Aftonbladet – 2 december 1840, sida 3

— -——— — I sammanhang med dessa reflexioner torde vi här böra meddela ett utdrag ur Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 23 November, hvari förekommer följande: KonstitutionsUtskottet har nu beslutat, att underställa Stånden de oförenliga skiljaktigheterna i deras gemensamma tankar om val ståndsvis och samfälda val. Utskottet har hemställt till Bondeståndet, att förena sig med de öfrige; och för det fall, att detta Stånd icke vill derefter sig foga, uppgjort den voteringsproposition, som då kommer att biifva föremål! för omröstning i det till 80 E-amöter Förstärkta KonstitutionsUtskottet. Det är gan ka sannolikt, att Bondeståndet i detta ögonblick uppfattat sin vigtiga ställning till nationen; att det icke alviker ifrån de. samfälda valrättens osvikligt riktiga princip; och att äledes en röstning kommer att ske, der 20 Bön der, 45 Borgare och 5 Adelsmän anses vara säkra; och der således, enligt en besynnerlig ödets skichelse, två ledamöter af Presteståndet, vår djupt tärhande och patriotiske G ir r understödd, som man kan hoppas, af den flärdlöse och aktnings ärde Ödme (hvilken i sitt eget förslag antagit såsom grund allmän valrätt) komma att afgöra den stora principfrågans utgång. Det är derföre lätt att inse, hvarföre den servila pressen med sä mycken bitterhet i detta ögonblick kastar sig öfver författaren af Sveriges der och söker emot den kristliga åsigten af samhället uppställa adet helas eller w.te.s ateslutande rätt till tjenst åt dem, hvilha sedan förk ara: aStaten är Jag. En liten lustig mellanakt i detta skådespel är, att Hr Schartau, representant af Stockholm och en af de mest nitiske för Börsens petition år 48534 till förmån för allmän valrätt, är ibland dem, som icke aro inräknade bland de 45 Borgarne, men kommer att vara med vid röstningen. Han torde således vid det afgörande tillfället möjligen ätergå ifrån den åsigt för Ståndsval, som han i Ståndet synes hafva försvarat, endast för det han ej trodde möjligt att genomdrifva den samfalda valprincipen. Af allt, ses imed tlertid, att den stora frågan kommer att bero af några få röster, sedan Adelns och Presteståndets förstärkning är så uteslutande vald i den konservativa andan, att ingenting af den är att hoppas. OVE Nn