Aftonbladet – 21 januari 1841, sida 2

Amerikanerne och deras samhällsskick, som just let nu ifrågavarande, sednaste presidentvalet, och att denna vederläggning hemtar en ökad styrka just af de argumenter, man på motsidan räknat sig till fördel från de anmärkta intrigerna och partistriderna dervid. Ty hvilken är väl den gentliga och värsta förebråelsen, som riktas mot det demokratiska samhällskicket i Amerisa? Att ett sådant samhällsskick leder till förstörande af allt hvad man i de monarkiska staterna räknar utmärkt och beundradt; att, emedan all upphöjelse i följd af rang, börd eller yttre hederstecken der försvunnit, hatas eller föraktas äfven allt annat sträfvande, än det, som sker för materiella intressen; att den högre själslyftningen och känslan för ädlare njutningar upphör, och att penningen blir den enda och allrådande häfstången för alla företag, det enda, på hvilket man sätter värde. Vi bebölva icke citera källor för dessa anklagelser; de utgöra stereolypfraser hos de flesta förfäktare af den så kallade rena, monarkiska principen, så snart man blott kommer på kapitlet om Amerika. Nå väl! hvad visar då erfarenheten vid det sednaste presidentvalet? Oaktadt den påstådda missaktningen för all högre förtjenst, oaktadt den ofta omförmälta känslolösheten för annat än penningen, och, oaktadt det obehöriga insteg, som denna i några fall verkligen visat sig ega vid dessa val, i följd af en bristande kontroll å valmännens riktiga inregistrering; — oaktadt allt detta, säga vi, väljer pluraliteten bland en folkmängd af 44 millioner menniskor, inom några och tjugo serskilda stater, till sitt gemensamma öfverhufvud och regent en man af en den mest fläckfria och aktningsvärda karakter, och framför andra utmärkt af ådagalagd tapperhet och fordna värf i statens tjenst mot dess fiender, men deremot alldeles saknande den der materiella storheten, icke kapitalist, icke chef för någon riksbank eller något stort aktiebolag, utan så medellös, att han i sitt obemärkta privatlif nödgats för sin utkomst antaga en skrifvarebefattning hos en domare i en aflägsen landsort. O! JI skrikare, som jemren eder öfver det ringa afseende, som personlig utmärkthet skall ega hos det amerikanska folket, j, som ständigt fören i munnen nödvändigheten, att de absolutistiska grundsatserne och privilegiernas vidmakthållande utgöra ett nödvändigt stöd för det stora, det sköna, det ädla, det upphöjda i civilisationens och mensklighetens intressen, hvad sägen j väl om detta enda factum, som så nedslår hela den rankiga byggnaden af eder toma fraseologi? Men j andre, som ännu minnens den förtjusning, med hvilken j uti eder ungdom läst berättelsen om den romerske Cincinnatus, hvar hafven j väl ett närmare motstycke till denna händelse, än uti det nyligen passerade valet af dandtmannen från North Berd,, som framdrages ur sin obemärkta krets, att stå i spetsen för en af verldens stoltaste nationer? Läsaren finner säkert, att någon sympati för presidenten Harrisons åsigter i den ena elier andra af de frågor, som nu utgöra offentliga stridsämnen i de Förenta Staterna, icke för någon del kan ingå såsom motiv i hvad vi här ofvan yttrat. Syftemålet har blott varit att åberopa ett nytt exempel, till undanrödjande af en nog allmän villfarelse, att all utmärkelse i de Förenta Staterna, som ej grundar sig på penningen, skulle vara hatad, i fall denna icke redan förut vore motsagd af den erfarenheten, att rikedomen derstädes, om än lika afundad och lika eftersökt, som på alla andra ställen, likväl nästan aldrig i Förenta Staterna gifver företräde till politisk makt eller embeten. oss XXX ESR or ——A 2