Aftonbladet – 17 september 1840, sida 3

underlättelse att de sammansvurna ämna mörda honom i hans slott, och att han fått i uppdrag att skaffa någon pålitlig, som kan till grefve Bouillon öfverföra en befallning, att, i förening med Spaniorerna tåga till Paris; kardinalen söker nu någon, som kan åtaga sig detta, för att uppsnappa depechen och skaffa den i hans händer, samt finner denne i en af sina pager Derpå följer en kort öfverläggning med munken, rörande chefen för kardinelens lifvakt. Huguet, hvilken öfverläggning denne, som är spion åt de sammansvurna, smyger sig till att höra; munken berättar, att Huguets högsta önsken är, att bli öfverste cch adelsman; detta vill Rickelieu icke gå in på, men tänker dock att begagna store mäns utväg i dylika fall, eller löften för att sporra honom, samt lemnar derefter Huguet, som inkommer, befallning om att ba en hästbår färdig, för att transportera Kardinalen till hans slott, cceh dessliket noga bevaka slottet med kardivalens garde. Tredja akten föres:äller e:t rum i kardinalens slott, dit han flyttat; pagen inkommer till kardinalen med den: underrättelse, att ban haft depechen i sina händer, men att en af de sammansvurna fråaryckt honom densamma; kardinalen ålägger honom vid hans ära att skaffa åter depechan, på hvad sätt som heldst, och pagen aflägsnar sig. Julie störtar in och berättar nusin elycka, att hon blifvit bedragen af sin man, att kungen farit ut mot henne för hennes giftermål, som han förklarat ogiltigt, men att drotiningen ömmat för henne och skaffet henne tillfälle att fly från hofvet; att hon först skyndat hem iill sin make, men icke funnit denne, och att hon nu kommit, för att söka skydd hos kardinalen. Denne tar likväl hennes man 1 försvar, lugnar benne och för henne till sin kammare. Huguet har imedlertid infört de sammansvurna i slottet och irkommer nu tillika med de Mauprat, i afsigt att mörda kardinalen, men Meuprat vill sjelf taga sin bämnd, samt afyisar Huguet. . Kardinalen anar förräderi, men litar likväl på Huzuet och hans garde, då Maupreat plötsligen med nedfäldt visir ropar till honom, att han måste dö. Men kardinalen bemannar sig, ansar en hög ton och säger, att det stode att läsa I stjornorna, att han icke kunde dö för mensklig hand, m.m. Mauprat menar likväl tvertom, upptäcker sig slutligen och säger, att han nu kommit. för att hämnas. Kardinalon inropar då Julie; Mauprat inser sitt Misstag, samt att ban blifvit bedregen af grefve Beradas. De sammansvurnes röster komma imedlertid närmare. . . Huguet är en förrädare. . . ingen utväg gifves . . . men snart finner sig, kardinalen yttrar nägra ord, och alla tre skynda in i hens sofkammare i fonden. Nu inkomma de sammansvurnpa och söka ksrdinalen; förhänget undendrages i fonden och do Mauprat träder ut, visande i sängen kardivalen, som ban säger sig hafva strypt. De sammansvurna, utom Mauprat, som stannar qvar, skynda till Paris, för att barätta kar dinalens död och vinna belöningen. Fjerde aksen: Hertigen af Orleans äfverlägger med Baradas i en af Louvrens trädgårdar, då Huguet snkommer med dödsposten. Hans belöning blir en resa på bastiljen, på grefvens befallning. De Masuprat inrusar kort derpå, sökande Baradas, för ati hämnas; en duell börjar mellan honom och grefven, men afbrytes af konungen, som inkommer och frågar förtörnad efter orsaken till slagsmålet. Barsadas uppgifver Meuprat såsom den anfallande, och Kenupngen befaller att denne skall föras till bastiljen. Nu uppträder Richelieu: förvåning och skräck gripa då sammansvurna; men som de förmoda att Kardisalen icke kommit öfver depeschen, hvilken utgör enda beviset om deras brott, repa de ännu mod; Ludvig är dessutom trött att stå längre under sin minister; förgäfves använder således Richelieu sitt inflytande till Mauprats försver; hela tillställningen med hans död anses för en intrig, och bans makt är slut. Konungen rämner grefve Baradas till Minister och Orleans får batongen för armn. En scen mellan Kardinslen grefve Baradas och Julie, som återfordras af Konungen, men försvaras af Richelieu, slutar denna akt. Vi ha nu komrt till ö:te Akten. Denna börjar på bastiljen, der Mauprat och Huguet nu sitta i förvar. Den vigtiga dopeschen är ännu icke kommen till rätta; och som Huguet suponeras innehafva densamma, inställer sig munken Josef, under förevändning att bikta denna sycdare, som inom kort skall afrättas. Guvernören har likväl erhållit stränga ordres att icke insläppa någon, hvem det vara må, utan Kungens tillstånd. Beringhan ipkommer derefter, skicksd af grefve Baradas i afsigt att för doanes räkning bemäktiga sig depeschen, och blir insläppt. Pagen har imellertid följt honom, under uppgift, att Huguet är bans far, den han öcvskar se ännu en gång. Boringhan bemäktigar sig depeschen, men blir vid utgången öfverfallen af pagen: 9:dra Tablån före ställer rådskammaren; Barada: väntar otåligt på depeschen. Julle inkommer för att hos Konungen dönfalla om nåd för sin men, hvars dödsdom redan är utfärdad; grefven, till hvilken hon visas, förklerar henne sin kärlek, och lofvar att rädda Mauprat om hon ville tillhöra honom; Mauprat införes och kort ofter inkommer Richeliou, ytterligt försvagad, halfdöd, tillika med S:atssekreserarne, och jörklarar, att han vill resignera. En föredragning inför Konungen börjar derefter; den nye Ministern, Beredas, står sig slätt, ungefär som man föres!äller sig vissa andra nya ministrar; ändtligen inkommer pagen, som imellertid bemäktigat sig depeschen, den han lemnar åt Richalieu och denne åt Kungen att sjelf läsa. Ludvig blir pu öfrertyge8d om förräderiet, och bönrfaller förskräckt hos den halfdöde Richelieu satt han måtte ätertaga rOgeringsbestyret. eMed oinskränkt mak!? frågst deane med bruten röst, och då Kungen äfven bifaller dstta, är ministern i ett ögonblick åter frist, ja kry som ett lejon, ger ut ordraes till höger och vänster, skickar grefve Baradas på Bastiljen och Orleans i landsflykt — allt inom en handvävning. Hans Msj:t är helt perplex öfver den snara för