Aftonbladet – 10 oktober 1840, sida 2

pe RR UK 9 ven UREA RR ne nit end MR) NER vi skulle upphöra att i första rummet ihåg komma, att vi äro Svenskar, och jemförelsevi (anse föga vigtigt, att vi äro Skåningar elle I Westerbottningar. Då de serskilda ortern: Ibafva sina representanter i den nedre kamma. ren, skulle jag tro den öfre bör så samman. sättas, att den företrädesvis representerade de stora gemensamma nationalintresset. På dessa grunder lemnar jag företrädet åt de förslag som innefettas i Friherre Tersmedens re servation. Det är visserligen i hög grad enkelt men äfven deruti fianer jag en förtjenst. Någo sannolikare utväg att erhålla en samling af mäl med bepröfvad fosterlandskärlek och erfaronhot representantkallet synes mig ej kunna uppgifva än att låta de hvarandra efterträdande för kortar tid valde nationalförsamlingarna efter hand utvälj: de män, som inom hela samhället derför äro mes utmärkte, och sem upphunmit en ålder af 40 elle 145 år och bivistet ett bestämdt antal föregåend Riksmöten. Lsedamöterze uti denna äldre kam mars borde väljas för em längre följd af år elle helst för hela lifssiden. — Sålunda skulle denna kam mare komma att ega represententer af alla de o pinioner, som egt majoritet under sednast förflutn: decennier. Den komme naturligt eftor hand ge nom de nya ledamöternes ingående att modifisra i öfverensstämmelse med den framgående tiden oc! kunde derföre ej blifva så konservativ, att den fö någon synnerligt lång tidrymd kunde förhindra nå gon vigtig förbättring, men de egde deck tillräck ligt återhållande kraft att fördröja åtgärderna til dess de hunnit moget öfvervägas; om jag missta ger mig härutinnanr, kan jag åtminstone ej till mir ursäkt förebära, att jag först nyligen börjat tänkt på saken, ty redan vid mitt första deltagande I Riksdegsgöremålen för 42 år sedan blef jag öfver Itygad om representationsförändringens nödvändig het, och fattade redan då denna mening om öfr kammarens ändamålsenligaste sammensättning, hvil ken jeg sedan vidblifvit, ehuru jag uppmärksam sökt pröfva alla endra förslag i den vägen, som kom mit till min kunskap. Jag anhåller dock att dett: ej måtte tagas såsom ett egenkärt vidhållande a den en gång fattade meningen, ty jag måste i öd mjukhe: bekänns, att jog funnit mig nödsakad mo difisra de flaste bland mina öfriga ursprungliga å sigter i representationsfrågan. Med dessa och några andra mindre väsendtlig förändringar skulle jag vara färdig ett antaga Ut skottets förslag om det beredde af mitt votum at med ett varde göra det till grundlag. Men saker beror af Konungens och de fyra Riksståndens sam manstämmande beslut. Utan ett uppriktigt bemö: dande från alla dessa håll att komma till en sam manjemkning af de äsigter, som kunna vara skilj aktiga, kan ingenting vinzas, och om på någondera sidan farhågor förefinnas, böra de, så vidt möjligt är, undanrödjags. Jag har tyckt mig märka, at Utskottets förslag uppväckt några sådana. De äre måbända ogrundade; blotta spöken om man så vill men äfven sådana inverka häftigt på dem, som tre derpå. Sålunda tyckas de större possesionaterne och embetsmännen eller herreklassen befara, at! representationen skulle komma att bestå af bars bönder, på samma gång som mången bonde troi att ingen sådan skulle blifva vald. Denna sist. rzämade förundran är måhända raindre osxnnollk än den förra, då man ihågkommer, att af Norge: representanter för landet, det händt att mera är fyra femtedelar varit ståndspersorer, ehuru denns klass i Norge både till antal och rikedom är vida mindre betydande än i Sverige. Det torde derföre blifva nödigt att i någon mån låta principen al klassval inverka både på valrätten och valbarheten En annan farhåga tyckes ligga i de älskade ståndsprivilegiernes försvinnande. För min egen del skulle jag visserligen önska att 444 Regeringsformen aldrig funnits, ty jag är öfvertygad om att religionens och vetenskapernas ljus äfvensom industriens materiella skapelse äro föremål af den stora vigt och nödvändighet för samhället, att de ingalunda behöfva med några privilogier förskansas emot sjelfva nationalrepresentationer. Om likväl dessa privilegier komma att qverstå några decennier eller till och med några sekler, anser jag sådant vara af alltför ringa betydenheti jemförelss med den vigtiga frågan om en ändamålsenlig representations-förändring. Jag ÖDskar derföre äfven, att de farhågor af detta slag, som finnas, måtte vara lugnade. Till de serskilda meningarnes förenande bar jag forsökt uppgöra ett förslag, som jag ber att endast exempelvis få framlägga, och ingalunda derföre att jag anser det vara det bästa möjliga. Det innefattar, att Sverge skulle indelas i 75 valdistrikter, hvaraf 25 serskildt för städerna och 50 för landet. Inom hvardera af dessa sistnämnda skulle väljas 2:ne representanter, hvaraf den eno inom den begränsning, som utmärker det nu varande BondeStåndet, och den andra utan afseende på stånd. Inom hvardera af städernas valdistrikter skulle likaledes väljas 2:ne representanter, hvaraf den ene antingen borgare eller maglstrats-person, och den amdre utan afseende på stånd. Valrätten inom dessa 75 valförsamlingar skulle äga rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Utskottets förslag. Vidare skulle Presterskapet inom sig välja 25 representanter och Adeln ifvenledes inom sig ett lika antal. Sålunda erhölles en kammare bestående af 200 ledamöter, bland hvilka rainst en fjerdedel bönder. BorgareStåndet skulle tillsammans med öfriga stadsboer äfvenledes utso en fjerdedel deraf, ehuru ej mer än on åttondedel behöfde vara egentliga Borgare. Presterskapet ech Adeln komme väl hvardera att endast utse om åttondedel af ledamöterna, men om det äger sin riktighet, att dessa klassers större betydenhet iger sin grund i högre kunskaper och skicklighet, så bör man förmoda, att dessa egenskaper, om de iro förenade med fosterländska tänkesätt, skola förmä göra sig gällande vid de 75 val, söm ska utan afseende på stånd. Valrätt och valbarhet blefve sålunda utsträckt till alla, som Utskottet velat en sådan tillerkänna. Vid de enda fall, då fråga vore om ändring eller upphäfvande af något Stånds pririlegier, skulle de 25 ledamöter, som representera letsamma, bilda en serskild kammare med veto. Den öfre kammaren borde bestå af etthundra ledamo xcsar walda så. som jag radan unnejfvit.