Aftonbladet – 25 september 1840, sida 2

formen, återremiss, hellre vidtagas. För öfrigt är ett beslut i en statsregleringsfråga likt en dom af Högsta Domstolen i en rättsfråga, oåterkalleligt — det må för resten vara rätt eller orätt dömdt eller beslutadt. I Rikets Ständers beslut kan icke ens någon remiss på nya skäl tillvägabringas. Följaktligen, huru det än måtte utfalla, måste det lända till efterrättelse intill nästa Riksdag; så bjuder Grunadlag, så bjuder ock det sunda lagtolkningsvettet och helgdena af folkets, hos repregentationen nedlagda rätt, att sig sjelft beskatta. Men, invänder man, aStatsUtsk. hade i flere fall icke till votering framställt sjelfva anslagen, utan blott vilkoren dervid, hvilka ofta voro uttryckta endast i underdåniga hemställanden, och hvilka alltså, till deras natur, egentligen önskningsmål, ealigt 89 S R. F., vid berörde tillfälle saklöst kunde och borde genom afslag afsöndras lika som ett Ogräs, under det man lemnade den öfriga skörden att mogna för Koprgl. Statskontorets räkning ? — Ja visat hade StatsUtskottet kunnat uppställa propositionerne 1 vissa fall annorlunda, och med upprepande af de bifallne anslagssummorna vid hvarje punkt; men om vilkoren för vigheten skull blifvit på papperet skilde från summorne, så följer icke deraf, att vilkoret, hvarmed en sak är gifven, ken utan gifvarens samtycke godtyckligt skiljas från gåfvan, utan deona sednare måste dermed stå eller falla, öfverallt, der den utgjort en integrerande del af beslutet att gifvs; eller med andra ord: de framställde proposisionerne, ehuru rörands endast det egentligen stridiga, att jag så må säga: Corpus delicti (hvilket stundom befanns endast i vilkoren eller tilläggen) berättigade icke derföre ett eller två stånd att absolut lösslita vilkor från anslag, hvilket endast genom votering, i stadgad ordning, lagligen kunde ske. Den logik alltså kan icke vara sund, som icke vill fatta nödvåndighaten af sammanhang dem emellan, och att det var detta sammanhang, som utgjorde knuten att lösas, men icke att med svärsegg afhuggas, hvilket måste anseg lika barockt nu som för 2000 år sedan. Men — så framt intet annat ändamål än reservation vore för handen — hvi skulle jag så långt bafva fortsatt min contra-argumentation? Ett annat, utom det att söka reda frågan, gifves också , nemligen att åter söka, så godt man förmår, bjelpa saken till rätta, på det villervallan icke måtte blifva till sina verkningar skadlig, derest StatsUtskottet funne sig, genom Ridd. och Adelns beslut och blotta protocolls-utdraget derom, utan något tillägg, satt ur stånd, eller saknande all impuls, att antingen jemka ytterligare, eller intaga de ifrågavarande punkterne under den förestående voteringen. Jag hemställer alltså vördsamt, om icke Ridd. o. Adoln ville besluta, såsom ett nödigt tillägg till de rörande memorialet N:o 304 i öfrigt gifne utlåtanden, att nemligen StatsUtskottet, vid öfvervägande af desammas möjliga hinderlighet för bestämde voteringspropositioners uppställande på sätt grundlagen föreskrifver till ovilkorligt antagande eller förkastande med ja och nej, måtte, i alla de fall, der de öfriga Riksståndens stridiga besluts icke kunnat genom redan gjord inbjudning och sådan inbjudnings antagande till erforderlig propositionsmessighet modifisras, utan hinder af serskilde vid anslagen fästade vilkor eller anmälanden, å nyo till sammaenjemkning och laga förslag till voteringspropositioner, ärendet vid så beskaffade fall åter upptaga och återremiss alltså äfven i dessa delar af Ridd. cch Adlen beslutas.