Aftonbladet – 25 september 1840, sida 2

ra bosicning och att, om vi ansa oss böra qvarsitia i det läsgsta på våra bäckar och blottställa 088 för ats betraktas såsom undergifne viitnen till våra motståndares framfart, så är det till en del för att, om möjligt, lemna vårt bistånd vid iråkad viller valla, när resuliaterna börja visa sig och bistånd tili slu; tords fianss behöfligt. Ensrvildt har jag också på mitt samvete, att när jag i början af förra plenum uppträdde och måibända nog vermt beskyllde förbemä!de Herrar för afsigten att vilja bereda anslag åt Regoringen, oberoende af alla vilkor och stipulationer, jag till en del möjligen kunde hafva misstagit mig och i alla: fell bordt närmare söka utreda formfrågans beskaffenhet och det farliga i dess förbiseende. Visserligen är det,i min tanka, ännu uppenbart, att förI bemälde Her veiat biifva qviti alla viikor vid arslagen; man som det tilllka förefaller mig nu, som de varit mera angelägna om att undanrödja hvarje Iden minsta skyzot till Ständernas inverkan i Statsraxleringsfrågor utöfver den, att anslå och bestämma summorna, än ati vara betänkta på att bibehålla sjelfva anslagen; och när jag vidare besionat, ati det otvifvelaktigt bordt varseblifvas af repreI seantanter, så hemmastadda som de namngifoa herrarne i våra former, det slutsatsen, genom den: nu valde operatlonsplanen, möjligen kuade blifva, i bästa fall, att man kom att votera om sjelfva anslaget mad ja elier nej, i ställe: för att enligt StatsUiskotteis förslag, voterlngen skulle angå endast! vilkoret; men, då de 2:ne Stånd, som godkänt alla de propositioner, hvilka de icke återremitterat, vilja medgifva ett sådant uteslutande af vissa punkter för voteriagen; — så kan jag ej annat än högeligen beklaga den förvillelse, som, för att inrymma åt Konungamakten en mera obegränsad dispositionsrätt öfver Siatsmedlen, än som med rätta kan härledas från våra grusdlagsr, tror sig böra drifva jalusien mot Siänderna till de: yttersia, och iutöfningen af de ssdnares obostridliga rätt, eniigt 65 R. F. att nemligen fastställa så väl ändamålet, hvartill medlen skola användas som sjelfva medei-beloppet, vill finna endast a2tt obehörigt begär att inkräkta på konurgamakten och att sjelfve vilja regera. Visserligen är det sannt, att i den mån förtroendet för regeringens klokhet och hushållsaktighet vid dispositionen af Statemedel beklagligen sjunkit ganska lågt, behofvet visat sig för Ständeraa af ett sorgfälligare usstakande af gränser och vilkor; men att förbamälde Hrr, biträdde af husets majoritet — ja äfven lom de tro sig kunna anse majoriteten i det högvördiga Ståndet såsom förbundsbröder — skulle föIreställa sig möjligheten af att, genom en kupp, sådaån som denna, med ens få makt att qväsa mitsItroendsts naturliga, men hittills fogliga och lagliga ! yttring, det gränsar i sanning till det otroliga. — I Och må do alltså skylla sig sjelfva om man på deras skuldror — på sätt jag redan i förra planum I yttrade — lägger ansvaret för de oberäkneliga följderna af en sådan dristighet. I Jag sede mig bafva bordt söka närmare uireda det formvidriga och skall nu söka fyila bristen. I Föreraå!et för memorialet J4 304 var icke att I föranleda till några Ståndens nya beslut hvarken i I bufvudsak eller redaktion af de äldre, utan endast att bringa antingen till grundlagsenlig enhet — det vill säga: minst irenne Stånds besiu: eller ock till bestämda motsatser af två mot två, desse Ståndens förra beslut uti statsregloringsfrågor, hvilka ej få förfalla. StatsUsskottots skyldighet bestod: dels uil sammanjemkningsförslag — dor icke blott tvenne Stånds motsatta meningar utan flere funnos — dels, uti en purt verbal uppställning af så beskaffade besiämde beslut under alternativerne afja och nej. — Riksståndens skyldighet åter och enda rättigdet vid gransknirgsn af detta memorial bestod dels i första kategorien: att alternativt godkänna inbjudning till jemkning, eller att vidblifva förut fattade beslu; dels i den sednare: att antingen godkänna StatsUtskotltets förslag till voteringspropositioner eller ock att återremiltera dem; men Ridderskapet och Adeln hear i stället tagit sig före, rörande den sednare kategorien i synnerhet, icke allenast att afslå uti, som jag tror, minst femton serskilde punkter, allt hvad de icke ville, men ide flesta fall troligen bordt godkänna, utan ock, att med uteslutande af StatsUtskottets propositioner och efter egna kalkulationsprincipger, såsom i fråga om anslag till Krigskollsgium, sätta en annan, i Riksståndens förra beslu: svårligen igenfinnelig mening, i stället för dea afslagne. Detta förfarande är, som jag tror, exempellöst, till och med under de amerlösa dagsrna af vårttrotticåriga statsskick. Jag har åtminstone, under ospard möda att efterleta prejudikat, icke kunnat få rätt på något, ech jeg uppmanar alltså dem, som vanligen älska prejudikater — äfven högre än lag — at; härutinnan ådagalägga deras lärdom. Finnes nu hvarken lag eller prejudikater, efier hvilket slikt låter sig konstruera, så är det klart, att vi äfven här på Riddarbuset fått allenastyrandet incarneradt med dess gamla kännemärke: stat pro ratione voluntas!! Det var detta mot formen nog våldsamma steg, som jag egentligen önskat förekomma. Att man i åtskilliga detaljer kunnat önska rättelse i StatsUtskottets uppställning af voteringspropositionerne, vill jag icke bestrida, äfvensom att man icke utan skäl kunnat anmärka i hufvudsaken, att då, till exempel, rörande det föremäl, som, innefattas i tredje punkten tvenne Stånd fortfarit i att godkänna hvad Siatz Utskottet, på grund af ett misstag första gången tillstyrkt, oaktadt Utskottet sedermera sökt rätta misstaget, så hade dossa båda Ritsstånd bordt finnas villige till rättelse. Detta synes väl hafva all billighet för sig, men jag frågar: om Ridderskapet och Adeln annorlunda än så:om Utskottet sist föreslagit, nemligen, genom inbjudning till det ena Rikssiåndet, bordt tilltro sig att åstadkomma rättelsen endast genom att afslå voteringspropositionen? Återremiss blef i denna punkt förgäfves I begärd. . Genom att afslå en voteringsproposition, som är l riktigt eller oriktigt uppfattad till ja och nej, vinner man intet annat — i fall andra RiksStånd gillat eller återromitterat den — än att ingen votering derom 1 förstärkt Utskott kan äga rum, ifall icke en synnerlig medgörlighet bädanefter hos det ena eller andra Ståndet kan boredas. Grundlagen föreskrifver väl, att meningarne skola sammanjemkas och att ett ärende, som icke får nedläggas, gemana YVAtfaringman alaneatp nn oo BG da afeRnkäl FAM here