Aftonbladet – 25 september 1840, sida 2

STOCKHOLM den 25 Sept. Det uppseende, som väckts af Ridd. och Adelns samt Presteståndets nyligen fattade beslut att afslå åtskilliga af de voteringspropositioner, hvilka statsUtskottet hade uppställt i och för omröstningen i Förstärkt Utskott öfver de frågor om anslag af allmänna medel, i hvilka 2:ne stånd stannat mot två, och det intryck af förundran som det väckt, att Borgareoch Bondeståndens rättighet att få sin mening framställd såsom ena alternativet vid omröstningen, bredvid Adelns och Presteståndets, skulle blifva undertryckt i alla de fall, der de båda förstpämnda stånden beviljat anslag under förbehåll af vissa vilkors iakttagande af styrelsen vid deras användande, föranleder oss att återkomma till några omständigheter vid den i flera fall märkvärdiga debatt, som egde rum öfver detta ämne på Riddarhuset i Onsdagens plenum. Denna debatt föranleddes nu förnämligast af en i föregående Lördagens plenum emot beslutet gjord reservation af Grefve Frölich, som, jemte utvecklande af de svårigheter och den brytning, som resultatet af de båda första ståndens bandlingssätt i denna fråga kunde förorsaka, i fall man icke i tid sökte någon hjelp deremot, tillika hade proponerat en utväg att komma ur det svåra dilemma, hvari man nu befann sig, genom en förklaring å Adelns sida, som skulle lemna åt StatsUtskottet att, oförhindradt af de beslutade afslagen på voteringspropositionerna, inkomma till Riksstånden med nya sådana. Denna reservation, som innefattar en klar och öfvertygande framställning af tvistefrågans rätta natur och beskaffenhet, begärdes af Grefve Frölich sjelf i Lördags på bordet, och förekom derföre nu till öfverläggning. Vi hafva meddelat den här ofvan, under rubriken Riksdagen, dels emedan dess innehåll för sammankhangets skull är nödvändigt att känna, och dels äfven, emedan den innebåller npågra varringsord, som kunna vara goda att minnas. Det som egentligen kan sägas karakterisera Onsdagens debatt häröfver, var ett tydligt bemödande hos åtminstone några af de ledamöter, hvilkas yrkande föranledt det förra beslutet, att med ifver skjuta ifrån sig den misstankan att de skulle velat göra intrång på medständernas beslutanderätt, som till och med en af dem förklarade lika helig, men det kuriösa härvid var likväl, att de i sjelfva saken ej blott försvarade det förra beslutet, utan äfven vidhöllo den satsen, att Ständerna ej ega rätt fästa några vilkor vid sina anslag, dock med undantag af Hr Lagerbjelm, åt hvars loyautå att åtminstone erkänna denna rätt för de fall, då 3 stånds beslut inträffa, vi icke kunna undgå att göra rättvisa; hvaremot Professor Cederscbjöld denra gången visade sig mycket vacklande. Öfverläggningen börjades af Presidenten, Friherre Cederström, som var olik de öfriga, deruti att han i allo försvarade hvad som skett och stödde sig på den förmenta olagligheten af Borgareoch Bondeståndens beslut. Hr Lektor Bråkenhjelm ville lägga hela skulden till det missförhållande, som uppstått på StatsUiskottet, och trodde att saken ännu ganska väl kunde bjelpas från Utskottets sida. Vi voro verkligen icke 1 stånd att rätt fatta innehållet af Hr Bräkenbjelms