Aftonbladet – 5 oktober 1840, sida 2

tvertom undergräfver mer än oppositiväsar mest radikala anhängare skulle kunna göra det: att icke de, som i de privilegierade stånden säga sig föra regeringens talan, skola med ett slags hån och förakt se neder på den öfriga nationen och dess representanter, hvilka de behandla, lindrigast sagdt, såsom förvillade får, hvilka låta förleda sig af en icke nog fördömd fri press ellor af jagten efter pöbeins bifall m. m. d. — då deremot vishsten, det politiska förutseendet, kärlek MIL fosterland och Konung, skola fallit ensamme på de privllegisrades lott m. m. i samma riktning. Må man då en gång begripa, att det icke är frågan om de till största delen fromma och beskedliga personer, som utgöra Konungens råd, utan just om den fromhet och beskedlighet, som låter allt fortgå i de gamla fotspåren, som icke har kraft eller insigt att utstaka, än mindre rödja, en ny bana för samhällets fortgång, som, om den än vill, dock icke förmår, att lägga hörnstenarne till ett förändradt system, detta må nu vara hur mycket eller hur liiei som helst modifieradt efter liberala former — det må innefatta mer eller mindre. fullständiga koncossioner åt opinionen — blott deraf blir något, så att man icke i stället går allt djupare nerföra i den gemia surdegen. indeed ——— --4 rs —— 2 2L