Aftonbladet – 29 oktober 1840, sida 1

ingen besuten eller annars sin egen behöfde uteslutas. Representationen skulle indelas i 2:ne Kamrar, valde sålunda, att vid tillsättandet af den nedre, de lägre klasserne, som förnämligast utgjordes af de jordbrukande och industriidkande, skulle ditskicka det större antalet af representanter med minskad progression för hvarje af de öfre klasserne; men i Öfre Kammaren skulle progressionen gå tvärtom, så att, vid tillökandet af dess medlemmar, de öfre klasserne skulle lemna det största bidraget. Dessutom skulle väl högre ålder bestämmas för ledamöter i den Öfre Kammaren, de borde förut hafva bivistat Riksdagen och skulle väljas för flere, t. ex. 4 Riksdagar — med flera detaljstadganden. Hr Grubbe. Sam. ville med några få ord motivera sitt votum i denna fråga. Man hade ofta talat om rationela och irrationela grunder för representa-: tionen. Det funnes visserligen allmänna principer, som derför borde ligga till grund, men de voro så generella, att de måste modifieras efter serskildt förhållande; och man kunde således icke anse något specielt förslag såsom det allmänt rätta. Såvida Statens allmänna bestämmelse. vore, att realisera samhällets ide vore ock den representationsform bäst, som lemnade största förhoppningen om detta ändamåls vinnande. I fråga om allmänna val och ståndsval, ansåg Tal. intetdera valsättet kunna tillerkännas ovilkorligt företräde. De allmänna valen egde visserligen ett stort och vigtigt skäl för sig deruti, att de annoncera, det representationen icke representerar ett enskildt utan nationens allmänna intresse; men de hade emot sig, att man svårligen kunde inrätta dem så, att representationen komme att utgöras af de mest bildade och ekonomiskt oberoende män. Tal. fruktade, att Utskottets förslag icke innefattade tillräckliga garantier i dessa afseenden. Beträffande derefter ståndsvalen, kunde emot dem visserligen med skäl anmärkas, att den valde gemenligen ansäge sig representera endast ett visst Stånds eller en viss korporations intressen, men de lemnade dock mera anledning, att man skulle erhålla bildade och oberoende representanter, hvarföre Tal., som ansåg bäst att så vidt möjligt vore, sluta sig till det nirvarande, ämnade rösta för ståndsval. Vidkommande Kamrarnes antal, ansåg Tal. representationens fördelning uti 9 Kamrar ega obestridligt företräde framför enkammarsystemet, men han vore tveksam i fråga om sättet för de två Kamrarnes konstituerande. I detta afseende hade han icke funnit något af de förslag tillfredsställande, som blifvit framställde, hyarken Hr v. Hartmansdorffs eller Frih. Hamiltons. Så vida den nedra Kammaren skulle innefatta det progressiva och den öfre det hejdande eller betänksamma elementet, kunde fordringarne icke uppfyllas genom Hr y. Hartmansdorffs förslag, enligt hvilket båda Kamrarne utsågos af samma valkollegium, och således, i händelse partiåsigter existerade, skulle komma att beherskas af samma intressen. Enahanda resultat uppkom, derest, såsom Frih. Hamilton föreslagit, den Öfre Kammaren skulle väljas af den nedre, Talaren kunde icke sjelf föreslå något bättre i detta afseende, utan hemställde, att om Hr vy. Hartmansdorffs åsigt i öfrigt antoges såsom Ridd. och Ad:s gemensamma tanka, Konst. Utsk. måtte uppdragas att utarbeta förslag till Kamrarnes mera ändamålsenliga fördelning. Sedan på framställning af Hr Frih. och Landtm.; Ridd. och Ad. förklarat diskussionen om förslaget, så vidt bllm. nna anmärkningar afsågos, vara slutad, uppstod öfverläggning om ordningen för propositioners framställande. Först företogs imedlertid Frih. Boyes, L. förslag: aatt man bör qvarblifya vid det representationssätt, vi nu hafya, med de rättelser, som deri kunna göras och med förbindelse, att deruti intaga de nu orepresenterade. Vid anställd votering besvarades denna proposition med 37 Ja och 30 Nej. Efter voteringens slut åtskiljdes Ståndet.