Aftonbladet – 19 oktober 1840, sida 2

BOKHANDELSBULLETIN. — Herr Mankell, hvars oafbrutna bemödende för dena gsmia klassiska musikens restitution är så allmänt kändt, och hvilken såsom skriftställare i musikaliska ämnen vunnit ett välförtjent anseenae, ämmar från trycket utgifva ett arbete öfver den gamla kyrkomusiken, innehållande dess histeria från de äldsta tider och genom dess alla olika epoker i olika länder. Vi hafva varit i tillfälle att redan för länge sedan taga någon notis om detta verk, hvarull Hr M. i många år samlat materialierna, och tro oss kunna förutsäga, att det i anseende till rikedomen på anekdoter om ryktbara komponister och oi deras arbeten, kuriösa notiser om de gamla kyrkofesterna, de bibliska oprorna och moraliteterna o. rm. d. skall blifva af stort och högst populärt intresse, på samma gårg det genom meddelande af en mängd till största delen högst sällsynta musikstycken skall äfven för den lärde musikälskaren blifva af mycket värde. Omfånget af bilagorna beror likväl på hvad uppmuntran arbetet på förhand kan röna genom subskription. Det närmare härom i en af Hr Mankell i detta blad införd utförlig prospektus. — Mamselle Emilie Holmberg har skänkt den musikaliska publiken ett nytt häfte af psånger med ackompanjemang af piano-fore tex till de tvänna häften hon redan förut utgifvit. Det innehåller följande stycken: Skolgossarna,, duettino, I skoganw, Pensionsflickorna, Galerslafvens sång), I en väns albump, Bilder ur min barndomsverld och Jägarn och flickap. M:le H. går synbarligen framåt, och de fleste af de nämnde små kompositionerna kunna räknas till det bästa, som hos oss på sista tiderna utkommit af sång vid piano, en genre, som af medelmåttorne mycket missbrukas, men som i sig sjelf bvarken är så lätt, man inbillar sig, eller den minst tacksamma, om den behandlas med någon talang. Det är ideer i M:lle H:s kompositiorer, både vackra oeh egna ideer, hon bar lätt för melodier, ett gifvet anlag för det dramatiska i musiken, och bennes ackorspatrjemanger äro icke gjutna i den hvardagliga formen, utan man finner deriistället för de utnötta klinkande fraserna ofta verkligen frappanta och effekifulla saker. Bland de i häftet förekommande styckena anmärka vi duetten: Skolgossarnay och ,Pansionsflickorn2n, af hvilka det sista verkligen förråder en Rossinisk verve, samt i en annan stil Galerslafvens sång, och I skogen.n 2 —