Aftonbladet – 9 november 1840, sida 1

js.ottet hade säledes fåstat sig vid en ide. En så j Idan trodde dock Tal. ej böra läggas till grund för en ny byggnad, utan med tiden realiseras. Detvore visst en vacker sak, om man kunde på detta sätt få jen af allt det bästa sammansatt representation. För I Tal. var det dock svårt att finna sådane, som ejj hafva några enskilda intressen. Jag frågar,, fort-! I for han, aom dessa rikets representanter, när de inkommit inom denna dörr, i och med detsamma glömt i sina enskilda intressen. Jag kan ej förstå, att de ailmänna . och enskilda kunna skiljas, åt utan jag tror, de enskilda kollektivt utgöra det allmänna. jOch vid de samfäldta valen skulle de väljande få jöta sig vid dem, som förorda ett visstintresse, hyil; hat ej blefve bättre. Betänkandet borde derföre återfeta och dervid af Utskottet undersökas, om ej fyrdelningen kunde ännu ega rum. Hvarjemte I Tal. önskade, att Ståndets gemensamma tanka måtte bondd tvenne kamrar, de orepresenterades upptagande, klassval, förändradt arbetssätt och det helasj mera parlamentariska inrättning, hvarmed förstods, att rikets högsta funktionärer ej behöfva uteslutas, I H i utan kunna öfvervara öfverläggningarne, och ge förI ening och styrka åt det hela. j Biskop Nibiius hade i sin -reservatiom redan uttalat sin mening, Och hade nu, då redan så många i talat i likhet dermed, kunnat instämma med dem, men ville dock yttra sig något om vissa, nu afhandlade ämnen. Då Tal. hade yttrat, att ena representationsförändring borde sammansmälta med för han-! fen varande elementer, så hade han deri tillkännaI gifvit, att han delade deras åsigter, som .ej anse det ! närvarande förkastligt. Några egentligen bevisande sakförhållanden hade Tal. ej funnit, , Man bade sagt, att missnöje och obelåtanhet vore allmänna. Men, I fortfor Tal., cäro dessa förhållanden att tillskrifvaj I representationen? Hafva de ej på samma sätt infunInit sig i andra länder, oaktadt deras prisade konI stitutioner? Dessa hafva således ej sin grund i reI presentationens beskaffenhet, utan i representanternas. Tal. framställde derföre den frågan, om representanterna sakna förtroende, och fann detta vara möjligt, ja kanske till och med för det närvarande. j ia Menn, frågade han vidare, ahafra representanterna Iförverkat detta förtroende ? derpå svarade Tal. anej. Och, fortfor han, cen representation, under hvars ; tillvaro folket upparbetat sig till den punkt, hvärpå j det nu står, måtte ej vara förkastlig. Hvad anginge I splittringen, så vore visst olika åsigter till finnanI de men dessa skulle göra sig gällande äfven på on: ie tvenne kamrar. Men beträffande ue prohibij I tiva sförhållanderna, ville Tal. tillämpa det bekanta: paturam furca expellas, tamen usque recurrit. Tal. ! j erkände med Utskottet individens rätt, eller först; att han eger en i samhället förvara rätt, och sedan, fatt har må framträda och utföra denna sin rätt. i cMen,, forfor Tal., aderaf blifver ejen följd, att; I samhället skall vinna båtnad. Om Utsköttets per-j sonlighet ville Tal. ej yttra sig, ty det vore stutligen de 230 riksdalerna, som gifva den personliga rättigheten. Derigenom hade Utskottet begatt orättI visa, d. v. s. emot alla dem, som förut haft rätt att deltaga i valen, och nu blifvit uteslutne, dels äfven, ! ehuru det således inskränkt valrätten till en viss klass, ! gifvit denna sådane fördelar, att de andra klasserna: I förlorat. Pluraliteten af de väljande komme näm-! ligen att utgöras af en enda samhällsklass, de min-! Idre bemedlade; hvaremot de högre och mera bildade blifvit beröfvade hvad de innehaft. Tal. hemställde,: huruvida denna klass ännu kan vara mogen, för att bestämma representantvalen. cAntingen skulle de, fortfor han, cinskränka sig inom sin egen klass, cller också anförtro sig åt andra och blifva beroende af korruption. Klassvalen borde derföre bibehållas: och då en väljande kände sig tillhöra en sådan, och: ; hade sjelfständighet, skulle han dermed hafva stort inflytande. Ingen borde få välja, som ej gåfve geranti för sin personlighet, antingen i ett visst yrke, eller en viss verksamhet för samhället, hvarigenom: den egoistiska äsigten fått en sådan modifikation, latt den ej vore farlig, och kan verka något i samråd. med andra. Med valen vore för öfrigt det att märka, latt vid de allmänna valen personen, såsom intressent, blefve centrum, vid klassvalen deremot det mera utmärkande individuela hos personen. En annan fråga blefve nu, huruvida klasserna kunna motsvara fordringarna. Detta ansåg Tal. dem göra. De: i representera nämligen ej enskilda intressen, utan sådane, som måste bestå. De tvenne representera i det materiella, de tvenne andra det idtelta, och stå ;derigenom i jemnvigt. Ståndsinrättningen borde derj före forlfara, imen derjemte de, som ega samma grad jaf bildning, som de I förut representerade, få rum på något sätt; men huru detta skulle ske, vore cj så afgjordt. Fyrdelningen yore dock mindre lämplig: man kunde fördela sig bäst på tvenne kamrar. Emot j en talade Utskottets skäl; ty ehuru nog återhållande! ; element nu finnes, skulle detta ej visa sig så, om ;representanterna komme tillsamman på ett rum. Formen vore eljest af mindre vigt, än andan, som lifj vade det hela. cMycket godt kunde uträttas med detta, fortfor Tal., coch jag tror det äfven med ett lannat vore möjligt; men det fordras att ej tala om I splittring, utan betänka, att välviljan bör vara enbeten, så att man kan tillämpa: omnes omnium , caritatis complectitur civitas. i I Prosten Hvasser ansåg de brister, som nu 5es i förstoringsglas, kunna hjelpas genom förändringar. Behofvet erkände Tal. och önskade: ett detta uppa förslag. En hvars pligt borde dock vara, : att uttala sin öfvertygelse. Tal. vidhöll ståndsprincipen såsom mest raiionel, och ej gerna kunnande. utrotas: ansåg öfverläggning böra -ske på tvenne ikamrar, sjelfskrifvenheten upphöra och: val inom! I hvarje klass, till ett antal af 50, böra ske, således I bufvudsakligen i likhet med Hr Hallström. För en femte klass, bestående af hittills orepresenterade, ! I erkände Talen billigheten tale... Dessa skulle också I väljas till ett antal af 50, och föreslog Tal., dervid könna tillämpas. allmänna val; Valberättigad, och I valbar skulle vara bvar och en svensk, willhörande hvad klass som heldst, blott han hade egendom io valdistriktet, och eljest. vore, enligt grundlagen, 4ydMifieerad. Dessa val kunde ske inför Landshöflding beller Länsnämnd; om en sådan funnes, Embetsmän I med allmänt förtroende skulle der komma i frågg; och förtjenstender. blifva framhafd. Valen skulle! ej hållas förr än ett, par. veckor efter det de and a ) blifvit hållna, på det em aktad;, nen, genom intriger FRE