Aftonbladet – 3 augusti 1840, sida 2

rent i hvarje Stånd; men hvad politisk sida bvar och en af dem tillhörde, kände han icke ens. Dot vore hans öfvertygelse, att om än förslagst antvgs, klegan öfver partisk referoring dock ej derizensm skulle blifva afhbulpen. Den opinionsmekt, byarom Grefve Horn talat, skulle hvarken frambringes eller förstoras genom refereringen af Adelns öfverläggningar. Hr L. Hjerta förklarade, såsom ägsre af en Tidning, bland annat, att förslaget syntes honom fördelaktigt för tidningarne i två afseenden, förs: emedan det vore en besparing på en nuvarande utgift, som de då finge stoppa i sin ficka, och sedan derföre, att det missnöje, som pu yttras mot tidnings-redaktionerna, då skulle öfve:flyttas på S åndets egen referent, ty att detta missnöje seder:sera ej skulle bli mindre än hittills, derom ville han våga ett litet vad, emedan, efier hans öfvertyg:l:e, detta missnöje ingalunda så mycket bärledde sig från ofullständighet eller oriktighet i relationiroa af sjelfva yttrandena, som ifrån de omdömen, som tidnings-redaktionerna tilläto sig öfver hvad sm verkligen blifvit yttradt. Den anslagna summan trodde han i allt fall bli för knapp, såvida meningen troligen vore att få de sammandragna ra:ymåerna införda, icke blott i de tidningar, som förmenas nu införa den ens sidans yttranden ofullsiändigare än den andras, utan ock i de tidvirgar, som aldrig införa yttranden från mer än en sida (den ministeriella) Rättelser af felaktigt uppfattade uttryck införas alltid vär det begärdes, åtminstone i Aftonbladet; men sådant hade endest tre eller fyra gånger under hela denna Riksdag blifvit begärdt, och knappt en gång bland hundrade hade Talarne sjelfve visat det intresse för uppfattningen af sina tal, att de hos Referenten begärt få se huru han upptagit dem. Detta måtte utgöra ett obestridligt bevis, att det ej stod så farligt till med saken, som det här låter. Tal. förundrade sig för öfrigt icke öfver den harm, som här utbrutit, egentligen såsom det syntes, mot oppositions-tidningerne. Dan vore ganska naturlig, men följde visserligen icke af en eller annan oriktig uppfattning al serskilda anföranden, utan ef sjelfva don offentlighet, tidningarne sedan några Riksdagar börjat lemna af Riksdagarne i det hels. hvarigenom allmänheten fått en kännedom om Ridd. och Adelns m:joritets rätta ställning till dess öfrige medborgare, till de skattdragande och Svenska folket, som gifvit den hufvudsakliga anledningen till de allmänsa och högt yttrade önskningarne om en representations-reform, i hvilken, framför allt, Riddarhuset i dess närvarande gestalt ej måtte ingå. Det vore således den af publiciteten framhållna taflan af majoritetens i detta Stånd egna beslut och handiingar, hvilken samma majoritet nu tycktes vilja vedergälla, och det borde man ej förtänka den, såsom en känsla, utgående från den instinkt, som iligger hos hvarje lefvande varelse till bevarande i det längsta af sin egen existens; men denna offentlighet kunde ju ej förekommas genom det beslut, man nu ville fatta. Friherre Boye, Fredrik, fann stt men nu ville använda de medel, som voro safeedda att reparera med, till att referera med. Trodde ej att råson ref.rent kunde fås mot den remuneration af 4 Rår 24 sk. om dagen, som Grefve Szndels beräknat, och att således kostnaden skulle blifva drygere än man föreställt sig. Ansåg hela försleget ändamålslöst, cch afstyrkte fördenskull dess antagande. Ssken gick slutligen till votering, då Grefve Sandels förslag antogs med 37 röster emot 22.