Aftonbladet – 19 oktober 1840, sida 2

I början och innan formationons brister ännu hunnit varseblifvas, torde den väl bära sig; men det onda skulle smart bryta ut ånye. Deremot, om än den första uppsättningen efser en riktig grundsats för val blir till utseendet besynnerlig — och inbillningskraften torde härutinnan vara nog starkt verkande hos mången — ty det är mera en thes än en bevisad sats — så ligger det dock i sakens och sanningens natur, att den inneboende principen korrigerar sig sjelf, ju mora den är enlig med det idealiskt rätta, hvaremot den oriktiga idkeligen förvärrar sig. Att klassificera — må vara rätt; men för helt amdra ändamål än dem,som ligga i folkets intresso. Divide et impera — splittra, så kam du hberrska — är den gamla välkända maximen, på hvilken herrsklystnaden alltid stödt sig. Ju flera klasser, ju lättare att kufsa on med da andra. Lyckas man då, att få ecmbecsmanna-klasserma, icke en utan flore, sjelfskrifna; så är visserligen der cyclus, Riksäreaderna hafva att genomlöpa, ganska kort, men då är despotismen också temligen illa maskerad. Sålunda och slutligen — hvad denna fråga angår — kan man ej utföra principen af lika valrätt hos alla medborgare — och för att qvalificera, hvilka gom demna benämningen tillkommer, mad efseende på valrätt, skulle jag vilja utsträcka den till alla vettiga, välfrejdade och myndiga manspersoner — så borde man antaga, i stället för flera klasser, snarare det minsta möjliga sntal, nemiigen två, samt dervid icke hålla sig till några andra eller abstrekta klassfördelnings-grunder, utan till dem, som mest i allmänna lifvet visa sig verksamma, neml. att de mera förmögna lefva helst tillsamman med hvarann, och likaså de mindre förmögne. 0Olikheten emellan dessa storheter skulle dock icke sträckas längre än ull sjolfva valciästet, noml. så, att de, som t. ex. ägde 20,000 Rår, eller 4000 Rårs Inkomst, valde omedelbarligem, och alla derunder, medelbarligen genom elektorer. Don högre förmögenheten gaf intet annat företräde, än ast doss inRohbafvaro fick gå sina ogna ärendena vid valet, då ban derigenom ansågs vara mindre i frestelse att gå andras. En Vallag med denma grundsats skulle jag anse ej allsna enkel, utan rättvis, ty rätteligen kunde ingen anses ulesluten, och hvar och en väljande finge efter behag anse sig repressntera hvilken ide eller hvilket intresse han bebagade. Alla abstraktionar hade med ens försvunnit, då ep hvar, i mån af sia sparsamhet och flit, kurde lyfta sig upp i den sjolfväljande klassen, hvilken således aldrig kunde stelsa till någonting likt Carte sller stånd. Alla de andra frågorna synas mig lösa sig lätt, om denna är gifven. Ja, jag skulle mästan vilja, utan deltagande i afgöramdet om de öfriga — lemna hela embildningen åt Koastitutions-Utskottet och Er, Mine Herrar! Men det ber jag att, utan egenkärlek, men efter öfvertygelse, nyligen stadgad genom Jen i min tanko kär auktoritets stöd, få vördsarat I förutsäga: — ait, såvida J väljen någonting mera konstladt 1 denma fråga, än hvad jag nu enkelt framställt, så, ehuru nödvändigt jag tror de: vara, att komma till någon ombildning; så tillfaller Eder icke för en ombildnisg på ståndsskilnadens grund, hvarken af den märvaramde och äamu mindre af den kommande generstionen, någonm varaktig tacksamhet.