dess upphofsman, hvilken de ej ansågo sig hafva just för detta ändamål utkorat, att de förbigingo honom vid nästa val. De förklarade sålunda härigenom faktiskt och formligt, at han förlorat deras förtroende: Belöningen väntade bonom likväl på annat båll, ty den 3 Maj 1836 firades den äldste arffurstens födelsedag med Herr F:s upphöjande till kommendör al Nordstjerneorden, en ära, som på samma gång tillföll Statssekreteraren Grip, kontrasignent af det förhöjda anslaget ät gardesregementerne, hvilket Ständerna afslagit. En ännu högre lön har likväl nu tillfallit Hr Törrebladh. Den ena statsmakten har nemligen förklarat honom värd dess förtroende, och det lika formligt, som den andra förklarat att han ej egde dess. Så olika kunna då de tvenne politiska makterna I en konstitetionell stat tänka em samma person. Att endera måste ha orätt, är naturligt; men hvilkendera, som har döt, ernar jag icko söka afgöra. Det enda jeg vet, är, att i inger-annan konstitutionell stat skulle styrelsen förfarit. på sådant sätt; allraminst: skule hen gjort det under representationens ögon, och i samma slumd hon till henne aflåtit en proposition