Aftonbladet – 6 november 1840, sida 1

(KF MI BIR CM ME MR ON Avge MR IVA, Mn AN jtion måste känna sin existens såsom sådant, verka såsom sådant, hafva inträdt i erganiska föreningar eller associationer, som uppksmmit för att fylla ett I gemensamt ändamål, Statens. Detta ändamål kan vara ethiskt, eller juridiskt. Det ethiska skulle bestå i utveckling uti intellektuellt afseende, således bildning. För att befrämja detta ändamål, måste man tänka sig sådana individer, som kunna uträtta något; och följaktligen ej dertill taga sådane, som blott skulle resistera, och hindra det godas framgång. Men Statens ändamål är också juridiskt; den är en rättseller skyddsanstalt. Sin rätt har perisonen, dels såsom person, dels i förening med andra personer eller korporationer. Men huru skola dessa bevakas, om ej personen eller korporationen lemnas rätt att bevaka sina rättigheter? På detta sätt vore det, som Utskottet söker, dels undanrödja hvad som varit det i vägen, dels skaffa stöd åt sitt förfarande. — De enskilda Ståndens säkerhet anser Utskottet ej fordra Stånds-representation. Kunde jag, fortfor Tal., vara förvissad derom, att en hvar Representant vid tröskeln af detta hus aflade sin gamla menniska och sina intressen, så skulle också jag tro, att, utan Ståndsfördelningen, mera kunde verkas för nationella ändamål. — Hvar och en ingredierar i samhället på sitt sitt, i förhållande till sin verksamhet för dess: mål; och detta mål är ej blott ett gemensamt intresse, utan detta statsintresset vore just alla dessa enskilda intressena tillsammantagna. Afven genom formen erinras man om det allmänna, såsom i första rummet varande, och de enskilda intressena i det andra. Allmänna valen skulle erinra derom och lifva fosterlandskänslan; och genom sammanslåendet på en kammare skulle, så tror Utskottet, alla vara lika, och all splittring vara förekommen. Detta var dock ej Talarens tanka. Lika med Herr Hallström fruktade han, att splittringen derigenom skulle blifva större. Så vore förhållandet i flera länder. Det finnes, förtfor Tal, ett utopiskt land, Amerika, der valfrihet äger rum, månne slafhandlaren der bevakar slafvarnes intresse? Har väl i något land fräckheten, att bevaka ett mot mensklighetens väl stridande intresse, gått så långt, som der? Frihetstiden i Sverge vore ett alltför ringa motstycke. De vilja ju i Amerika göra till ett högförräderi, att man vägar tala för slafhandelns upphörandev Se här en följd af fria val! — Fosterlandskänslan, fortfor Tal., väckes och underhålles derigenom, att afunden cj får skaffa sig luft vid valen, och korruptionen der ej får tillträde; och i intet land hade denna sednare varit mindre än här, eburu bildningen stär på svagare fötter. Enhvar känner allmogens nära förhållande till Presten och Länsmannen. Hade dessa varit frestade, att imponera och förstöra, hvad hade varit lättare? Af Utskottets förslag skulle deremot visa sig andra följder. Öfvervigteh korme att tillhöra en enda klass, och denna alltför mycket konservativ och fiendtlig mot alla nya inrättningar skulle blifva ett föremål för andras inverkan och korruption, och följden--kunde blifva en reaktion, och offentliga moralens nederlag, som med ingen konstitution kunde hjelpas, eller också en annan, betecknad med den 24 Augusti 1772. Det vore äfven sannolikt, att mycket af alla Stånden skulle vid Biksdagen infinna sig; af hvilket förhållande Tal. ej kunde finna, att stånds-andan blefye afbräckt. Att hvar och en skall taga fram sin lista och se efter, hvad kommittenterne vilja, är ej Utskottets mening. Neja det kommer sedan derhän, att enhvar bör följa sin öfvertygelse. Men månne denna för närvarande ej kan följas, eller sitter den väl så löst? Tal. kunde säledes ej finna, hvaruti en förändring komme att bestå. Det blefve ju i alla fall öfvertygelsen, som hos hvar och en komme att afgöra, så vida ej skulle så tillgå, som vid den Schweitziska landtdagen, der en hvar röstar efter instruktion, efter sin lista. Tal. öfvergick derefter till en betraktelse af ståndsintressena. Presterna skulle infinna sig för den heliga sakens och odlingens skull. Den förra lemnade Tal; ty skulle åen bevakas af det Ständet, såsom folket representeras af Bondeståndet, eller torparen af sin husbonde, eller slafyen i Amerika af sin slaf cgare, så biefve visst dermed föga gjordt. Nej, de heliga intressena, religionens, odlingens, representeras af alla. Presternas egna fördelar, visade Tal. derpå, ej vara så synnerligen varda, att derpå bygga några sekularisationsförhoppningar. Hvad borgarne anginge, så vore åtminstone det säkert, att, ehuru mycket de än utropas såsom foster af en ond anda, cn skråande, deras intressen dock blifvit bevakade. Det öfverklagade felet vore således att söka deruti, att andra stora intressen finnas, som göra sig gällande och borde bevakas, derås nämligen, som äro uteslutna, fast de ega lika rättigheter, och hvilkas upplysvingar ech ätgarder för det allmänna bästa vore af vigt. Formerna borde derföre utvidgas, så alt dessa få rätt. Men hvilka skulle dessa vara? Atskillige embetsmän, ståndspersoner och jordbrubrukare. De förra, äfvensom privatlärde, hade det varit i fråga, att införlifva med Presteståndet; men man hade befarat, att deraf skulle följa ett inkräktningshbegär och ett öfverskridande al de ömsesidiga cmrådena; och att förena orepresenterade jordbrukare med Bondeståndet, hade äfven mött sina svårigheter. Om Utskottets förslag skulle blifva antaget, så vore det med upphifvande af census; ty skulle den antagas, så bletve också deraf en följd, att dennä census, enligt erfarenhet från andra länder, ej skulle kunna nedsättas så mycket, att presterna skulle få valrätt, icke heller fiera andra embetsmän. Nu deltager mången i valen, utan att hafva något betydligt, t. ex. borden, som eger ett tunnland jord. Emot ett sådant proletärinflytande skulle census vara ett korrektif, men så svagt, att det alldeles upphäfdes, om förslaget antoges. Då skulle just uppstå proletärval. De, som hafya stora jordtorp, kommo att uteslutas, och andra med små hemmansdelar fingo rättighet att välja; hvaraf Tal. ej hoppades lyckliga resultater. Bortfaller äterigen valcensus, så skulle mer än hälften af alla husfäder komma till valrätt. Då nu således Utskottets anlagna grund håller så litet ständ, och det sjelft afvikit derifrån, fann ej Tal. något skäl att antaga den bredvid det förut varande. Om en hvar, i mån ax sin verksamhet, får rätt att deltaga, så kunde alla vådor undvikas. Derföre ville Tal. bereda rum för de förut orepresenterade. på ett eller annat sätt, men ej inympa dem på de andra Stånden; ty dessa skulle då ej mera vara Stånd, utan så godt som in-AMo o ec umJA na daf oå munplat am tatle In får