Aftonbladet – 27 november 1840, sida 1

den minst talträngde känner en oemetståndlig någ! att Teri höja sin röst, om den ock, ed mårga tusenge andra, nu förgäålses bortdör bland de qvarstäende ruirerne efter wår förfallsa samhältsbyggnad, hvars fyra hörasienar hafsa sjunkit undan den öfriga izrunden, ech taket romnat, så att dess: skröpliga innandöme mu klarligen skönmjes äfven från nedexsta trappstrget. Lärge kan den ickel trotsa tidens makt; man må förbättra och hvit-! mena den bäst man vill, den ir och blötver likväl! den dödga formens :grift, som förr efter sednare störtar Willsammans, och dess fall kar varda stort. Bäst är :derföre, att med varsamhet rifva den helt och hållet, i grunden,. — KonstitutionsUtskottet har gifvit ritnineta till der nya bycgnaden, i fri och ädel stil, wttr Några Mvapcenoreementer eller måleade klosterförster, som skymme bort ljuset och uppisstningen för den stava församtiingen. Rea foste:andskänsk utgör susaman af:kostnadsförskeget Efter att tafva förverat denme sin trosbekömnelse för efterieemmande, som skeåla döma öfver I hvaE i denna sak blitsvät tillgjoriit äfven afodeu:! rigåste bland folkets ewbud, var talaren tillfasds uot sig sjel och, instränkte sig till det kerta förklarande, al han amtåg Rikstörsamlingenr böra utföras af endast en) kammare; att valrätten för jordegare å landet må sträckas längre är Utstotte, med förbiseende aT det å vissa orter atvidmde hem manskiyfbings-systenet och existerazde eg å jordvärde, bestämt: e valdiststkxten icke mer tilltagas större, än att från hvarjo må sändas endast xta Riksdassman, em hvars ercdborgerföga azenskaper de wäljande då kunna era egen Wänmnedom; ech slutligen att val ål både vå män ock Rilsdagsmän må, såsom det ecnar ock: anstår dsn Svenska sodbarhetar, ske öppob. Johannes Christoffersson från. Kronoiergsiien ytkorade munmkligen, aw han amtåg förskeret vådligt, foch hade: derföre appsatt sma tankar skiitligen. Dervid sniåg han Etskottet hafva sökt undanrödja det närvarande repecsentatisrssättets årufvudtfel, på ett sätt, sem åstadkommer frere andra mstältot. Dit räknade ihan: Utskeöttens försiag att saanrå landet måste ex hemman till miest 250 Kdr:Bko uppskattadt värde, för ait vara välberättiged ochkralbar, ech anförde åtskiEiga redan förut upptagre skäl deremot, att Utskoget i 47 föreslagit, att hvarje prestgälf eskall inam valdist-iktet usec:en valman för femirundra perscners folkmängd, echiiv bestämt, at derest icke så stert antal personer inom prestgälsei finnes, odetta i sednare faket-sköll vara pligtigt, satt förena: sig medectt annat prestzgäll; vidare, att Utskotict föreslagit, att valdistrikt ät Riksdagsmän skall: utgöras gemensank på-ett ställe af helt Jän; hvaremot kan erinrade, sburu foga tt mogen, ati ett sårvidsträckt omfång, känner hv arandras person ock duglighety, och huru vådligt det vore, då val skola existera med slutna. sedl ar, derutinran allas ttankar äro förvarade inom det hoprullate papperet. För-fin del kunde han så Ile des icke: gilla de :allmännavvalen, uten ansåg län 1pligare, om man, med bibehållande af stån ds valen, stadgade, det ingen medborgare må u!!se föregångtet val virna inträde i Riksförsanding em, och såletes ingen-sjelfskrifven blifva Riksdagzsm am, antinden till följe af börd eller innehafvande e mbete; asi de medborgare, som för rärvarande iire från representationsrätten uteslutne, måtte fåtinträ da i det stånd, till hvilket derrätteligen höra, dock så, att Bordeståndet alltid förblifver i sin nu swvaran de rätt, intill dess ett användbart förslag framtlägg es, uti hvilket inga -medborgare uteslutas, och de rigenom Boudeständet erhölio så vidsträckt rösträ tt som motsvarar dess andel i Svenska jorden, sar nt att slutfigen arbetsordningen må bikfva sådan, a Eg tidsutdrägt med Riksdagsförhandlingarne ni: un dvikas. Sutligen förklarade han, att han på intet vilkor imcddsifver ellmän valrätt, med mindre Utskottet Tramlägger ett sådant förslag, som-säkert betryggar alla nu represeeterade smedborgare af jordbrukande klasson vid deras nu innehäfvande valrätt, samt åstadkommer de rättälser, ser han uti anförandet fört .rigt yriat. Gustat Peltlersson från Östergöthlands län. Han erinrade Törst huru sedan under 3: ärs tid man ändigt tälat om nödvändigheten af en förändring i vår representation, såsom första vilkore för en förindring oca förbättring i alla förhållaggen, mar nu indtligen ommit från tal tik handling, och har tackade högfid!igen KosstitutiorcUtskouei, som framstått oförföradt motlla hotetser och semädeskrifrån ie maktivstac, och, ter stora.ansträngtirrsgar, itrots af kabaler och hindez, framlagt för fotvet ett förs!ag, som skulte nyföda wärt statexick, gjutet must-och craft i den samla aftyrade staiskroppen, och sprida tädje och Sö-nöjelse Gland msedborgarne. Ara ske Utskultet för dessa ädla bemodanden! ra var hans Srvertygelse ait historien en gÖng med tacksambet och hyllning skulle näg na narsaen på de personer, amn velat döda ståndsgplitet, semmangjutea till ecket den fyrdelade natioken och hos denesmma irprigla, aatt BSrenska folket är oft. icke fura. fem, ut eller sju Sedan han vidare fästat nnpmärksareheten på fördelarne af enkaermarsystenset först! ock främst framför ståndefördelniagen, och dernästy ramför två eller trekammarsysteraet, och Tromnställt itskelliga drag den jemehet, sor utmärker Norska epresentationen, bland artat Stortingets handfingsätt efter dess upelösning 836, hvarvid han gjorde n jemförelse med förhållendet här och odet inga inscezde vår regering tror sig kunaa fästa vid alla ständernas så kallade clinskninysmån, hvilka ofta, vå de knapphändigeste skäl, stundom på alls inga, örkastas, stundora begrafvas af dam och stoft under yra och trefjerdedels ärs tid, för att på den sista terståerde fjerdedelev innan nästa Riksdag i hast; fspisas,, — hvilket förhållande han ansåg endast inder en sådan representation, som vår, kunna inräffa — så berörde han hvad denna fråga skett ch hvad man af de respektive medstånden. hade att IOppas. — aÅtskilliga öfverläg ggniogar, sade han, hafva redan förevarit på Riddarhuset i denna vigtia fråga. Utmärkte och snillrike personer hafva yttat sig. Långa tal, djupsinniga tal, obegripliga tal afva blifvit hållne; aFäderneslandets väl har dervid arit en allmän lösen, har åberopats utaf alla, så väl Jem, hyilka hyllat nyare tidens, på förnuftsrättens RT re RT SAN st PP Km PR rn AA AR