Aftonbladet – 9 september 1840, sida 1

et Nr 26 vid Nybrohamaen; i 5. G. LAGERVALLS Enakas vi löda Slussgatan. AN NSER embiiages endast i förslnäa bysätstning, eller att häkte för skuld skall inom vis: tid begränsas. Don, som eger en ringa fordran, bsr sama anspråk på lagena biträde för dess utbeakommende, som en siörre fo drisgsegare, och denaa likhet inför lagen får ingalunis upphbäfvas derföre, att det understundom kan händ:, ett an b3medlad person håller en fattig gäldenär i fångsl:e för en ringa skuld. Åfvenledes skulle den verkan och det ändamål, som åsyftas med bysättning, upphäfvas, om någon annan tidsgräns derför stadgades, än den, som ligger i naturen af densamma, eller att tvångsmedlet upphör, så snart anledningen till dass begagnande ej mera finnes. På dessa skäl hemställer Utskottet vördsamt, att förslagen om upphäfvande af bysättnisgstvånget; om utsättande af ett visst belopp, hvartill skuid bör uppgå, för att kunna ådraga gäldenär bysättning; samt om bestämmande på förhand af viss tid för gäldenärs hållande i bysättningshäkte, måtte lemnas utan afseends. Vid öfvervägaade åter af hvad ej mindre de enskilde motionärerne i öfrigt anfört, än ock Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition innehåller, har Utskottet trott sig finna, att de öfverklagade missbruken af bysättningstvånget, så vidt möjligt är, kunna förekommas genom de föresktifter, som den nådiga propositionen innefattar, och hvilka huf. vudsakligen öfverensstämma med de i förslaget till allmän civillag följda gruader, nämligen: att gäldenär dels skall, om hans egendom afträdes till borgenärerne, befrias från bysättningshäkts, sedan han bouppteckningen besvurit, dels ej kan bysättas för fordran, som blifvit bevakad I bans konkurs, eller för hvilken han en gång varit bysatt, derest han med ed botygar, att han ej usdanhåller egendom, som honom sedermera tillfallit; hvarförutan den nådiga propositionen medför andra fördelar, såsom att bysätining ej får ega rum för annan fordran, än den, saom genom utslsg blifvit festställd, samt att löftesman å löpande skuldebref ej kan förr än 8 dagar, efter erbållen dol af lagsökningen, bysättag, äfven om viss förfallotid är i skuldebrefvet bestämd. Utskottet gillar således de principer, hvarpå den nådiga propositionen sig stödjer; men har, i afseende på redaktionen af de: deruti framställda lagförslag, anmärkt två omständigheter, som möjligen kunna förorsaka missförstånd om förslagets rälta mening. Utskottet anser rämligen, dels ait orden i förslagets början: amed äadring afhvad uti 8 kap. utsökningsbalken är stadgadt, böra erhålla ett tillägg, som utmärker, att 4, 3, 44 och 12 SS:a i samma kapitel äro d, som genom de nya stadgandena ändras, emedan ändringen eljes: kunde anses omfatta flera SS 1 kapitlet; dels ock att 2 Y:n i försloger förtyditgas, så att deraf ej må dragas den slutsats, hvartill nu varande lydelsen kunde gifva anledning, ett löftesman, som tecknat borgen, såsom för egen skuld, på löpande förskrifning eller invisniog, blifvit undantagen från å!njutandet af förmånen, enlig: 4 S:n, att ej kunna by sättas förr, än gälden bilfvit genom utslag fastställd. I följe af sådant allt, och då den Kongl. propositionen ej grundlagsenligt lärer kunna med någon ändring elier modifikation antagas, tillstyrker Utskottet vördsamt, att i underdånigt svar till Kongl. Maj:t varder tillkxännogifret, det Rikets Siänder funnit sig vara hindrade at dess nådiga proposition bifalla, mena deremot, för sin del, beslutat: att, mod ändring af hvad uti 8 kep. 4, 3, 41 och 42 SS:a utsökningsbalken är siadgadt, rörande bysättning eller förbud för gäld:när stt nesa ur stad, der han vistas, och ured upphäfvande uf 40 ga i 5 kap. samma balk, samt 50 S:a i konkursiagen den 42 Mars 1830, förordnas mätten, som följer: g 4. För fordran, som genom utsleg är fastställd, njute borgenär, der ban de: äskar, bysättning å gäldenär, ofier tby derom i hvarje fa!l är stadgadt. j g 2. Emot löfiesman, som åtagit sig annans gäld, efter löpande förskrifaing eller invisning, såsom sin egen, må ej för samma skuld bytättningsutsleg verkställas förr, än åtta dsgar, efter den deg, då han bevisligen erhållit del aflagsökningen, ändå att viss förfallotid i förskrifningen eller invisningen utsatt varit. g 3. Gäldenär, hvars egendom blifvit till borgenärer i konkurs afirädd, må ej bysättas för gäld, som ban före konkursers börj:n gjort, utan i det fall, som i 49 Sin af konkurslagen den 42 Mars 41830 sägs. År gäldenär vid början af konkurs i bysättningshäkte, verde, sedan han bouppteckningen besvurit, derutur lösgifven. g 4. För fordran, som i gäldenärs konkurs bevakad blifvit, eller för hvilken han en gång varit bysatt, må ej bysättning kupna honom sedan åläggss, der borgenär ej visar skälig anledning, det) gäldenär undandö!jer tillgång, som efter konkursen aller bysättoingen bkonom tilifallit och till gälds betalning gå bör, samt gäldenären 1 thy fall ej gitter hos Konungens Bofsailningshafvande eller inför domstol med ed styrks, att han sådan tillgång ej eger. 8 5 Nu söker borgonär förbui å gäldenär att resa ur stad, eller ifrån den ort, der hin vistas, innan han å borgenärs lagsökning svarat eller rätt för sig gjort: är anledning att befare, det gäldenär viker undan, ell:r pröfvar Konungens Befallningshafvande nödigt, att han mundtligen höras skall, då må slikt förbud ej vägras. Reser gäldenär ändock bort, varde återhemtad och, der borgenär det äskar, bysatt. S 6 Bysatt gäldenär fö:blifve i bäktet, intilldess bean rätt för sig gjort, der han ej i ofvanstadgade ordning eller efter borgerärens medgifvande varder förr lösgifven. Försummar borgenär att förskjuta hvad, jemnlikt Kongl. kungörelsen den 7 Meirs 4835 till gäldenärs förnödenhet bör bestås, skall den sednare genast lösgifvasg. Reservanter äro följande, hvaraf vi ansett skäl att nämna: 4:0 Hr v. Röök, G., tom föreslsgit följande: