Aftonbladet – 30 september 1840, sida 2

LITTERATUR. Fosterbröderne. Roman af Emilie Flygare. Komplett i trenne delar. Om jag får lof att fråga, hvart skall detta taga vägen? Ser ni då icke, att det rättnu är uppoch nedvända verlden inom artisternas och författarnes republik? Den sköna litteraturen, de sköna konsterna gå oss alldeles ur händerna, oss karlar, som dock ega en så gammal reputation för att iallt vara de förnämligare och förnumstigare! De charmanta sånggudinnorna, som fordomdags voro så hemmastadda i våra studerkamrar, våra atelierer, blifva nu derstädes allt mer och mer sällsynta, och likväl äro vi alla lika hyggliga karlar, som trots någonsin tillförene, och sitta ständigt parerade och vänta dem i rysk nattrock och rökmössa af broderadt sammet! . . . . Förtvifladt! De halva öfvergifvit oss och gått till sitt eget kön, till vår nutids mademoiseller och damer, med hvilka de på en förmiddagsvisit druckit kusinskål i ett litet spetsglas malaga med bisquiter till; ja, Apollo sjelf har blifvit led vid tobaksröken och dragit sig till frustugorna, der han nu förtroligt smuttar sitt eftermiddagskaffe med de sköna, vårdslöst bebagsjukt hvilande sig mot de tapisseribeklädda hörnkuddarna i en beqväm divan och roar sig med att då och då knäppa rågra ackorder på guitarren, under det han med detta fina vett, som är vitterhetsguden eget, konverserar om romaner och asamlade dikterp, om nya operor, om konstexpositioner, hvad vet jag allt! Ty det är nu, som jog säger, att i allt detta hafva vi knappast mer en röst, uten thronen har tillfallit spinnrockslinien. Jag vet icke precist om detta förhållande, som i utlandet daterar sig från sedan länge nog och ru äfven synes hafva inträdt hos oss, är att anse såsom ett symptom af den stora allmänna re. volution, som i socialt och moraliskt afseende skall ombilda hela verlden; och i hvilken qvin nokönets emancipation är en så vigtig och följdrik ingrediens, men jag vore verkligen mycket böjd för att så bedöma saken. Fruntimmerna