man kunna önska, om det vore aldrig så många; men då hjelpa ofta inga sorters damverk, och en sådan kammare har då ofta ej en gång kunnat emotstå sig sjelf. Det funnes då blott en enda kammare, den största, den högsta, att lita till. Genom klassval skulle för öfrigt minoriteten kunna bevaka och göra ett större intresse gällande; och om man befarade en strid mellan flere intressen, så vore de då : lättare att bekämpa med moraliska och intellektuella vapen. Icke så vid allmänna väl. Hvad eljest be träffade intressena, så hade man ju erkänt redan deruti, att ej en hvar husfader eller valberättigad kan infinna sig vid Riksdagen, att det finnas intressen, som ej kunna bevakas. HKlassvalen skulle för öfrigt göra, att allt hufvudsakligt vunnes. Man kunde röra om i en gryta huru som heldst, så skulle dock de svarta kräftorna, som således hafva något lif, krypa fram öfver de röda (mycken skratt). Man hade talat om de tvenne makternas inträngande på hvarandras område. En sådan tendens vore att finna i all makt, och kunde endast till en del förekommas. Tal. kunde ej se, att det tillhör en representation att votera om den frågan, huruvida en arrendator skall sitta qvar eller ej, ej heller gillade han, att mycket i det administrativa öfverlemnades åt andra makten. Konungen skulle utgöra den motsträfvande makten; och vore det ärligast, att han säger nej, och begagnar sin rättighet, och ej bryr sig om andra länders bruk, när han finner något vara för sitt land skadligt. En annan sak vore, om Konungen blefye en muvemangskarl; men då torde också snart vara förbi med kammaren. Dock denna fara vore ej att frukta för. Historien hade ondt om jakobinska konungar (skratt). Att en representation uttrycker folkets tänkesätt, vore angeläget; men det antal, som, på grund af detta förslag, skulle sammanträda, skall väl Konungen af detta inhemta folkets eller landets tänkesätt? Derpå tviflades. De indirekta valen kunde ej garantera detta; och det indirektaste, om man ville fullfölja denna väg, vore att säga: här skall bli en folkrepresentation, och hela landet skall få utse — en person — (allmän skratt). Nej, må en hvar få välja direkt. Den, som har en ansenlig förmögenhet, men deponerad i bolag, vore ju nu utesluten; men hade han ett hemman, ett spinneri eller dylikt, då vore han en sjelfständig och valberättigad man. En annan har tusen inteckningar i andra personers fasta egendomar, pi 250 Rdr hvardera: — han kan ej få välja; men alla de, hos hvilka han har dessa inteckringar, de få vä!ja. Husegare vore också en förmögenhetskarl, och får välja; men kapitalisten, en helt enkel penningekarl, fär det ej. cMan skulle deraf kunna säga, att man sett snedt på kapitalisternan, fortfor Tal.; coch, tillade han, cmnan gör det i alla fall (mycken skratt). Tal. yrkade derföre slutligen, att valen måtte ske med serskildt afseende på de organiska beståndsdelarne i samhället, så att en hvar, i förhållande till sin verksamhet, får deltaga; att de orepresenterade få tillbörlig rättvisa och på ett eller annat sätt inbringas; hvarvid vore enklast, att valen ginge för sig distriktsvis, på samma vilkor, som gällde för de öfriga stånden; att dessa Stånd finge j valen deltaga; att fyrdelningen må, efter sammanträdet, upphöra, så vidt dessa intressen kunna eljest pevakas, ooh att slutligen, hVilket Tal. kunde medgifva, ett tvåkammarsystem må införas. Prosten Källyren hade också lemnat ett förslag till representationens ombildning, och ville derföre yttra sig. Tal. skulle velat antaga samfäldta val, som syntes vara både de enklaste och rättvisaste, om han äfven kunnat antaga, att samhället ännu fått den utveckling, som för deras tillämpning behöfdes: men ännu vore ej den dagen kommen. Tal. gladde sig dock deråt, att den en gång skall komma. Utskottets förslag kallades rationelt, och vore äfven stödt på en sådan grund; men derföre vore det också behäftadt med ett stort grundfel. Man borde hafva svarat på: hvad är för verkställbarheten för närvarande det bästa? Dettycktes nämligen vara rättvist, att de serskilda klasserna blefve försäkrade om en viss del i representat onen. — Tal. åberopade derpa sitt förslag, såsom utgående från behofvet. Det vore nämligen rådligast, att gå tidens fordringar till mötes, eljest beginge man en orättvisa. En ombildning vore nödvändig, dels emedan det funnes en talrik klass med egendom och upplysning, som saknade del i närvarande representation, dels för det fyrkantiga och tunga i riksdagsmekaniken. Man borde dock ej utgå från omstörtning. aDet nya måste vexa i det gamla, säger Arndt. Men allt arftligt skulle upphöra, och eljest väljas 30 af hvarje Stånd, att sammanträda i en församling, och i vissa fall afdela sigitvenne. Riksdagar skulle hållas hvart tredje år, och alla ledamöterne aflönas ur statskassan. Valen skulle således ske klassvis, men de valde skulle sedan sammansmälta i en klass, och ståndfördelarne efter hand försvinna. cMen, invänder mana, fortfor Tal., adetta vore endast en öfvergångsform. Ja väl, men när den fortfarit och uträttat hvad godt den kunnat, må den vika för ett mera rationelt system. Tal. öfverensstämde med Biskop Nibelius och Prosten Hallström, och de af flere yttrade åsigter om ett stånd af de nu orepresenterade, så vidt valrätt inskränktes inom yvyaldistrikten. Nödvändigheten af en öfre kammare ville Tal. dock ej bestrida. I öfrigt ansåg han Hr vy. Troils förslag vara cn förmedling af samfäldta och klassval. Det inskränkte dock för mycket tvenne Stånds hittills varande rättigheter, utan att det vore nödvändigt. För sin del var Tal. eljest villig att ingå eo . på hvilketdera som heldst, bland de nu framställda förslagen, endast man kunde förena sig om något. Eljest hade Riksdagen svikit förhoppningarne Men rr -— ;F se JA bg —A KA -— b— f— sr för att nu vinna ett önskadt mål, måste alla RiksS stånden ej blott med omtänksamhet, utan äfven medborgerligt medgifvande, söka medverka dertill; och den nu rådande andan berättigade till förhoppningar. Prestarne skulle ej förlora något, om en sädan inskränkning skulle göra sig gällande. Representantens kall vore vigtigt för en hvar, men deras deltagande borde vara af mera andlig natur; hvarförutan de borde vidblifva sitt kall. Tal. begärde slutligen återremiss, och att man måtte förena sig om en bestämd, gemensam tanka, hvarpå Konstitutionsutskottet kunde bilda ett förslag, och önskade derjemte, att samtliga Ståndens åsigter kunde förena sig. Professor G-7jers anförande, som följde härefter, är redan meddeladt i sista Onsdagsbladet. Prosten Tun-lus kunde ej godkänna förslaget så-! kl som hacseradt Da allmänna wall Ian. st Fl oh