Aftonbladet – 7 januari 1841, sida 2

cpresenter från en aspirant till kalifatet. Skugcgor af Saladin och Richard Lejonhjerta, hvad säagen J härom?, RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. MAÅRKVARDIGT LURENDREJERIMAL. Allmänheten torde ännu kunna erinra sig ett beslag, som gjordes på Danviks kyrkogård den 23 Juli sistlidet år å 14 stycken packor, innehållande varor till ett värde af 5017 Rdr 42 sk., hvilka af Rådhusrätten dömdes förbrutne, ehuru egaren till dessa varor icke kunde upptäckas. Sedan imedlertid ett allmänt rykte uppkommit derom, att en större varulossning skulle blifvit verkställd i Skärgården ungefär vid den tid beslaget skedde, började beslagaren, löjtnant Sjösten, att anställa efterspaningar, för att lagligen kunna beifra brottet, och lyckades omsider inhemta åtskilliga upplysningar, hvilka han inrapporterade till Hr Advokatfiskalen Lagerlöf, som på grund af Tit. Sjöstens rapport den 22 sistlidne September begärde kallelse och stämning på följande per soner, nemligen: 4:0 å Inspektor Forsman å Utön, med angifvelse, att han i slutet af Juni eller början af Juli månad detta år från en jakt på ett afstånd af en åttondedels mil från land nattetid upphemtat omkring 63 packor eller balar köpmansgods och upplagt detsamma på en loge och i en källare å Utö gård. 2:o å inspektoren Lindell vid Brunns egendom å Wermdön, för det denne skulle hafva låtit uti tvänne omgångar från Utön afhemta ifrågavarande gods, hvarvid skulle hafva tillgått sålunda: Han hade emot en betingad frakt anmodat skepparen Ernlund, att med sin storbåt, och efter att hafva vid Mörtnäs intagit ved till varornas döljande afsegla till Utön, för att derifrån afhemta desamma. Efter verkställd resa, hade varorna lossats vid Mörtnäs och derifrån forslats, åtminstone hvad den sista transporten beträffade, efter tvänne par hästar, af hvilka det ena paret körts till en del på återvägen till Brunn af Lindell. Ankomne till Brunn, hade Lindell der uppläst en ria, och sedan varorna derstädes blifvit inlagda, igenläst densamma. Lindell skulle derefter hafva gått i författning om varornas vidare transporterande till staden. 3:0 ä Handlanden i hufvudstaden, A. Andersson, hvilken skulle vara egare till varorna och från hvilken, ehuru mindre synlig, likväl alla anordningar utgått om varornas transporterande. Aktor åberopade derjemte åtskilliga vittnen, som längre ned nämnas. Då målet första gängen den 8 sistlidne Oktober företogs, uppträdde de tilltalade personligen, men de derpå följande rättegångsdagarne svarade Inspektorerne Forssman och Lindell genom sitt ombud, vice Häradshöfdingen A. Möller. Handlanden Andersson var i rättegången biträdd af Protokollsnotarien Hervyan. De tilltalade förklarade hvar för sig, att de med ifrågavarande gods icke tagit ringaste befattning elier ägde sig derom något kunnigt. De vittnen, som vid detta rättegångstillfälle, efter afiagd ed, hördes, voro: 4:32 Bokhållaren W. Wiborc, hvilken på Advokatfiskaden Lagerlöfs begäran skulle höras såsom vittne emot Handlanden Andersson och Inspektoren Lindell, och rörande ett samtal emellan Lindell och Andersson om ifrågavarande gods forslande, berättade följande: En Söndag i slutet af sist!, Juni, hade Wiborg i sällskap med Glasmästaren Norrman och Handlanden Andersson farit ut att segla, men tvungne att vända om, tagit en vagn och åkt ut till Inspektor Lindell vid Brunns gård å Ingarön, hvarest Andersson och Lindell nedgått i en källare, dit Wiborg medföljt och der Andersson bland ett större parti numererade I säckar och packor framletat 5 å 6 stycken och yttrat: adessa skickas först af, men hvart desse eller de öfrige I packer forslats och tagit vägen, kände Wiborg icke, cburua han ryktesvis hört sägas, att samma gods blifvit hitfördt. Någon tid derefter uti Juli månad, hade Viborg, på anmodan af Andersson, seglat ut med Norrman till Brunn. Vid ankomsten dit, hade Inspektor Lindell kommit ned till stranden, då fråga emellan Lindell och Norrman uppstått om en skeppare Ernlund, som de äfven fått reda på vid Beatelund, dit Norrman och Wiborg blifvit rodde af en dräng vid namn Otto. Norrman och Wiborg hade gått ombord på Ernlunds fartyg och seglat till en, såsom Wiborg trodde, under Brunns gård hörande lastageplats, der Lindell gifvil Ernlund pengar, som han uppgaf vara 20 Rår bko för en föregående resa, och lofvat Ernlund lika mycket för denna. Ernlund hade derefter frågat Lindell, om han fick taga ved på samma ställe som sist, hvartill Lindell svarat ja. Ernlund hade sedan vid lastageplatsen i sin båt intagit 5 å 6 famnar ved, hvarpå Ernlund, Norrman och Wiborg seglat till Utön, hvarest veden blifvit upplagd på sidorne af båten, så att denna blef tom i midten. Åtföljd af Wiborg hade Norrman uppgått till rättaren Malmström vid Edenäs och tillsagt Malmström om att få varorna. 03; säckar hade sedan framtagits ur höet i en loge, Thvartill Malmström haft nyckeln, samt ur en källare 8 packor, hvarefter alltsammans blifvit upplagdt på tvänne med oxar förspända vagnar och af Malmström och en dräng kördt ned till båten, der varorne, hvilka Wiborg vid beröring kände innehålla liksom köpi mansvaror, af Ernlund och Norrman emottogos och