Aftonbladet – 9 november 1840, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: EN POLITISK EKLOG. Under denna rubrik fann man nyligen i Charivari en dialog mellan pären Melibeus och deputeranden Tsityrus. De båda politiska vännerne sitta i en herrlig dal; pären väntar på diligensen, för att afresa till Paris och hjelpa till att döma de anklagade i Boulogner-affären, hvaremot Tityrus öfverlemnat sig åt njutningen af den fullkomligaste sysslolöshet, under förmodan att Hr Thiers ej så snart lärer sammankalla parlamentet, Vi meddela häraf det pikantaste, hvaraf en med klassiken bekant läsare ofelbart lärer erinras om Virgilii Tityre, tu patule, etc. M libeus. Lycklige Tityrus! på en kanape med grönt sidenbrokad hvilar du ut efter den sista långa sessionens mödor, Då vi genom en ordonnance af Hr Pasquier slitas från våra rika gods, från våra högdjursfylda jagtparker, våra Engelska trädgårdar, för att sitta på Luxembourgs hårdstoppade bänkar, ligger du vällustigt utsträckt på en kudde af moar, läser Lamartines uppsatser öfver Orientaliska frågan och lär dina barn ropa: Viwwve le Roi! Tityrus. En Gud Melibeus tackar jag för dessa stunder af njutningsfull ledighet. — En Gud kallar jag honom, denna lilla Amor, tilldess en Konglig ordonnans välsignar mig med en annan. Hur ofta har jag icke för honom nedlagt min snöhvita kula på ballotagens altar. Det är hans huldhet att jag njuter dessa långa fridagar, att jag, medan jag sörplar min kopp åsnemjölk, gäspande kan läsa Moniteuren och fördrifva min tid med att spela La parisienne på accordion. Melibeus: jag missunnar dig icke din lycka o Tityrus, men iillstår dock att detta lugn sätter mig i förvåning, när jag tänker på de rasande stormar, som nu från alla. sidor blifvit lössläppta mot statens länstol: på