enklad styrelsens organisation Malte Utarpetasti och framläggas Ständerna. Dåvarande regering erkände reformens nödvändighet och satte sig genast i rörelse för att uppfylla Ständernas begäran. En efter den tidens åsigter icke ringa svårighet, nemligen den existerande sammanblandningen af juridiska och ekonomiska ärender, mötte emellertid, och förslaget kunde olyckligtvis icke utarbetas före den märkvärdiga Riksdagen år 4842. Vid nämnde Riksdag uppenbarade sig, som bekant är, en främmande ande hos den förut för konstitutionalitet böjda regeringen; nem.igen den militära allenastyrelsens ande, som sökte förstöra de kontroller folket infört, och som i trettio års tid behandlat alla frågor om civila inrättningar med fraser ur de franska militärbulletinerna. Denna ande, som vid nämnde Riksdag sökte, och till en del älfven lyckades, att lägga bojor på Svenska folkets fria yttranderätt, tycktes tillika hafva för afsigt att afskära frågan om en bättre styrelseverkens Organisation, medelst ett förslag till grundlagsförändring, hvars hufvudpunkt bestod i upphälvandet af statsekreterarnes rätt att vägra underskrifva beslut, dem de ansågo lagstridiga. Stånderna förnyade imedlertid sin anhållan och beledsagade den med pengar för den kommite, som regeringen skulle utnämna, men vid 4845 års Riksdag bade änvu ingen kommite blifvit utnämnd, och saken bar alitsedan blifvit behandiad såsom alla audra Ständernas önskningsmål, Stuändernas enträgenbet tvingade väl siutligen regeringen att nedsätlta en kommitte, men dervid har saken ändtligen och längesedan stannat, om man ej, såsom en följd af dess första upptagande vill räkuva den nu, efter 30 år, fram komna sanktivnen å Stwändernas beslut om en förändrad iovrättning af Statsrådet. Då frågan nu ånyo måste upptagas, möter icke blott den svarigheten, att de förberedande arbetena ännu äro lika afgjorda, utan äfven den, att alla de oiika ärender, som före reorganisationen böra åtskiljas, blifvit ytterligare sammanblandade, genom de snart tallösa reglementer, kungörelser och partikulära organisationer, som så oerhördt utvidgat vår författningssamling, jemte de afvikelser och kutymer, som i förvaltningen och lagskipningen blifvit införda. Tillika äro våra lagar af all? siag sedan länge under omarbetning, och det är klart att domstolarnes och de administrerande verkens reform beror af reformen 1 lagarne, likasom att vid utförandet af den sednare det år nödvändigt art vanka sig en hormalinrättning af landets institutroner och myudigheter af alla slag. Andtligen har man nu möra alimänt insett, att hvad regeringea tillvällat sig, såsom sin ensamma tilhörighet, under namn af ekonomisk lag, till en stor del tillhör dels allmänna lagen, dels speciella lagar, (t. ex. lagar för jordbruk, handel, slöjd); att dessa seduare isynnerhet, som både i afseeude på deras stiftande och deras! skipande böra vara lika tryggsde, som allmänna Jagen, till stor skada för allmänna sä-! kerheten hafva blifvit förblandade med ärender! af administratif natur, dragna under admini-j stratilva verk, och lagda under konseljen såsom enväldig lagstiftare och, hvad nästan värre är, såsom enväldig lagskipare, Att en ny minister genast skulle vara färdig med ett detaljeradt förslag till afbjelpande af all denna oreda, kan man ej skäligen begära. Deremot torde det icke anses obefogadt om man fordrar: först och främst att! ministeren ofördröjligen företager de förberedande arbetena, genom nedsättande af en kom-j miuå eller, (på sätt Svänderna sjelfve velat först försöka) genom anslag af belöning åt enskilda, ! eller genom båda delarne, för att tillvägabringa dels ev noggrann statistisk öfversigt af status quo, och utredning af skilnaden mellan allmänna och speciella lagar, mål och fora å ena sidan, samt ekonomiska eller administrativa författningar och mål samt administrativa myndigheter å den andra, deis ett förslag till den organisation, som på grund häraf kan behöfvas; för det andra, att ministeren genast går i författning om de juridiska målens skiljande från konseljen och förvisning till Högsta Domstolen. Detta sednare förutsätter ingen grundlagsförändriog; det kan efter hittills öflig praxis till och med utföras mellan Riksdagarne, genom författningar som långt ifrån att göra någon inskränkning i allmänna lagen, tvertom, så att säga, gifva den sin tillbörliga rätt, genom att låta domarewmål pröfvas och afgöras af verkliga domare ). Ett grundlagsbud säger: Konungens domsrätt skall uppdragas åt tolf af bonom utnämnde, lagkunnige män . . . de kallas Justitieråd och utgöra Konungens Högsta Domstol; detta uppfylles när de juridiska målen skiljas från konseljen och uppdragas åt Konungens Högsta Domstol. Går man vidare till någon af de öfrige reformerna, så sammanknyta de sig ovilkorligen med den föregående och med hvarandra inbördes. —A vs ee mm, vs