Aftonbladet – 28 oktober 1840, sida 1

Ridd. och Adelms plenum den 24 Okt. f. m. (Frågan om representationsförändring.) (Forts. från gärdagsbl.) Friberre Sproniipöorten, Jo W., åberopade det för; slag, han i denna fråga redan afgifvit. Han hyllade af grundsats de progressiva reformerna och trodde, jatt den splittrade representationen, som icke saknaide vilja alt ombilda sig, sedermera icke heller skulle sakna förmåga utt bereda sitt fullkomnande. Af i praktiska skil ansåg Friherren, att ett förslag icke : kunde vinna framgång, som icke fästade afseende på befiutliga förhållanden. : På det Ståndets gemensamima. tanka icke måtte splittras i afsecude på detaljfrågor, ansåg Frih. bäst att förena sig om endast de allmänna grunderne, såsom att Sveriges represcitaI tionsfördelning på fyra rum bör upphöra, och att j denna representation bör sammanträda på två genom j val ståndseller klassvis utsedda kamrar, vid hvilkas ) bildning den skilnad iakttages, att, då ledamot i den jena kammaren utses för hvarje lagtima Riksdag, leI damölerne i den andra väljas för längre tid, bland ) personer, :som förut utöfvat Riksdagsmannakallet och uppnätlt en mognare ålder, samt att representationsförändringen bör afse, att, jemte upphörandet af all I sjelfskrifyen representationsrätt, bereda de ofrälse; stångspersonsklasserna rättighet att deltaga i repre, sentationen i ett biligt förhållande till deras anspråk, ; dock att ingen annan inskränkning i de fyra Riksj Ståndens representationsrätt komme att ecga rum, än j den, som med afseende å representationsrättens förenämnde utsträckning pröfvades rättvis och af nöden. I Vore det en erkänd sak, att förändring irepresenta,tionssättet funnes behöflig, borde Ridd. och Adeln licke tveka att uppoffra sin sjelfskrifna representai tior t och derigenom visa, att om Ståndet bögt i skattade siua företrädesrättigheter, det dock skattade i högre att Yara Svenskar. Grefye Fiotek, D. erinrade, att när de serskilda förslagen til gemensamma tankar föredrages, äfven ban hade ett some vid förra plenum blifvit inlemnadt, joch som torde blifva bland de första, som komme jatt framställas. Friherre Borfje, Ludvig, förklarade att han visserligen vore känslig för de uppmaningar till Ståndet, som blifvit framställde, att det skulle förgäta sig sjelf, samt äfven för sin del skulle vara villig attlyIda dem, cm han vore förvissad att fäderneslandet derigenom blef lyckligare och nya vägar till äfvenityr icke öppnade. Intet af de projekt, som blifvit framställde, ansåg Fril. antagligt. Synnerligast KonstitutionsUtskottets och dernäst Hr von HartmansI dorffs förslag öfverlemnade representationen alltför mycket ät det demokratiska elementet... Under en tid, då passionerna voro I brusning och skriket på i demokratiska rättigheter ljöd som starkast, ansåg Friherren man icke borde ingå på så vigtiga reformer, som den ifrågavarande, utan låta. dem hyila, i till dess mera lugn i sinnena blefve rådande. Frih. I ville bibehålla ett monarkiskt regeringssätt, hvilket åter genom antagande af de framkastade förslagen blefye rubbadt. För sin del ansåg Frih., att den första proposition, som till Ståndet skulle framställas, borde vara om Ridd. och Adeln afstode sin ärfj da representationsrätt, med förbehåll, att om denna ifråga besvarades med nej, Ständet hade sig förbehållet, alt sedermera besluta angående de modifikatioucr i samma rält, som kunde varda föreslagna. Man hade då gatl tillväga öppet och logiskt, samt framställt gquestö: an först och linge sedermera väcka Quesliv Quimouo. — Here Ribbing, B.. (skriftligen) ansåg att, om icke fullt samfaldta val till representanter nu kunde vinnas, de dock icke borde alldeles uteslutas, så vidt man genom den föreslagna representationsförändringen ville vinna något mera än en enklare och skynd-. sammare behandling af riksdagsärenderna, hvilket, ehucu i och för sig sjelf en stor vinst, dock vore underordnad den, att ur alla stånd och klasser få oberoende och erfarne riksdagsmän. Då grunderna för KovstitutlionsUtskotltets betänkande icke tycktes vinna bifall, såsom enligt hvad mar anmärkt alltför rationella, önskade Tal. att man ville sluta sig till Prosten Ödmans förslag i afseende på val af representanter i allmänhet: men i afseende på öfre kammarens bildanie till Hr von Harwmansdortis förslag om antalet och Frih. Tersmedens om yalet. Herr Gronstedl J. 4. fann, i motsatts till de värde Talare, som yttrat sig, att de allmääna valen voro långt rationtllare, än de ständsvis skeende. Likhet inför lagen ycre kännetecknet och frukten ar borgerlig frihet, och hyarföre då icke erkänna denna likhet, när det gäller att välja dem, som skola stifta lagen? För valrättens riktiga användande har; staten rätt att fordra en borgen, så vidt sig göra låler, genom en valcensus, och den orättvisa man påstod härmed vara förbunden, ansåg Tal. ingalunda , vara större än den, som vid den andra principens tillämpning uppstår genom uteslutande af ätskilliga stånd eller yrken, ty alba kunde vid staternas närvaraude remplacerade skick omöjligen upptagas. Ett praktiskt skäl för de fria valens företräde torde äfven finnas deruti, att då valsättet standsvis ständigt behöfåc jemluning och ändring i förhållande till sjelfva ständens föränderliga beskaffenhet, så vore sådant icke af nöden i förra fallet. Säsom en öfvergång I vore Falaren likväl böjd att för närvarande inskränJ ka valbarsan inom stånden säsom prosten Ödman föreslagit och fruktade ingen serdeles olägenhet i deraf, ty nog funues så många kapaciteter inom hvarje Stånd. i Ansåg derföre 4 8 af Utskottets förslag till vallag kunna antagas med den förändring, att åldern bestämdes till 23 år, och att valrätt äfven tillerkändes den, som innehade förtroendesysslor. — Man borde icke j lag uttrycka den tankan, att dessa tjenstemän haji! de mindre sjelfständighet, insigt eller fosterlands-t kärlek än andra medborgare, och deras få röster af!1 föga betydelse. Belande deras tanka, som trott altjö Ridd. och Adeln villigt skulle göra en uppoffring, !i 2 när det gällde allmänt väl, var Tal. likväl tveksam ! om det vore skäl, att nu antaga ett alltför -genomgri( pande förslag, om också ledande till någor förbättring, der ståndsintresset sedan skulle ytterligare lyckas att försvara sig ctt halft sekel eller så. Opinionen mognade hastigt i detta hänseende, och skulle snart framtvinga erkännande af principen för allmän och fri valrätt, den enda, som, enligt Talarens meniug, äfven för en aflägsen framtid kunde betrygga det gemensamma fäderneslandets bästa. f THaäarr Mamman bante OD 4 oe so rr