Aftonbladet – 29 oktober 1840, sida 1

medföra våda, men de bevis, man anfört, afsågo mera sådane val i andra länder, der en viss klass medborgare, hvar och en i lika mån, eger :valrätt, men andre äro helt och hållet uteslutne. Enligt Utsk. förslag, vore valrätten större, i mån af större förmö; genhet, och derigenom försvunne vådan. Om valrätten derjemte utsträckes till all jord, äfven af mindre värde, än det af Utskottet föreslagne och i de-j cimalt förhållande till den hela fösten, som motsvarar 4000 Rår sfastighetsvärde, så skulle äfven den! skarpa skilnad upphöra, som, i följd af valtensus,: eger rum. Lika litet hade man att befara deraf, att: ett och annat intresse kom att sakna sin egen re-: presentant; ty om man förutsatte, att hvarje klass vore behöflig för staten, likasom hvarje lem för men-! niskokroppen, så skulle den representant, som rätt: förstode och vårdade det allmänna bästa, äfven vårda! det enskilda. Han hade ytterligare uppmaning dertill, då han blifvit utsedd genom allmänna val och icke genom något korpPorationsintresse. Man hade: sagt, att .ståndsfördelningen vore djupt rotad. Förr! hade detta sin riktighet, men de sista tio åren hade betydligen förändrat förhållandet. Ståndsindelningen: vore att likna vid en gubbe, snart färdig att gå ur verlden. Den nya tiden fordrade allmänna val, och: dess röst borde ej lemnas utan afseende. Tal. ville, ; för sin del, föreslå en förening af ståndsoch allmänna val, men, om endast ståndsval skulle antagas, vore hans åsigt derom närmast öfverensstämmande med Friherre Hamiltons. I fråga om kamrarnes antal, yttrade Talaren sig för 92:e: kamrar, och trodde, att då den öfre kammarens; ändamål vore att hejda opinionen, densamme borde I väljas af nedre kammaren, heldst ett sådant val innefattade det mest gällande vitsord, angående! de valdes moraliska och intellektuella egenska-j per. Antalet af ledamöter vore, i Talarens tanka, fullkomligen likgiltigt, och han vore frestad tro, att! de, som fästat afseende derpå, föreställa sig, att! kamrarnes anseende afgöres genom armstyrka. Man: hade talat om Ståndens uppoffring. För sin del skulle Tal. anse det icke såsom en uppoffring, utan såsom en vinning, om Adelns nuvarande represen-! tationsrätt utbytes emot rättigheten att välja och blifva vald. Landtadeln vore nära nog i förhållande af undersåter till hufyudstadens talrika adel, likasom landtfolket till stadsboernes utlforntidens republiker. Tal. afgaf ett förslag till Ståndens gemensamma tanka, hvilket hufvudsakligen innefattade: att representationen skulle bestå af 2 kamrar. 4:a kammarens ledamöter väljas för hvarje Riksdag, dels ståndsvis, dels genom allmänna val, vid kvilka sednare större förmögenhet skulle medföra ökad rösträttighet. Att den 4:a kammaren väljer ledamöter till den 2:a, hos hvilka sednare fordras, utom valbarhet till 4:a kammaren, att hafva fyllt 40 år och varit Riksdagsman vid 2 föregående riksmöten. 92:a kammarens ledamöter väljas för flera Riksdagar och afgå med v,:del vid hvar Riksdag. Hr von Hoehenhausen. C. L., tillkännagaf, att han instämde i Hr von Hartmansdorffs förslag, utom hvad angick representationens antal, hvilket han ansåg böra utgöras af 300 personer. Minskning från 900 eller 4000 personer, hvaraf representationen nu består, vore eljest för stor, serdeles i en tid, då man så mycket räknade på massorna. Hr Nardenschöld, O 6., som i öfrigt instämt i Hr: von Hartmansdorifs förslag, tillstyrkte att halfva antalet af öfre kammarens ledamöter måtte af Konungen tillsättas för lifstiden. Man hade visserligen anmärkt, att den öfre kammaren i sådänt fall icke skulle taga intryck af dagens opinion, men det var just detta intryck Tal. fruktade, och att, om hela antalet valdes, ej mindre den ;:del, som blefve invald, skulle bestå af de mest rörlige, än äfven de, som borde ur öfre kammaren utgå, skulle visa enahanda tänkesätt, för att smickra dagens opinion och blifva åter invalde. Tal. fästade så mycken vigt vid dessa detaljer, att han med sin röst förkastade hvarje förslag, som dermed icke öfverensstämde. För öfrigt ansåg han de orepresenterade böra ingå i representationen, men såsom ett eget Stånd, och icke fördelade på de nuvarande. Frih. Cederström, Jac, kunde icke instämma i Hr von Troils mening, att valsättet inverkade på representationens sätt att uppfylla deras kall. Sådant berodde, enligt Frih:s tanka, endast på deras personliga egenskaper. I anledning af Grefve Spens yttrande, angående ordet avälfrejdad, ville Frih. fästa uppmärksamheten derpå, att de negativa stadganden, som förekommo i 3 och 6 S, helt och hållet kunna undvaras, om ej mindre nyssnämnde ord än ordet asjelfmyndig tillsattes i 4 S. Grefve Anehurtsvura CC. 1, instämde i Hr von Troils yttrande. Till svar å Frih. Cederströms sista anmärknng, erinrade han, att då det vore fråga om en af medborgarens dyrbaraste rättigheter, mistningen deraf icke borde göras beroende af en valförsamlings opinion om den enas eller andras frejd, utan borde domstolsbeslut ligga till grund derför. Hr Mankers!avtz OC. 4., utvecklade närmare de allmänna grunder för representationens förändring, som han förut uppgifvit. Han ansåg valrätten böra grundas dels på personligbetens allmänna princip, och dels på den dubbla principen af olika materielt och immaterielt arbete etler egendom; då han med immaterielt arbete förstod t. ex. embetsmannens, prestens och den lärdes verksamhet, och med immateriel egendom det intellektuella kapitat man antingen förvärfvat sig celler t. ex. genom börd ärft. Valman är hvar och en Svensk medborgare, som i sockenstämma har rösträtt. Valmans rösträtt skulle efter förmögenhetskathegorierna så beräknas, att för visst värne i fastighet eller för VISS ärlig inkomst ett visst antal af röster eller delar af röster skulle erhållas, varande dock 4 röster det högsta antal, som på grund af förmögenhet kunde erhållas. — Men utom denna rösträtt efter förmögenket, skulle embetsmannen, den lärde, då på grund af den birdniny han kunde anses ega,få en röst — och likaså adelsmannen till följd AT sin börd erhålla en röst. Detta rösträttens utöfvande skulle valmännen indela i klasser t. ex. 4. I den första eller nedersta skulle komma ata, som egde rösträtt; der skulle valen vara mesom räknade 2 röster; i den tredje de som räknade k delbara. I den andra klassen skulle komma de,ftt i S 35 röster; och i den fjerde de som räknade 4 röster. dessa tre sednare klasser skulle valen vara omedelbara. Ingen skulle i någon klass afgifva mer än an bol röst: men i don hävcta ackså delar afen röst