sades hafva utgått från samhällets höjder, nemligen den att låta andra arbeta ech sjelf tillegua sig hedern, eller som det ungefär uttrycktes att tillegna sig andras tankar, såsom sina egna. Så långt går sällan den kristliga försakelsen hos vår egoistiska tids snillen eller utmärkta kapaciteter, att de underkasta sig en dylik societas leonina med de högmögende. Det är just den omnämnda skamliga fåfävgan, som utrotar dugligheten hos offentliga män, och småningom ompgifver tbronen med dessa smickrande jaberrar, hvilka prisa hvarje vacker id, den en furste lånat och slutligen äfven allerhögstdensammes sjelfappfunna dårskaper, såsom genialiska produkter af bans egen öfversvinneliga vishet, hvaremot suum cutgue är den grundsats, som kring styrelserna församlar dugliga och af båg att utmärka sig genom arbete för allmänt väl lifvade män. Jemte iakttagande af denna grundsats och af skyndsamhbet, önskar man, att ministören i sjelfva valet af kommitteerna förfar i motsatts mot det bittills följda sättet. Icke de som utmärkt sig såsom konservativa eller stationära böra väljas till utarbetande af nya lagar, utan tvertom de, som uppenbarligen tillhöra muvemanget, om än bistoriskheten och allt annat rutteti verlden öfver ett sådant val häpnade sig till döds. Viåberopa icke erfarenheten, som visar att konservalismen platt intet kunnat åstadkomma, utan börjat sitt arbete med att vända ryggen åt det nya, för att krafla sig tillbaka till det gamJa; det är nemligen dess förutan klart nog, att den som skall frambringa något nytt äfven bör lönska det nya. Sjelfva förmågan, som naturligtI vis är ett oumgängligt vilkor vid valet, står i närmaste sammasbang med viljan: det är denna som ser möjligbeterna, hvaremot det hör till oviljan att se idel omöjligheter. Tvertemot den gamla praxis att sammansätta kommitteerna af i märga personer af motsatta åsigter, som paraI lysera hvarandra, måste man välja få och så mycket som möjligt liktänkande män; tilltror man sig ej utesluta konservatismens åsigter, måIste man åtminstone ej göra den till beslutande, utan intaga den såsom en opponerande minoritet; bskyddande eller hedersledamöter måste j uteslutas. Andtligen, och likasom det är nödj vaNdigt att regeringn tydligen uppgilfver kom j mitteens hufvudändamål, lika nödigt är äfven att allt det öfriga lemnas åt kommitteens egen pröfning. ) I afseende på ordnivgen mellan förslaget tili civillag och förslaget till kriminallag, anse vi allmänna meningen förenad derom, att behofvet af en ny kriminaloch strafllag är ännu mer pressant än behofvet af ny civillag, WVisserligen är det naturligast, att civillagen föregår och lägges till grund för kriminallagstiftningen; men då den förändring, nu gällande civillag vid antagandet af en ny undergår, icke gerna kan blifva så bufvudsaklig, att begreppen om brott och straff deraf betydligen modificeras, och då buden i en kriminallag dessutom både kunna och böra få ett mera generelt uttryck, hvarunder sedermera uppkomne förbållanden lätt subsumeras, så tro vi ock, att derest icke båda de ifrågavarande förslagen skulle hinna att före Ständernas nästa sammankomst fullt beredas, kriminallagen med ailt hvad dertill hör måste först göras i ordning. Deremot anse vi det lika nödvändigt att civillagförslaget icke framlägges utan i sammanhang med de derutur uteslutna eller eljest ännu icke redigerade speciallagarne. Att dessa biläggas nämnde förslag är alldeles enligt med Ständernas önskan år 1834, då de hos regeringen begärde utnämnandet af den sedermera så kallade åtgärdskommitteen, i det ändamål att denna skulle icke blott utmärka de stadgar, dem förra lagkommilten uteslutit ur sitt förslag, emedan de ansågos vara af ekonomisk beskaffenhet, utan äfven utarbeta förslag till nya sådane stadgar, tjenliga jemväl att, om så pröfvas, i lagkommitteens förslag intagas. Det var detta bufvudsakliga ändamål, som åtgärdskommitteen bad att få slippa, och hvarifrån systemets mipistör med så mycken klokhet befriade den; en nationel minister lärer icke undandraga sig att godtgöra denna förseelse. ) Man känner af erfarenheten hur mycket den fordna och så högt värderade lagkommitteen generades af regeringens inskränkningar i dess arbetsplan, och huru öfverflödiga hedersledamöterna der sutto; sednare kommitteer hafva åter funnit sig redlösa, emedan regeringen platt intet meddelat dem om sina planer. ee————— — moi — I går afton berättades det i flera cirklar såsom alldeles säkert, att Professor Grubbe skall vara utnämnd till konsultatift Statsråd. Vititlstå likväl, att vi ändå ej kunne sätta tro till ett så bedröfligt val. Om Reg. dsrigenom skulle anse sig hafva gifvit ett bevis, att hon bädanefter altid wille se sakerna både från den ena och andra sidan, så är likväl Professor