Or ät AR a 0 OS Meamorandum af en framställning , att göra till F-esnsyske ambasssdören i London, af Hannas Storbrittanniska Msj:ts Statssekreterare för utrikes ärenderne, Utrikes Departementet den 45 Juli 1840. Fråansyska regeriegan har under hela loppet af de underhandlingar, som börjsdes under hösten förlidet år, erhållit de mest ofta upprepad, uppenbara och obewridliga prof, icke blstt på Österrikiska, Siorbrittarniska, P-:eussiska och Rjske hofvens ön skan, att komma till en öfverstärmmelsa med Fransycka regeringen i efssende på de åtgärder, som äro nödvändiga för lugnets återställande i Lavsnten, utan äfven på den stora vigt, som dessa hof a!drig upphört att fästa vid den moraliska verkan, som de fem makternes förening och samverkan skule åstadkomma i en fråga af så stor vigt och så nära förenad med upprätthållandet af den Eu ropaiska freden. Da fyra hofven hafva med stö-sia saknad sett, att alla deras bemödanden för att uppnå deras mål, varit utan frukt; och oak:ad: de helt nyligen föreslagit Frankrike, att förena stig med dem, för att sätta i verkställighet ett arrangement emellan Sultan och Mehemed Ali, grundadt på de idter, som Fransyske ambassadören i Londen framställt mot slutet ef förlidet år, så har lixväl Fransyska regeringen icke trott sig kusna biträda detta arrangemant, och har gjort sin samverkan med de andra matbterna beroende sf vitkor, dem dessa makter anset: oförenliga med upprätthållandet af Ottomanniska rikets sjalfständighet och integritet samt Europas lugn i framtiden. Vid en dylik sakerna3 ställning bade de fyra hofven icke annat val, än ett antingen lemna de vigtiga anzelägsnhewer, de åtagit sig att reglars, åt framtidens oviishet, och att derigenom visa derss oförmåg:, ssmt öfverlemna Europas fred åt ständigt vex:nde faror; eller ock fatta det beslut, att gå framåt utan Frankrikes medverkan, samt att, geRom deras förenade bemödandean, åstadkomma en lösning af de invecklade förhållanderna I Lavanten, enlig med de förbindelser, de fyra hofven åtagit :sig e:not Sultan, och hvilken lösvisg kunde trygga freden för framtiden. Ställda i valet emellan dessa båda alternativer, djupt öfrertygade om nödvändigheten af ett omadelba:t beslut, och. i enlighet med de vigtiga intressen, hafva de fyra hofven trott sin pligt vara, att välja det sednare af dessa båda alternativer; och de bafva, i följd daref, pu afslutat en konvention med Sultsn, ämnad att på et tillfredsställande sätt lös: de invecklade förhållanden, hvilka för närvarande ega rum i Levasten. Då de fyra hofren undertecknade denna konvention, kunde de icke annat än känna den lifligaste saknad öfver, att för ögonblicket finna sig skiljda från Frankrike uti en szk, som är väsentligen europeisk; men denna saknad minskas af de flsre gånger upprepade förklaringar, som fransyska regeringen gjort dessa hof — att hon icke har något alt invända emot de arrangementer, som de fyra makterna önska alt Mechemed Ali måtte antaga, så vida Mcehemed Ali till dem lemnar sitt bifall; att Frankrike i intet fall skall sätta sig emot de åtgärder, som de fyra hofven, i samråd med Sultan, kunde anse nödvändiga, för att erhålla pasehans af Eyyptens samtycke, och att det enda motif, som bhindra: F sökrike att förena sig med de andra mak: i terna vid detta tillfälle, har sitt ursprung uti konsidserationer af olika slag, hvilka gjorde det omöj1 ligt för fransyska regeringen, att taga delitvångsåtgärderna emot Mehemed Ali. De fsra hofven hysa således den grundade förhoppniog, att deras sklijsmessa från Frankrike i densa fråga endast skall bilfva af kort varaktighet, och icke på något rätt störa de förhållanden af uporiktig vänskap, hvilka de så lifligt önska att madsrhålla med Frankrike; och de vända sig med enträgenbet till fransyska regeringen, för att af henns erhålla åtminstone morsliskt stöd, oaktadt de icke kunna hoppas en materis! samverken, F-ansyska regeringens inflytande är mäktigt i Alsrtaadria, och skulle väl ej de fyra bofven kunna boppas och till och med begära af fransyska regeringens vänskap, att detta inflytande måtte begag pas hos Mebemed Ali, i ändamål att förmå denne psscha att lemna siit bifall till de arrangementer, som blifva honom föreslagne af Sultan? Om fransyska regeringen på detta sätt kunde verksamt bidraga, att säita en gräns för de invecklade förhållarderne i Levanien, så skulle denna regering förvärfva ett nytt anspråk på erkänsla och akining af alla fredens vänner. Den något sksufvade förklaring, som Montitören afgifvit, i anledning af förestående dokument, sedan de öfriga Pariserbladen bvar på sht sätt börjat kommentera detsamma, lyder som följer: aTidningarne gifva, after Augsburger Allgemeine Zeitung, offentlighet åt det till Frankrike den 47 Ju!i aflåtna memorandum. Detta dokument, som blifvis öfversatt från Fransyska på Tyska och från Tyska till Fransysko, har icze blifvit troget återgifvet till alla sina uttryck. Vi skola icke såsom ! svar offentliggö:a Frankrikes memorandum; imedkertid tonehåller det offentliggjorda dokumentet 2:2) päs:åenden, hvilka vår ambassadör, så snart me-: morandum blef honom kommuniceradt, beriktigade. Det första består i den uppgiften, att den af de fyra makterna träffade öfverenskommelsen, hvilken! endast beviljar vicekonungen Egypten och paschalikaset Akre, hvilar på antydanden, som utgått från fransyska ambassaden. Aldrig bar Hr Guizot eller kabinettet af den 4 Mars gjort dylika antydningar. De förhand varande dokumenterne bevisa, att fransyska kabinetter icke vid någon föregående period antydt eller gifvit sitt samtycke still någonting dyliki. Det andra påståendet består 1 den uppgiften, att Frankrike, genom upprepade förklaringar, gåfvit grund till att antaga, att denna makt f fntet fall skulle sätta sig emot de af makterna tagna ärgärder. Detta påstående är icko riktigt; det bestreds på stället af vår ambassadör. Aldrig Då: onsin har Frankrike lemnat ur sina händer sin frihet att bandla.s MM— Den på. förmiddagen ankomna södra snällposten medförde tidningar från Paris och London af d. 4, samt från Hamburg af d. 5-dennes. mm mo dat ARA gå HndaLLfss fo anna 4:1ln 2