Aftonbladet – 2 januari 1840, sida 3

sällsamma lefnad, och man började frukta, åklagaremakten skulle ställa henne till ansv för förbrytelse mot samhällets lagar. Henn anförvandter rådde henne derföre att fly ifri riket. Hon lydde detta råd och öfverreste t Helsingör. Men den fega flykten behagade icl henne, den stämde. ej öfverens med hennes fore na manlighet, och hon anmälde sig derföre bc Svenska Kommissarien Barkman, berättade bo nom sin sak eeh förklarade sin föresats vara al att stå till rätta derför. Denne skaffade henn derföre Svenske Konungens lejdebref att få öl verfara till fäderneslandet, Hon gjorde så, oc inställde sig för Göta Hofrätt, som anbefalld Kalmar Rådhusrät! alt föra ränsakning SÅ va öfver Ulrika Stålhammar som Maria Löhnman Sedan denna välvisa Rätt ransakat till slut och i sina protokoller förvarat denna märkvärdig: nändelse, förklarade den sig icke känna någor lag, hvarefter 1 slikt mål borde dömas, utar hemställde till Hofrätten chvad arbiträrt straf de tilltalade kunde åläggiasa. Den högloflig: Hofrätten kände lika litet någon härvid til lämplig paragraf, utan tog sin tillflykt till Bi beln. Der finnes nämligen i Mose femte Bol och 22 Kap. en vers, som lyder så här: cEr qvinna skal icke bära manstyg, och en mar skal icke draga qvinnokläder uppå; ty then som thet gör är Herranom tin Gud en styggelse. Och Hofrätten fann högvisligen häraf, att enlig Guds och verldslig lag hade Ulrika Stålhamma senom sin förklädning, sitt äktenskap, m. m förverkat lifvet; men hemställde likväl till Konungens ompröfvande, om icke af förekomne skäl, Ulrika kunde, i stället för dödsstraff, få umgälla sitt brott med en månads fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och förvisas den ort, der hon såsom karl uppehållil sig, samt Maria Löhnman för 40 års förtigande af äktenskapet, straffas med 44 dagars fängelse. Så dömde man anno 41729. De skäl hvarpi Hofrätten grundade det ifrån döden mitdrade straffet voro likväl, att Ulrika hade af husbönder och förmän de vackraste betyg öfver en sträng sedlighet, ädla tänkesätt och en i allo otadlig vandel. Konungen, Fredrik, lät sig föredraga saken och förklarade i bref till Hofrätten. att Stålhammar skulle hållas i fjorton dagars fängelse, sedan intagas i församlingens gemenskap efter ett särskildt dertill lämpadt formulär och afbålla sig ifrån de orter, der hon varit känd såsom man. Maria deremot skulle åtta lagar hållas i häkte. Härmed sluta handlingarne och man känner atet om fröken Stålhammars vidare öden. N. P. —— mm