Aftonbladet – 5 oktober 1840, sida 2

JU TIRIA MV VIII IUI: ov ketter nte Ka BURVIESPIv ner åt opinionen — blott deraf blir något, så att man icke i stället går allt djupare nerföra i den gemia surdegen. RECENSION. Ordbok öfver Svenska språket af K. E. Eindblad. Första häftet. Svenska Akademien säges från längre tider tillbaka bafva arbetat på en Ordbok öfver Svenska språket, och ett sådant arbete, väl utfördt, skulle utan tvifvel vara det värdigaste prof denna stiftelse kunde aflägga af sin så mycket bestridda gagnelighet. Imedlertid lärer Akademien, som det förljudes, antingen hafva uppgifvit: företaget, eller ock uppskjutit det på 0— bestämd tid. Om så förhåller sig, är det af så mycket större vigt, att det enskilda nitet söker afbjelpa ett behof, som nämnde litterära korporation tyekes förtvifla om att kunna uppfylla; men äfven om Akademien har för afsigt att en gång skänka oss denna efterlängtade frukt af dess verksamhet, så blir det alltid en vinst för det allmänna, att förutgångna försök, derest de ieke äro belt och hållet misslyckade, genom sina både förtjenster och. brister. bana. vägen och utpeka stötestenarne för det blifvande akademiska arbetet, så att detta omsider må kunna framträda som en fullmogen och klassisk produkt. Härtill kommer, att ett arbete, så egmadt som det ifrågavarande, att nylifva uppmärksamheten på vårt eget språk, — hvilket, i parenthes sagdt, vi ännu behöfve mycket och mångsidigt studera, innan vi binne till den ståndpunkt i detta slags sjelftmedvetande, som flera andra nationer redan innehafva;. — att ett så: beskaffadt arbete blott derigenom måtte vara välkommet för hvarje bildad Svensk. Det var derföre medi serdeles intresse Ref, jemte många andra, ak Hr K:s anmälan inbemiade, att någop fanns sora ville gripa an ett verk af sådan vidd och svårighet. Väl få vi erkänna, att den nog ungdomliga stilen i nämnde anmälan ooh ytterligheten af de språkreningsprinciper, som der förfäktades, ioke gåfvo oss hopp att se arbetet utfördt med den mognad i åsigter oehgedigenhet ibehandling, som ett så vigtigt. företag synes fordra; men deremot förrådde. semma apmälan så mycket mer enthusiasm för: saken jemte en viss sjelfständighet och raskhet i ämnets uppfattning, allt egenskaper som pläga bebåda att någonting åstadkommes. Första häftet af Hr K:s: ordbok har nu en tid varit synligt bokhandeln; men detta innehåller blott början till en inledning, som synes blifva vidlyftig, samt 46 sidor text af sjelfva lexikonet, der ännu icke flera rent Sven skä artiklar förekomma än bokstafven A och. ordetv aborre, med dess sammansättningar. Det kunde derföre synas allt för tidigt att yttra något omdöme om ett verk, hvaraf man har ett så litet profstycke för ögonen, och vi ämnade först vända dermed: till dess inledningen blifvit afslatad, hvilken naturligtvis måste an gifva de grunder, efter bvilka författaren arbetar deh efter hvilka han följaktligen vill bedömas. Likväl, då vi vid närmare skärskådande af de lexikala artiklarne funnit anledning till åtskilliga anmärkningar, hvilka det är sköligt att framställa ju förr dess hellre, i händelse de, skulle vinna något afseende vid arbetets vidare behandling, ha vi ansett oss nu redan böra ingå i en kritik af det förfaringssätt, som de befintliga artiklarne förete. Vi börja med att erkänna arbetets förtjenster. Det visar sig vara anlagdt ur ep omfattande synpunkt, beräknadt på fullständighet och i allmänhet behandladt med allvar och grundlighet. Redogörelsen i Inledningen för förf:s etymologiska åsigter är särdeles tillfredsställande, och den hypothes han der vågar på egen hand angående Meso-götiskans slägtförbållande till de nordiska språken (sid. XXVI, XXVII, jemte noten om Mesogötiska uttalet), äfvensom bans under artikeln Abandonnera utvecklade mening om härkomsien af detta ord, vittna om verklig kallelse för komparativ språkforskning, en af de vigtigaste egenskaper för åstadkommandet af en Ordbok, som icke är ämnad att blott notera hurudant språket nu är, utan att visa på hvad grund det så är och huru det bör vara. I flere lafseenden röjer sig en riktning att återgå till Idet naturliga och enkla i trots af rådande vanor och fördomar: såsom i stafsätten härlig, I där, människa och dylika, (i stället för de både mot ljud och härledning stridande, fastän allmänt brukliga: herrlig, der, menniska etc-); i resonnemanget om kasus under artikeln A5latif och flerestädes.. Författarens hetsjagt mot främmande ord, som i hans Anmälan liknade en slags fanatism, förefaller mindre stötande då man vaf-hans eget exempel ser attett vetenskapligt ämne kan behandlas på 24 sidor (rubriken Allmän Språkinledning sid. vit—x5XI) utan anJ vändande af någon utländsk term; och likväl i Jett föredrag, som hvarken saknar egentlighet, 1ledighet eller styrka. Vi Iyckönska Hr EK. till