Aftonbladet – 2 december 1840, sida 3

den till det förslag i representationsfrågan, nemligen emellan allmänna val och Ståndsval, som skall blifva slutligt hvilande till nästa Biksdag. Hvar och en lärer inse ati denna dag är omätligt vigtig för Sveriges framtid. Af det slutliga algörandet beror, huruvida antingen den gamla Ståndsandan och splittringen skall upplifvas eller landet få en representation, som emolsvarar hvad man föreställer sig under begreppet af folkets ombud; som utplånar det orättvisa i proportionen mellan nuvarande klassers — politiska rättigheter, som likväl kunna befinna sig på samma ståndpunkt af bildning och förmögenhet, och som närmar sig till institutionerna hos elt brödrafolk, hos hvilket kärleken till grundlagen, fastän ung som den, är varm som kärleken till födelsebygdea och med den sammanvuxen. Om man då lägger Ståndsvalen i den ena vågkålen och det arationella, förslaget i den andra, kan väl valet blifva tvetydigt, med det exempel vi redan ega för ögonen å ena sidan och med Wwissheten å den andra, att Bondeståndet såsom representant för den ojemförligt talvikaste lelen af nationen omöjligen kan eftergifva något af sin fjerdedel, samt att saledes Ståndsvalens antagande nu vore absolut detsamma som reformens säkra tillbakaskjutande ännu för fem år. Historien skall derföre anteckna och förvara resultatet af morgondagens omröstning såsom en märklig handling; må förnuftets och rättvisans sak då segra, och det står att se, om ej tiden, som kan försätta hälleberg, äfven skrll kunna kingra fördomarnas dunster innan nästa Rikslag. —LTV OO