Aftonbladet – 6 november 1840, sida 2

Ett ord angående befordringssystemet. Den som har tillfälle att ofta åhöra de rådplägningar, hvilka hos Riksstånden ega rum öfver de allmänna ärenderna, måste sannolikt komma att göra den anmärkningen, alt under allt hvad som talas och skrifves om samhällsbristerna, finnas likväl vissa punkter, som af en viss konsideration sällan vidröras, ehuru kanske just dessa äro de som, om än långsamt och för ögonblicket icke så märkbart, utöfva de största inflytande i moraliskt hänseende. Det är derföre så mycket mer förtjent af uppmärksamhet, när någon, utan konsideration eller afseende på de sneda ögonkast sådant kan tillskynda honom, härutinnan rakt fram utsäger sin öfvertygelse. Af sådant skäl meddela vi här ett yttrande på Riddarhuset af Hr Ryttmästaren Carl Reinhold Tersmeden, för någon tid sedan, då, under diskussionen om bevillningsgrunderna, frågan bland annat var bevillning för karaktersfullmakter. Det är lika kort som tånkvärdt: cEn värd Talare,, sade Hr Tersmeden, char yttrat att de högre tjenstemännen icke hafva annat medel att uppmuntra förtjensten i de ligre graderna än förmedelst karaktersfullmakter. Jag tror tiecremot att ett vida kraftigare finnes uti ett förändradt befordringssystem, der såsom grundsats antages, att vid alla tillfällen låta den af de sökande, som eger skicklighet och god konduit, vinna företräde framför den oduglige, fastän denne sednare dermed skulle förena börd och relationer. Embetsmannavärdigheterna skulle äfven på detta sätt återvinna det anseende och den aktning de understundom, genom en och annan individs oduglighet, och jag nödgas tillägga osedlighet, förlorat. Genoru strängt iakttagande af ett sådant befordringssätt skulle den förtjente embetsmannen vida mer uppmuntras, emedan honom vederfores rättvisa, än genom erhållande af en karaktersfullmakt, hvars värde jag åtminstone icke kan inse. Det lärer knappt kunna jäfvas att dessa anrhärkningar innebära en vigtig sanning. Det behöfves inga djupa insigter för alt varseblifva, det befordringssystemet, som endast i främsta rummet alltid afsåge en oförvitlig vandel i det enskilda lifvet, medborgares aktning för de personers karakter, som väljas till styrelsens organer, allvar, enkelhet och förmåga att rätta sin enskilda hushållning efter tillgång:rna, samt förstånd och kunskaper utan afseende på andra tillfälliga omständigheter eller relationer, skulle utsöra det första vilkoret att lyfta, äfven hela det öfriga samhället på en högre moralisk ståndpunkt, och att det i längden blir det enda, som kan skaffa fram utmärkta ämnen Hill statens högre olatser.. Denna omständighet borde besinnas af illa dem, som tala om behofven att börja reformerna inifrån; ty det är just med en föränIring i befordringssystemet, som en sådan reform måste börjas, om den skall blifva verksam för osteriandet.