Aftonbladet – 3 november 1840, sida 2

henne, ty mitt Svenska hjerta krossas ej af det liberala tyranniet. REFLEXIONER ANGÅENDE STÅNDENS BESLUT I REPRESENTATIONS-FRÅGAN. Stånds-öfverläggningarne angående nationalrepresentationens ombildning äro nu så till vida tilländalupna, alt man kan fälla ett omdöme deröfver, och de meningar, som hvarje af de fyra Stånden förklarat utgöra dess gemensamma tankar, finnas redovisade i denna tidning, för den I nyss tilländalupne Oktober månad. Såsom det lätt kunde förutses, hafva Adeln och Presteståndets beslut blifvit grundade: på val inom de nuvarande Stånden; pä de orepresenterades organiserande i ett femte stånd; och på de valda representanternas fördelande i två Kamrar. Då Borgareståndets pluralitet kastade sig på samma sida, och ansåg sig kunna för framtiden betaga den del af städernas befolkning, som icke tillhör de nu väljande korporationer och skrån, en gemensam valrätt med den privilegierade, äro således tre stånds meningar för bibehållandet af ståndsformen, hvad val beträffar. Sättet för bildningen af de två Kamrarne är ännu en gåla, hvilken måste lösas innan man kan fuilständigt bedöma, huruvida den af dessa tre stånd åsyftade ombildning kan anses utgöra någon verklig förbättring af den redan befintliga ståndsrepresentationen. Bondeståndet ensarat har gillat grunderna af KonstitutionsUtskottets förslag. Det har, som oss synes, på ett ganska klokt sätt förändrat deras tillämpning, då Ståndet lemnat lika rösträtt till alla egare af fastighet under 500 Rdrs värde, yrkat öppet val af riksdagsfullmäktig, inskränkt röstberäkningen till 6 röster, såsom det högsta för en person, samt yrkat den allmänt antagna principen, att röstning blott får ske i en enda valförsamling, neml. der den väljande för sin person är skattskrifven. Sedan sålunda frågans närvarande ståndpunkt är gifven, torde först böra betraktas, hvad form grundlagen bjuder för dess behandling. I 56 R. F. stadgas: att då i Riksståndens plena, emot KonstitutionsUtskottets yttrande (angående grundlagsförändringar), öras anmärkningar, blifva de, hvilka hvarje Riksstånd serskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till Utskottet hänvisade. Utskottet äligge då, att samtlige Riksståndens tankar till ett helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka, och om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte till samtliga Riksstånd:ns behandlande anmäla. Förena sig derefter samtlige Riksstånden om ett enahanda utlåtande, hvile det till slutligt antagaude eller förkastande,: (hvilket icke får ske förrän vid följande Riksdagen). aBlifva åter något stånds tankar, i någon eller några delar skiljaktige från de öfrigas, och samma stånd siy icke efier de öfri a fogar, varde KonstitutionsUtskottet, genom val af Riksståndens plena, till slutlig jemkning förstärkt, till ett antal af tjugu personer al hvarje stånd, hvilka genom samfälld omröstning skiljaktigheterna förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlåtandet hvila, sedan till Rikets Ständers afgörande som ofvan sagdt är., Häraf bestämmes KonstitutionsUtskottets åtgärd. Detta Utskott har nu till åliggande, att sammanjemnka Riksståndens tankar till ett helt; och som oförenliga skiljaktigheter finnas, att anmäla dessa till psamtliga Riksståndens, behand! lande. Man bör hoppas, att då Utskottet ned. lagt så mycken möda på ett förslag, hvilket till sin hufvudgrund, nemligen den samfälda valrätten, eger så stora och allmänna sympatier inom nationen, och sedan detta förslag erhållit det talrika, på grund af sina kommittenters bestämda uppdrag i allmänhet handlande Bondeståndets bifall, samt synbarligen står i så nära sammanhang med en nödig utbildning af de begge förenade rikenas institutioner till en innerligare öfverensstämmelse, Utskottet nu, i det rörande ögonblicket, icke skall studsa tillbaka för den visserligen icke tröstande, men sannolikt af dess pluralitet förutsedda utgången i de tre previligierade Stånden. Det nya arbete, som deraf blitver en följd, bör ej afskräcka Utskottet, att ännu bringa något eller några Stånd att foga sig efter den mening, som Bondeståndet uttalat, närmast till Utskottets esen, och som Utskottet då är skyldigt, att för amtlige Riksstånden anmälav såsom oförenligt kiljaktig med de tre Ståndens beslut. Det är tydligt, att utgången i detta afseende mufvudsakligen beror derpå, om Utskottet, vid