Aftonbladet – 5 januari 1841, sida 1

ENGELSMÄNNEN HOS TSCHERKASSERNA Då den frisinnade delen af pressen för någr: år sedan fäste den Europeiska allmänhetens upp: märksamhet på den lilla Tscherkessiska stammens brottning med sjelfherrskarens öfver nåsra och sextio millioner själar kollossala makt mottogs detta af de devuerade med ett löje al förtrytelse och medömkan. Man hade af de praktfulla arbeten, som sjelfherrskaren låtit utsilva, sett Tscherkessiens qvinnor och män, de sednare både i fredsoch krigsdrägt, pryda samlingen af de talrika folkstammar, som på hans vink falla till jorden, och fann derföre idel uppror och hädelse i denna lilla stams förmätenhet att afsäga sig lycksaligheten af att stå under len öfverhet, som främst af alla i Europa gör anspråk på att vara caf Gudi; i alla händelser och huru det än måtte förhålla sig med Rysaands rättigheter öfver detta bergsfolk, tyckte man det vara ett alltför vådligt exempel, att tt så litet folk vågade trotsa ett så stort, att riheten ville hindra despotismen att arrondera ig. Man satte i fråga att ens något sådant verkligen blifvit försökt, och försäkrade i allt all tryggt, att det ej skulle aflöpa ohämnadt och att en aliten handfull upproriska och vilseörda skulle krossas vid första slaget af — den aderliga handen. Flera år äro likväl nu förlutna utan att spådomen gått i fullbordan; ännu är Tscherkessien fritt, ännu äro icke dess män försända till Siberien eller dess qvinnor vefordrade till tvätterskor åt de Ryske militärworderna — man skulle tro, att Försynen beskyddat dem, om det vore hennme tillåtet, att ätta sig emot sjelfherrskarens planer, eller taga ig an en sak, som misshagar våra devuerade. Denna långa och hittills med framgång förda amp ger detta folk öfverallt anspråk på uppnärksamhet, och sympatierne för detsamma kuna icke annat än vara lifliga i Sverige — Tscherasserna bilda en frihetens oas midt i despo