Aftonbladet – 28 oktober 1840, sida 1

hvad krets inom samhället han än måtte tillhöra, hans tanke måtte få höja sig till hvad han ansäge för det högsta. Häraf följde dock icke att den fattige och obildade skulle i lika grad som den förmögne och bildade deltaga i valen till representanter, ehuru alla borde kallas att rösta. Gradationen i valrätten skulle bestämmas efter de olika kategoriernes bildning och förmögenhet. Man komme då att indela samhällsmedlemmarne icke i Stånd, utan i klasser, efter hvilka man i samhällslifvet mera rättade sig, än efter Stånden, ty man såge der de utmärkta ste i lärdom, i börd, i förmögenhet m. m. ega mera gemenskap med hvarandra, än de högre och lägre inem samma stånd, Grefve sorn, OC. F.. förklarade att då redan i ämnet blifvit taladt så mycket, ville Grefyen endast kortligen ange sina åsigter. Han instämde hufvudsakligen med Frih. Sprengtporten, hvars förslag till gemensam tanke icke inginge i detaljfråcor och just derföre vore lämpligast. Grefven trodde att i afseende på det s. k. femte Ståndets inrymmande, man skäligen icke kunde fordra, att Ridd. och Adeln, då den afstode en representationsratt för vid pass 4400 ledamöter mot ett ganska ins Et antal. deriblond. jemväl skulle upptaga dem ur ständspersensklassen. Snarare kunde de förenas med de tre andra Stånden och i sådant fall Bordeståndet tilldelas tvåfemtedelar samt Ihvardera af de öfriga en femtedel af valrätten. I öfrigt gillade Gr. antagande aftyerne kamrar, den första vald af alla klasser, med rättighet att gå utom klassen, men icke utom valdistriktet. Den öfre kammaren fordrade för sin bestämmelse en skiljd orgamsation från den nedre, med afseende fästadt på större förmögenhet eller hög värdighet inom samhället. Di Grefven afstod från sin ärfda representationsrätt , yore det icke till följd af det allmänna skriket, hyarom man talat, ty för denna makt skulle har alärig vika, utan han föranleddes dertill af en annan makt, det allmänt sunda förnuftet: Hr Lefren tillkännagaf, att sedan Hr von Hartmansdorff i sitt förslag jemkat sig till det af Talaren framställde, ville han instämma uti det förra. Emot Friherre Sprengtportens projekt till gemensam tanka anmärkte Talaren, att det vore så allmänt, att nästan alla olika principer direkte kunna konstrueras, och att KonstitutionsUtskottet derafsålunda skulle erhålla föga ledning. BDeremet innehöll Friherre Hamiltons tvenne bestämda oriktigheter: den ena, att ledamöternes antal i begge komrarne antagits olika, den andra, att öfre kammaren skulle väljas af den nedre. Då de 200 medlemmarne i nedre kammaron alltid vore uttryck af ögonblickets opinion och möjligen komme i motsatt åsigt till den öfre, kunde lätteligen hända att de förra förbäfde sig öfver de 160, just derföre att desse icke voro 200. Kamrarne borde vara hvarandra lika i talvikhet. I afseende på valet af öfre kammaren crinrade Talaren, att alla val böra vara direkte, emedan eljest den i första hand väljande icke kan vara förvissad derom, att den utsedde elektoren röstar efter samma åsigt som han sjelf skulle gjort. Hr von Haris ansdorff tillade det förslag han förut uppgifvit, att icke andra borde yäljas till representanter, än de, som bekänt sig till Reformerta eller Lutherska läran; För att icke tillegna sig sjelf hvad honom icke tillkom, anmärkte Talaren, att hans förslag hufvudsakligen grundade sig på hvad Hr Lefrån i deuna del uppgjort, samt de anmärkninar Talaren sedermera haft tillfälle inhemta. Friherre Sprengtporten fann, i anledning af Friherre Boyes yttrade farhåga, att Hr von Hartmansdorffs förslag intoge allt för mycket af det demokratiska elementet, sig föranlåten anmärka, att detta för slag vore vida mera konservatift än både Englands och Frankrikes konstitution och fullt ut lika konservativ som vårt nuvarande Tepresentationssält, euligt hvilket nästan de vigtigaste frågorne afgöras efter eukammarsystemet i Förstärkt StatsUtskott. Hr von Hartmansdorff ansåg att Kongl. Maj:t borde uppgöra planen till förändringar i konstitutionen. Eftermiddagen. Föredragningen fortsattes of KonstitutionsUtskottets memorial 58 angående Nationalrepresentationens ombildning. Grefve Suns. C. C., Yltrade, att han, som i denna fråga alltid fästat mera afseende på praktiska skäl, än på theorctiska grundsatser, försvarat Ståudsvalen så länge Ståndeg kunnat bibehållas i deras histeriska skick, men sedan erfarenheten visat nödvändighetlen af fyrdelningens upphörande, hade han i(rott sig böra äfven gå till principen för allmänna val. Dessa syntes ännu nödvändigare om man bes traktade de förändringar, hvilka Stånden komma att undergå, i händelse man afskaffar indelningen i fyra kamrar. Inom Adeln skulle den sjelfskrifna representationsrätten nödvändigt komma att upphöra och med detsamma vore detta Stånd rubbadt till sin grund. Afven inom de öfre Stånden skulle dylika anomalier förekomma. Bondeståndets representationsrätt grundar sig på besutenhet och vore sålunda herocnde af de förändringar, som göras uti ekonomiska fattningarne. Inom Prestoständet föreginge en emancipation af kyrkan från skolan och tvcrtom, hyargenom al detta Stånd skulle uppkomma tyå fördelningar, eo iajisk och en ecklesiostisk. Borgareståndet vore visserligen försäkradt om sin ursprungliga renhet, så vidt dessa skräordningar qvarstode, men för. öd dessa torde snart försvinna och med detsamma vore ståndet förändradt. fienom inrättande af ett femte Stånd skulle ännu större olägenheter uppstå i anseende till syärigheten att hestämma census för detta stånd. Grefven fruktade derföre, att ett beständigt split skulie blifva följden om man ej öfverginge till allmänna val. I fråga om census vore möjligen aneåning till klander af den siffra Utskottet bestämt, men denna vore blott en obetydlig detalj, som mycket väl kunde ändras utan rubbning i systemet. Utskottet hade i afseende på den större förmögenheen sökt mildra den skarpa gradationen och hindra tt valens bestämmande skulle falla ensamt i rikelomeas hand. Till svar å Friherre Cederströms annärkning, vid ordet avälfrejdad saknades bland de iti 4 bestämde egenskaper för en representation länviste Grefyen till undantagen i 5 och 6 58. Han nsåg för sin del dessa stadganden vida lämpligare n det af Friherre Cederström föreslagne, hvilket voe så obestämdt, att gällstämma blefye domare öfver n persons frejd.