Aftonbladet – 22 januari 1841, sida 3

— MZ — ALL Den nuvarande isländska litteraturen. I intet land, som tillhör den. europeiska kul turen, står den existerande bildningen i ett sådan förhållande till bildningsmedlen, som på Island Böcker äro der sällsynta; derföre eger också et all mänt utbyte deraf rum, hvilket vanligtvis sker på vägen till kyrkan. De verk, som låntagaren mes tycker om, afskrifvas icke sällan. De flesta Isländare skrifva korrekt och med en vacker handstil Biblioteket i Reikiavik innehåller omkring 8000 band hvilka utlånas öfver hela ön, och som familjerna: antal är ungefär lika stort, så har man häraf der säkraste mäåttstocken på, huruvida de tillgängliga litterära förråden svara mot behofvet. Hvad Isländarens bildning angår, så står den. mer än något annat folks, i beröring med forntiden, emedan den sorgfälligt förvarar slägtregisterna, och bibehäller förfädrens ära eller nesa i friskt och lefvande minne Denna kärlek för forntiden, i förening med en skarp observationsgåfva och en omättlig vettgirighet, sätter honom lika i stånd att läsa och att skrifva historien. Man finner sannolikt hos intet folk en så noggrann bekantskap med de inhemska och utländska tilldragelserna, som hos Isländarena. Denna omständighet, som sätter hvarje fremling i förundran, gör dem på visst sätt till födda historieskribenter, hvarvid deras isolerade läge försäkrar dem om den fullkomligaste opartiskhet, under det att deras bildade och uttrycksfulla språk fullkomligen motsvarar ett sådant värf. Man finner på ön flera kringvandrande historieberättare, hvilka, like de gamle Barderne, gå från hus till hus, meddela sin traditionella lärdom och derigenom förvärfva sin utkomst. Poesien har imedlertid icke bibehållit sin förra ståndpunkt inom öns litteratur. Folkets melankoliska lynne, jemte en mera åt den yttre än den inre verlden gående tankeriktning, synes icke heller gynna poetiska skapelser. Hårda pröfningar och motgångar har här gjort örat slöare för tonernas harmoni, och man hör således nu för tiden der i landet sällan musik och poesi. Dock finnas äfven i sådant hänseende ärofulla undantag, Bland dessa förtjenar den vörnadsvärda Johan Thorlakson i synnerhet att nämnas; man har af honom flera originalpoemer,