Aftonbladet – 5 oktober 1840, sida 2

Kn REVY AF TIDNINGARNA. Såsom Supplement till hvad i Fredagsbladet yttrades i anledning, af Svenska Minervas betydningsfulla uppmaningar till vederbörande, att vända jernsidan emot Förstörkta StätsUtskottets voteringar och opinionen hos Ständernas majoritet, meddela vi här äfven ett utdrag af Allehandas reflexioner öfver samma ämne samma dag på morgonen: — — Men under tiden torde det väl tåla att tänka på, om de Rådgifrvare, som omgifva Konungen, minska faran derföre att de trotsa den, eller om de icke tveriom. derigenom öka densamma. Ständerna hafva genom sitt förstärkta Uiskott icke afslagit ett enda anslag, nödigt för Statsmaschineriets gång; tvertom hafva de gifvit flere civila Embetsverk och vissa militärkorpser tillökta anslag, förnöj: anslaget för Bsväringsmanskapets vapenöfningar, för Unadervisningsväsendet m. m., med ett ord de hafva handlat icke blott fullkomligt inom laglighetons gebit, utan derjemte med en klokhet och moderation, som icke ens lemnar förevändning till ott billigt klander. Deras enda afel skulle vara, ätt de en gång hafva med handlingens vältslighet uttalat hvad pluraliteten af hela Svenska nationen tänkt sedan lång tid tillbaka, då de sagt: vi gille icke det följda regeringssystemet, hushållssystemet, befordringssystemset; vi ega ej förtroende till den nn. Vv. Styrelsens förvaltnings-grundsatser och förmåga — derföre anförtro vi benne ej eller mer än det nödvändigaste; vi gifva henne ej fria bänder, utan fäste vilkor vid våra anslag m. m. d. Vi be gäro såsom vilkor för vårt förtroende, kvarken införandet af det Norska Representationssättet, än mindre Linieflostans slopning; ellor Landtförsvarets åsidosättande eller de inhemska näringarnes förstöring — den som så tyder våra fordringar är en oförskämd Lögnare eller en obotlig Narr — vi fordre till en början endast, att Ständerna och Nationen en gång Skola komma på ren fot med sin regeribg: att icke blott deh gamla Rådgifvarepersonalen, utan äfven de gamla slyrelsegrundsatscrna skola visa sig hafva försvunnit ur rådkammaren: att ett uppriktigt .bemödande skall :ödja sig till försoning, eit öppet och ovilkorligt erkännande af representationens rätt att icke blott säsöra marionetter, utan gom tänkande medborgare rösta öfver sina egna angelägenheter och yttra sina me ningar, vare sig öfver Konungens regering eller när ot annat ämne: att icke en mot tryckfrihet, när ringsfrihet och all annan fribot, fiendtlig liga af publicister och hofmän skall. vara den som anses skydda regeringen och kopungamakten, hvilka den