Aftonbladet – 7 januari 1841, sida 2

farenheten om sanningen af officiella eller censurerade tidningars beskrifningar om opinionsyttringar i allmänhet och vid högtidliga tillfällen synnerhet? Har man väl i dem hört talas om annat, än den mest jublande enthusiasm i St. Petersburg, ja till och med i Warschau? Hvad nu det ifrågavarande tillfället beträffar, så kan det väl vara mycken tvist underkastadt, huru många röster ropat aned med Guizot! men att sådane rop hörts från flera håll, erkännas till och med af den doktrinära tidningen, och skiljaktigheten mellan dem ligger egentligen i de olika omdömen, till en del öfverdrifna, hvartill de ledt sig från sjelfva händelsen, som dessutom är vitsordad af de flesta enskilda korrespondentartiklar i Engelska och Tyska blad. Vore saken i sig sjelf af stor vigt, så skulle väl ock just detta tvistande vara ett medel, att slutligen komma sanningen närmare, då det står de olika organerna fritt att framföra, hvad hvar och en kun hafva att andraga till stöd för sin uppgift. Detta bar äfven National försökt i ett sednare nummer, och ordentligen uppmanat ministeren, att i fall ropen, såsom den påstår, varit enstaka och ieke ett uttryck af en allmännare opinion, då låta lagföra dem som sålunda stört ordningen; men anses imedlertid detta ej möjligt, i anseende tll deras talrikhet. Att för öfrigt sådane uppgifter om 0opinionsyttringar mot de styrande, motsägas al ministeriella blad, är något så vanligt, att vi knappt förstå, huru man kunnat taga alltsammans till ämne för en så allvarsam moralkaka. — Tidningen Malta Times gör följande betraktelse i anledning af de nyaste politiska striderna: aTiderna förändra sig och vi med dem. Huru cunderbart! Vi företaga ett korståg till Syrien, cför att hjelpa den i Stambul thronande rättmäatige herrskaren öfver de troende, och St. Petri cefterträdarec (Påfven) apryder Pauli kyrka med cpresenter från en aspirant till kalifatet. Skugagor af Saladin och Richard Lejonhjerta, hvad säagen J härom?,