Aftonbladet – 21 januari 1841, sida 2

a Ad ee had blikanismens befarade undergång just ifrån dem, som annars äro mest förklarade vedersakare af detta regeringssätt och af folkmaktens inflytande på styrelsen. För vår del hafve vi icke mycket annat att säga, vid alla dessa krokodilstårar, än att beklaga de arma gråtarne, det de icke blifva sannspådde. Vi hafve redan nämnt, att det ingalunda är första gången som ett presidentval gif-; vit anledning till lika bedröfliga profetior om unionens upplösning, despotismens införande, m. m. s. I detta afseende vilje vi biott tillägga, att den bekante kapten Marryat, en utmärkt skicklig romanförfattare, men stark ultra i politiken, för 2:ne år sedan gjorde en resa i Förenta Staterna och har deröfver utgifvit en beskrifning, hvars 2:dra del, handlande om de amerikanska institutionerna, påtagligen och, enligt författarens eget tillkännagifvande, har till syftemål att afskräcka hans landsmän, Engelsmännen, ifrån den äfven hos dem öfverhandtagande förkärleken för demokratiska inrättningar. Det är, för jemförelsen skull, i sanning högst intressant att läsa, huru han redan der, i anledning af den häftiga rörelsen vid det förra presidentvalet, då van Buren återvaldes, uppställer en fantasmagori af precist samma skräckbilder om en allmän anarki och förstörelse samt derpå följande despotism, i följd af demokratiens öfvertag, som man nu 4 år efteråt sett i de tyska korrespondentartiklarne; ja nästan så, alt man vore frestad att tro, det en och annan af dessas författare helt enkelt tagit sina uppsatser ur hans bok. Imedlertid visade det sig äfven då, att så snart resultatet af valet var gifvet, var också rörelsen förbi och allting inträdde åter i sin vanliga ordning; och så kommer det äfven att förhålla sig denna gången. Mycket buller och bång; de förskräckligaste bataljer i tidningarna, men ingen al dessa blodiga massakrer, som åtföljt de politiska rörelserna i en stor del monarkiska stater, eller dena efterdymng, som bragt en stor mängd politiska offer på fästningarna, förmörka taflan af det så illa beskrifna republikanska oväsendet; vi tala icke om ett så mångårigt sönderslitande imellan medborgare, som successionskriget i Spanien förevisar. Det är annars vid detta som i många andra fall skada för sanningen, att partisinnet i sin blindhet alltid springer förbi sitt eget mål och gör argumenter och skäl oanvändbara, hvilka eljest kunde föranleda till något medgifvande å den andra sidan, och någon jemkning imellan de olika meningarna. Det bör nemligen ej nekas, att äfven presidentvalen i de Förenta Staterna icke sällan gifvit anledning till uppträden, öfver hvilka hvarje vän af ordning och lugn i samhället måste uttrycka sin stora ledsnad, samt att någongång tll och med verkligt skandalösa saker passerat vid valförrättningarne; men det oriktiga i de slutsatser man drager af dessa förhållanden ligger deruti, att folkfrihetens fiender skrifva allt detta på sjelfva det republikanska systemets, den politiska frihetens och valprincipens räkning, då det likväl härrör endast från ett partielt organiskt fel i sjelfva val-lagen. Detta fel består uti bristen på en ordentlig registrering af valmännen, hvarigenom det ofta blir möjligt för dem, :som kunna eller vilja offra pengar för att vinna sina ändamål, att transportera dussintals eller änInu flere väljande personer från en ort till en annan samt genom allehanda tillställningar och förevändningar lyckas att få begagna dem såsom valmän på hvartdera af dessa ställen. Detta medel, som, man måste bekänna det, innebär en verklig skandal och gifver en obehörig öfvervigt åt dem, hvilka I kunna offra penningar för politiska partisyftemål, kan också icke bedömas så skarpt af några korrespondenter åt europeiska tidningar, som det sker bland en del af sjelfva amerikanska pressen, och flere motioner hafva i kongressen I väckts om ett medel mot detta onda, gen om en mera bestämd registreringslag, ehuru förmodligen mäktiga intressen lyckats, att der, som annorstädes, motarbeta reformen. — JEn annan olägenhet, som nyligen utgjort föremål för en ganska förtjenstfull afhandling i qvartalskriften North American Review, och förmodligen för ännu många flere, dem vi icke sett, är den alltför stora lätthet, som unionens lagar gifva inflytande främlingar till en fullständig naturalisation, hvarigenom de erhålla alldeles samma politiska rättigheter med de infödde Amerikanerne, innan ännu likheten i seder och gemensamheten i intressen sammanknutit dem med nog starka band vid det nya fosterlandet, för att kunna deltaga i dess angelägenheter med samma I oegennyttiga värma, som man i allmänhet känner för sin födelsebygd. Den, som är i stånd att fatta, hvilka stora olägenheter dessa båda I brister kunna föranleda inom en stat, der de vigtigaste och mest ingripande förhållander bero laf det inflytande, som massan af individerna lenligt lag utöfvar, och der antalet af inflyttande I främlingar på året gått till hundratusental, skall -lälven finna och erkänna, att de kunna åstadlkomma en tillräcklig svallning vid inträffande I politiska stormar, utan att man derföre behöfver leller kan med rättvisa skrifva detta på sjelfva I det republikanska systemets, d. v. 3. valprincipens räkning. a ll Daremat skulle vi å andra sidan, vilja på