Aftonbladet – 30 november 1840, sida 2

skapets vördnadsfullaste och djupaste tacksamhet för det vedermäle af nåd, hvarmed Eders Kongl. Maj:t täckts heIra detsamma. Då resande, så väl inom brödrarikena, som ifrån främmande länder, besöka vårt Sällskap, skola de stanna vid lenna byst och beundra de drag af mildhet och Majestät, som der finnas förenade, känna sina tankar ovilkorligt lyftrade till en allgod Försyn, som, under händelsernas förundransvärda gång, väljer sina utkorade till beredande af mensklighetens och nationers väl. — Eders Kongl. Maj:t är en utaf dessa utkorade, dem Europa har att tacka för en 25:årig fred, samt vårt fädernesland för så många framsteg på odlingens och upplysningeus bana. Med dessa vunna fördelar förenar sig dock längtan att ernå ännu flera, och huru önskar ej hvarje fosterlandets vän, det måtte Eders Kongl. Maj:ts krafter icke svigta under de många mödor och omsorger, som genom beredandet häraf uppkomma — Ja! måtte sent den dag inträffa, då historien har att samla alla Eders Kongl. Maj:ts bedrifter!!! — Tacksamhet och välsignelse skola då upplifvas, icke allenast vid deminnesstoder, dem Eders Kongl. Maj:t efterlemnat, utan jemväl i hvarje Svenskt hjerta! Direktionen anhåller underdånigast, att det Sällskap, vi hafva äran att representera, måtte få vara inneslutet uti Eders Kongl. Maj: ts fortfarande nådiga hägn. — Serskildt utbeder iag mig få tillägga, huru jag önskat, att Sällskapet denna gång egt en lyckligare tolk af dess tänkesätt. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Förliden Lördag upptäcktes här i hufvudstaden ett mord af svåraste beskaffenhet. En f. d. jernbärare vid namn Sadin, känd såsom begifyen på fylleri och till sinnelaget våldsam, bodde i huset Nr 36 vid Sävebådsgatan å Ladugårdslandet, jemte sin hustru, som försörjde hushållet med tvåattning, samt en dotter om 7 eller 8 är. Sedan nyssnämnde dag flera bland grannarne sökt hustrun, men funnit dörren tillstängd och blod derunder utrunnen ut i förstugan, låto de med biträde af en person i huset öppna rummet och funno der hustrun, ligganed på ryggen, med hufvudet mot dörren, blodig och död; flickan, likaledes misshandlad och död, låg straxt bredvid henne. Mannen hade man icke sett sedan aftonen förut, då han efter vanligheten fört oväsen, och som man ansåg sig ega anledning misstänka honom, blef han efterspanad och mot aftonen igenfunnen och förd till sitt hemvist. Der betraktade han sin mördade hustru och sitt barn med en förvånande köld, förklarade, att han alls icke kände huru de blifvit mördade, samt att han icke på flera dagar haft isina händer den yxa eller den hoftång, som symes hafva blifvit begagnade vid mordet. Natten sade han sig hafva tillbragt i ett bondqvarter. Han var vid tillfället synbarligen öfverlastad, men dä han i går förmiddags åter ställdes till förhör, vidgick han gerningen, den han föröfvat med den omnämnde yxan, och uppgaf, såsom anledning dertill den mellan honom och huttrun länge fortfarande missämjan, samt isynnerhet hustruns obenägenhet att gifva honcm nödigt uppehälle. Någon ånger öfver sin gerning kunde man icke hos honom upptäcka. — En dräng här i staden har företagit sig att förfalska lottsedlar, och äfven lyckats att på tvänne sådane, dem han låtit presentera genom en gammal gumma, erhålla pengar.