Aftonbladet – 2 januari 1840, sida 3

Å L Inungen Philip August. SATSAR UV ee BARK ERE FRAS MVA MAR TE MCMARRRAL LA dagar hållas i häkte. Härmed sluta handlingarne och man känne ntet om fröken Stålhammars vidare öden. N. P. — Fästningen St Jean d Acress historia. De Engelske tidningen Morning Herald meddelar on denna tästning följande historiska uppgifter: t Jean dAcress bibliska namn var Akka. Gre kerne kallade den Ptolemais År 4190 belägrade: den af Richard Lejonbjerta och den Franska ko: Thierry berättar i sin hi storia om Norrmännerne, att, så snart de båda konungarne från Western förenat sina härar, framskred belägringen raskt; deras kastmachiner och murbräckor gjorde sådan verkan på murarne, att Ten bresch var gjord innom fem dagar, och besättIsig. Då konungen af England ningen, som bestod af 5000 Saracener, måste gifva samma dag som fästningen uppgafs, såg hertigens af Österrike bangr svaja bredvid sitt, lät han nedrycka och kasta Jet i en djup graf. Som man vet, fick han sedermgra orsak att ångra detta. Framför Acre var det ock, som Edvard I, såsoni prins, blef svårt sårad af en förgiftad pil; hans helande tillskrifver en folksaga hans gemåls Eleonoras kärleksfulla hjeltemod att utsuga blodet ur såret. Staden har 45till 20,000 invånare. Dess gator äro trånga, husen af sten med platta tak. Den 2 Juli 1832 tog Mehemed Ali den ifrån Sultanen. — Såsom prof på den häftighet hvarmed ofvannämnda fästning anfölls vid dess sista belägring anföres att fregatten Bellerophon på tre och en half timma förbrukade 44,033 skålp. krut och 82,908 skålp. kulor. — London hemsökes nu, såsom vanligt vid denna årstid, af en så tjock dimma, att man stundom är nödsakad att bränna ljus hela dagen. En af de sista dagarne i sistlidne November månad måste all skeppning och alla körslor inställas för den tjocka dimman skull, och af samma orsak kunde ångbåtarne den 29 samma månad icke gå upp till den vanliga landningsplatsen vid tullhuset. En stark eldsvåda lyste samma dag genom dimman på flodens södra strand. — Tjufvar i England. Trenne inbrottstjufvar ertappades nyligen i Liverpool och förhördes. I det huset, hvarest de fångades, fann man en mängd saker hörande till bordsservicer, juveler, klockor och annat dyrbart till ett värde af 2000 L. Der funnos också fullständiga inbrottsverktyg, bland ej inindre än 447 dyrkar samt 40900 nycklar. Tjufvarne gjorde ett hårdnackadt motstånd vid polistjenstemännens inträde i huset, och två af dessa blefvo farligt sårade medelst en hammare. — Ett olyckligt punchparti i Irland. En quinsperson kom en gång till pastorn i Lorrah och Durrow, OBrien, och bad om herberge. Den högvördige gaf henne en allmosa, men bad henne söka husrum hos någon annan i nästa by. Hon emottog penningarna och gick, men återkom snart och förklarade, att ingen ville herbergera henne, samt klagade så jemmerligt öfver sin blottställda belägenhet och öfver det rysliga vädret ute, att den medlidsamme andlige befallde sin piga tillreda ett läger åt henne i köket. Om en stund inrusade pastorns j messtjenare, en liten gosse, i sin herres kammare och ropade: Ers högvördighet, vi hafva en insursent (White-boy) i huset, i stället för en fattig qvinnal Horren och tjenaren kommo nu öfverens derom, att tjenaren skulle gå ut i köket och att pa-! ;torn skulle komma efter om en sturd, samt med träng ton efterfråga sina stöflar, hvarpå tjenaren skulle gifva ett sturskt svar, och, efteren låtsad tvist, pringa bort, nota bene till en två engelska mil lerifrån belägen polisstation, för att der skaffa sollater och återkomma med dem så fort som möjligt. 5edan detta lyckligt var utfördt, gick presten in tilll ig, såsom ämnade han lägga sig, och lemnade pian samt den föregifna qvinnan i ostörd njutning af Iden i spisen. Så sutto de ungefär 20 minuter,L lå den främmande, under någon förevändning, utsick; Pigan hörde snart derefter hviskningar, och lutligen inkommo sju väl beväpnade män, med den itklädda qvinnan i spetsen. Sedan de försäkrat sig mm pigan, inträngde de i pastorns sängkammare,) amt fordrade utan krus hans penningar. Då depr,e varade, att han icke hade några, frågade en al dem iånande, om han kunde vara så oförskämd att neka let han hade 400 , som samlats gerom cn kollekt it OConnel. Den andlige framlade nu 400 pund, till öfrarnes stora glädje. Karlar,, sade OBrien, ccm viljen, skall jag dela penningarne er emellan, puii let j icke mån äfven begå mord. Röfrarne gingo N