Aftonbladet – 9 november 1840, sida 3

kriget i Orienten, på arbetarnes uppror, på befästningen af Paris och många ännu värre saker, som jag ej vill nämna. Se på mig, jag skyndar allt hvad posthästarne förmå springa, till Paris för alt der sitta till doms öfver Napoleon, farbroderns brorson. Jag hade räknat på en höst full af landtlifvets förnöjelse, och måste nu skiljas ifrån min kära ladugård, der min favoritko hvarje ögon blick är färdig att kalfva, från mina sköne vinberg, der jag just nu tänkte skörda ett nytt vin, det jag till antiphras på dess hjertstyrkande cegenskap ämnat kalla civillistevin. Ack, hade jag icke lidit af en sådan oförlåtlig amattighet, huru många olycksbådande tecken till detta missöde hade jag icke kunnat anmärka. För en månad sedan nedföll en gardinstång och afslog näsan på en stor mans byst och krussade med detsamma en tallrick päron; och, det som var ännu betydelsefullare, några dagar derefter fick jag hederslegionens kors. Dock, denne Gud, som är dig så huld, Tityrus, hvem är han väl? — Tityrus beskrifver nu hur han negligerad under restaurationen, icke med de största prof på devuemang g, och oaktadt han ständigt förde vive le roi på tungan, förmådde komma fram, men fick luft genom julirevolutionen — den han likväl endast genom cen källarglugg åskädade — och, sedan han en tid spelat oppositionskarl, äter öfvergick till de devuerade, för att vinna nägon beskyddande gudomlighet — aDer, fortfor han, fann jag den Gud, om hvilken jag talat, och som icke är någon annan än mosje Thiers, optumus maxumus, för hvilken jag nu icke blott voterar, utan äfven då han talar, hjelper till att föröka det högljudda bifallet och den djupa rörelsen, Sedan revolutionen nedsatte valcensus till 3500 francs, blef jag deputerad under hans administration, och har stigit i hans lyckas gondol. Han är det, som har skänkt oss denna långa vacans. De offentliga angelägenheterna,, sade han, antaga med bvarje dag ett mer oroande utseende; kriget står genom qvadruppelfördraget för dörren; i det inre uppstå öfverallt hotande sammansvärjningar; staten — det är jag — finner nödigt att befista Paris och derpa använda 400 millioner francs — korteligen: aldrig gafs det så fullt upp att göra och derföre önskar jag, såsom en parlamentarisk minister, att så länge som möjligt vara fri för parlamentet. Allt beror af mig, penningar och anordningar; jag öfvertager ansvaret för allt. Hvad er angår, JI deputerade, så qvarblifven på landet, sköt edra gårdar, bärga ert hö, skär edra meloner, lägg ner ert vin, rör er icke förr än jag kallar er, och dermed har det ännu god tid. Jag är, jag svär det vid mina anor. en parlamentarisk minister, derföre gå och gör hyad er behagar. å Melibocus entledigade han oss och det på sex dryga månader att börja med. Meliborus. Hur stor är icke er lycka Tityrus! J qvarblifven alltså på edra gods, smaken på frukten i edra trädgårdar, skjuten harar och rapphöns, afkylen er då J blifvit upphettade, fisken, skämten med byns skönheter, med ett ord, gören allt hvad er roar, lösa och lediga från allt arbete och allt besvär att tänka. Ack, Tityrus, du är en lycklig hund! Tityrus. Förr skall Journal des Debats för intet lofsjunga ministeren, förr skall Jacque Lefebure sluta en session utan vive le Roi, eller civillistan skänka 3 millioner francs till de fattiga, än jag skall upphöra att hembära guden Thiers min tacksamhet — så länge han nemligen förblifver minister. Meliboeus. Vi olycklige pärer deremot, vi äro dömde att resa till Paris, att der lura på de med grönt boj öfverdragna bänkarne, i stället för på villebrådet i skogen, och lyssna till Frank-Carres vittnesförhör i stället för foglarnes qvitter. Tityrus. Min dyre kammarad, fatta mod! Ja, jag kan icke ens inse, att er närvaro i Paris är så fasligt nödvändig. De der stoftleverantörerna från S:t Helena, lära nog er förutan döma farbroderns brorsson, så att ni icke för den skull behöfvor tlacka 50 mils väg. Melibueus. Omöjligt; Pärsdomstolen skulle salta ett kråknäbb vid mitt namn om jag vore frånvarande. Hör du, en vagn kommer rullande, postiljonen blåser, dyre Tityrus farväl! i VINER