Aftonbladet – 9 november 1840, sida 1

RIKSDAGEN. PRESTESTÅNDET. Plenwn den 24 Oktober. (Diskussionen öfver Representations-förslaget.) (Slut fr. Lördagsbi.) Prosten P. G. Svedelius delade längtan efter de närvarande bristernas afhjelpande. Sällan hade man förmått att göra makten motstånd, och enhet och sammanhållning saknades i besluten. En ovilja, som 4809 uttalades mot Presterskapet, hade detta sedan afbördat sig. Tidens: behof fordrade nu, att nägot göres, för att trygga thronen och folkets rättigheter. Men huru man skulle göra, för att vinna målet, derom var Talaren tvebågse. Att upphäfva allt, skulle hafva många svårigheter, och om en af nya elementer sammansatt representation ej uppfyllde menigheternas väntan, vore att befara, att sista villan blefve värre än den första. Norska KonstitutionsUtskottet hade på det sättet en gång stått på spel. — Ständsfördelningen hade för sig ett vigtigt skäl: ätt den nu finnes, och skall afdöma frågan. Derför önskade Talaren helst bibehållande af denna och kanske tillökning, utan samfälda val, men med fördelning på tvenne kamrar. Domprosten Eimgren redogjorde för Utskot:s förfarände. Första frågan hade varit, om det närvarande är så olämpligt, så bristfälligt, att det borde fördömas. Detta besvaras af Utskottet med ja; WW missbelåtenhet hade rädt allt sedan 1809, och hade hindrat ail utveckling af nationens krafter; ty närvarande: former innefattade fröm tillssplittripgar, och representationen rörde sig tungt deruti. Närmare kade dock Utskottet ej undersökt, om dessa fel ligga i grundideen, eller kunna härleda sig från andra orsaker. Missbelåtenheten vore dock tilläfventyrs att söka deri, att flere, som borde hafva del i representationen, ej hafva det, och att riksdagarne ej varit nog