Aftonbladet – 2 december 1840, sida 3

Allmänna uppmärksamheten har icke underlåtit att fästa sig vid den nya påhänning, som blifvit gjord på Stiänderuas beredvillighet till för mån för ministerkassan, sedan anslaget på ordinarie stat blifvit nedsatt i Förstärkta StalsUtskottet. Vi beklagade, vid underrättelsen härom i Måndagsbladet, att Herr StatsRådet Ihre framhommit med denna proposition, emedan den, i vår tanka, visar elt stort missförstånd, dels om KRegeringens närvarande ställning och tänkesält i landet, dels om det enda sätt, på hvilket fiigan bör i konstitutionelt afseende betraktas. Shiälen för detta omdöme synas oss icke serdeles svåra att nöjaktigt framlägga. Man må neml. vända saen huru som helst, så slår det fast å ena sidan, att grundlagen förbjuder Regeringen att göra något lån, iueller utländskt, utan Ständernas bifall, och å d andra, alt ett sådant, det oaktadt, verkligen blifvit gjordt. Det är ingalunda vår mening, och vi anhålle, att man ville lägga vigt derpå, all på något sätt stämma opinionen emot en noggrann och fullständig pröfning af de upplysningar, som kunna lemuas till StatsUtskottet; men hvad man allmänt anser vara redan bekant, är att denna skuld icke tillkommit på en gång, för något trängande utomordentligt behof, eller nu nyligen. Det visar sig tverlom, såsom obestridligt, äfven af vederbörandes cgna medgifvanden, att den samlats smånin gom, förhemligats under en lång följd af 3, medan flere Riksdagar passerat, samt nu blifvit upptäckt endast genom den omständigheten, att anslaget för minister-kassan blilvit inskränkt närmare intill beloppet af de persone:la utgifterna, då balansen icke längre kunde döljas, samt sedan de personer redan afiidit, hvilka gjort sig skyldige till medverkan i den begångna olagligheten, och en så lång tid förflutit, att någon ersättning ur deras sterbhus numera svårligen kan vinnas. När man tager i betraktande alt styrelsen gålt till väga på detta sätt, i stället att vid de föregående Riksdagarne öppet gifva Ständerne tillkänna rätta förhållandet, så synes svårligen någon annan slutsats kunna drågas, i afseende på a strosa