Aftonbladet – 2 februari 1841, sida 3

fiende än kölden hetar nästan hvarje år en gång hans lif. Ehuru han från ungdomen lärt sig att med tålamod fördraga hungern, så öfverstiga likväl de pröfningar, hvartill han dömes, allt vanligt mått af svårighet oeh längd. Blott undet den mindre hälften af året är någon insamling af förråd möjlig. Ett afbrott i händelsernas vanliga lopp, flodernas hastiga uppsvällande, fiskarnes eller de vandrade renarnas uteblifvande, tillintetgör med ett enda slag den hjelplösa infödingens beräkningar, som äfven under gynnsamma omständigheter blott med möda kan lifnära sig. Sällan förflyter ett år utan partielt elände, men ofta nog uppkommer den förfärligaste hungersnöd vidt omkring. Man förtär lärkträdens bast, man slukar renens sönderstampade horn och hud ; men äfven dessa onaturliga födoämnen tryta slutligen. På sådana tider vandra urinnevånarne hoptals till de söder ut belägna Ryska byarna, men de som icke förgås under den långa vinterresans mödor, utan verkligen hinna dess mål, äro alldeles icke derföre räddade. VWVisserligen är Ryssen mera välmående och försigtig än hans råare granne, men äfven han kämpar icke sällan mot nöden och är åtminstone icke i stånd att hjelpa de nya gästerna. Regeringen har väl försökt genom mjölmagasiners anläggande förehygga ett sådant elände, låter sälja deras förråder till underpris och på lång kredit, men tillförseln från de vidt aflägsna sädesprovinserna räcker icke till, och den medellösa befolkningen kan ieke ens åstadkomma den ringa köpesumman. Om goda år gifva lifsmedel i tillräcklig mängd, så förändrar sådant ej förhållandet. Man lefver till största delen af fisk, som tillagas på åtskilliga sätt: stundom gömmes den frusen och, sönderskuren i stycken, cirkulerar som skiljemynt. Menniskan och de oumbärliga draghundarna äro lika inskränkta till detta födoämne, hvars konsumtion är så oerhörd, att hundra familjer i Kolymsk årligen endast af sill förtära tre millioner. Om sommaren kan man med någorlunda säkerhet räkna på renarnes vandringar. När en sådan drift anländt, sätter hela befolkningen sig i rörelse, på det att hvad de anse som en skörd, icke må undgå dem. Man lurar på dem vid sådana ställen, der de gå öfver strömmar och angripa, på små båtar, de tätt hopträngda djuren, som likväl tappert försvara sig med sina horn och stundom till och med döda jägarena, men likväl sluteligen hundratals stupa för deras lansar. Ogonblickets tillgång kommer nu horden att glömma det förgångna eländet, äfvensom det hvarmed framtiden hotar, och lik som alla råa folkslag, frossa de nu af ett öfverflöd, på hvars hastiga åtgång de icke tänka. (Forts. följer.) (Insändt.) Insändaren af recensionen öfver Norbecks Lärobok i Theologien anhåller att få rätta följande genom tryckfel tillkomna oriktigheter: Umaltnan AA madam LA 0 LE dne 0 TRE meter mr 6