Aftonbladet – 17 september 1840, sida 3

i tillgångar, sannolikt är mycket öfverdrifven. DJURGÅRDSTEATERN. Richeliewv, dram i 5 akter af E. L. Bulwer. Sedan Bulwer förvärfvat sig ett verldsbekant namn såsom en af vår tids utmärktaste romanförfattare, har han börjat arbeta på att äfven vinne rykte såsom dramatisk auktor, Huruvida han kommer att uppnå samma höjd på den sednare, som på den förra banan, kommer framtiden att utvisa; troligt är det likväl knappast, oaktadt man ingalunda saknar, äfven i hans dramatiska arbeten, ställen af stor skönhet och mycket träffande skarpsinniga tankar. Af dessa Bulwers dramatiska produkter hafva tvänne förut genom Läsebliblioteket kommit till den Svenska allmänhetens kännedom, Hertiginnan De la Vallisre och Lyonesiskan, och det bar blifvit Hr Torslow gifvet, att från scenen låta oss göra bekantskap med den tredje. Hvarföre Hr T. framför de nyssnämnda valde detta stycke, kunne vi ej på annat sätt förklara, än att Hr T. sökt en rol för sig sjelf och i Richelieus rol äfven funnit den, Intrigen i denna pjes har någon likhet med den i Strozzi och. Martino; här är newligen äfven frågan om att slå en minister ur fältet, för att sedermera afsätta sjelfva konungen, Ludvig XIII i Frankrike, och bringa hans broder, hertigen af Orleans; på thronen. Själen i denna komplott är naturligtvis bertigen sjelf, men den egentlige ledaren är konungens favorit och öfverste kammarberre m. m. grefve Baradas (Hr Oltoff), hvilken inom en kort tid svingat sig upp vid hofvet. Första akten börjar med en öfverläg 38ning mellan de sammansvurne hos den namnkunnige Marion de Lorme. Grefve Baradas meddelar der sina vänner planen för sammansvärjningen, som är den, att Richelieu måste röjas ur vägen, grefven af Bouillon, som kommenderar armåen i Italien, emot Spaniorerna, förena sig med dessa och tåga på Paris, konungen tvingas att abdikera samt Orleans derefter utropas till konung. Baradas hyser väl inom sig ännu djerfvare planer, nemligen att sedermera, om allt går väl, störta Orleans och sjelf måbända beträda thronen. Till att mörda Richelieu utser han en af de sammansvurne, chevalier de Mauprat (Hr Happe), hvilken har ett horn i sidan till ministern; men innan de skiljas arresteras plötsligt Mauprat på ministerns befallning. Nästa tableau visar osss Richelieu i hans arbetsrum, åldrig och bräcklig, men med snillets eviga ungdom i sin blick. Han håller en öfverläggning med sin förtrogne, Josef, en fransiskanermunk, (Hr Kihlen), som tillika är bans spion, och hvilken underrättar honom om konspirationen. Julie de Mortemar (M:lle Widerberg), Riehelieus pupill, inkommer och kardinalen söker utforska hvad hon tycker om kungen, hofvet och dess kavaljerer, dem bon finner samtligen tråkige,, med undantag af herr de Mauprat. Richelieu, som förklarar sin ovilja mot chevalieren, blidkas likväl lätt af den älskvärda flickan, som derpå visas in i ntapetrummetn,, hvarefter kardinalen kommer på den ideen att ge Julie åt Mauprat, dels för att rycka henne undan kungen, som kastat ett begärligt öga på henne, dels för att i de Mauprat förskaffa sig en vän och ett verktyg till sina planers utförande. De Mauprat införes, får en skarp lexa af hans eminens för det unga herrn är en rumlare, och invisas derefter i ntapetrummet,, der hans bödel skall vänta honom. Det är Julie ban bär finner; de begge älskande äro utom sig af förtjusning och brölloppet skall firas följande dagen. I andra akten se vi äfven de nyförmälde, kort efter vigseln, men en konungens adjutanter, Beringhen, äfven bland de sammansvurne, har anländt med en kuriös och förarglig order frå Hans Maj:t, som i bemlighet fått nys om giftermålet, af innebill, att Hr de Mauprat, så kärt det honom är att undslippa Bastiljen, icke må understå sig att begagna sina rättigheter såsom gift man, utan upplöra sig med all vördnad och aktning mot sin fu, och ej tillåta sig att vara ensåm tillsammans med henne, utan att parat måste underkasta sig budbärarens uppsigt, intilldess konungen binner utverka äkter.. skapets upplösning. På köpet innehåller den!