Aftonbladet – 3 augusti 1840, sida 2

ten in, då må ej det inträffade dröjsmålet med lagfartens beviljande honom till förfång lända; försummar han, hvad nu sagdt är, eller åstadkommes ej medelst omförmälde rättegång den bevisning, som för lagfartens beviljande erfordras, vare den gjorda ansökningen förfallen. —— — — — —XZ -31Plenum på Riddarhuset den 4 Aug., f. m. Det enda ämne. som föranledde någon diskussion, var ett memorial från RiddarhbusUtskottet i anledning af Friherre Raabs förslog om ett ändamålsenligare sätt att få Ridderskapets och Adeins öfverläggningar refererade i tidningarne. Utskottet hade afstyrkt förslaget, men en af Utskottets ledamö ter, Grefve Sandels, Samuel Gustaf, hade reserverat sig emot pluralitetens beslut, och föreslegit, att en sller tvenne referenter af Riddarhuskassans medel skuila aflönas, för att göra en resymå af ståndets debatter, hvilken sedan skulle tillhandahållas de tidningsredaktioner, som deraf ville begagna sig. Härigenom trodde man, att debatterna skulle blifva mera fullständigt och opartiskt refererade, än man påstått hittills varit förhållandet. Detta Grefve Sandels förslag omfattades med bifall af en stor del talare, såsom Hrr Friherre Raab, Bråkenhjelm, Reinhold, Ribbing, Arvid, Lefren, Rosenblad, Bernhard, Tham, Lagerhjelm, von Hartmansdorff, Friherrarne Cederström, Jacob, och Thure samt Herr von Heland. Å andra sidan yttrade sig emot försleget Hrr Stuart, Carl, Grefve Horn, von Troil, Greefve Hamilton, Henning, Löfvenström och Frih. Boye, Fredrik. De skäl, som gjordes gällande af de Hrr, hvilka talade för bifall till Grefve Sandels förslag, voro hufvudsakligen af Frih. Raab: att ståndets anseende fordrade fullständigare redogörelse för dess förhandlingar, så att allmänheten måtte rätt lära känna hvad inom Riddarehuset sig tilldrog. Man hade väl emot Grefve Sandels förslag åberopat, att Riddarvhuskassans medel behöfdes för en reparation på Riddarhustaket; men då fråga vore om ståndots anseende, trodde Friherren taket böra stå efter. — Hr von Hartmansdorff ansåg lika nödvändigt som takreparationen att rena Husets andliga del från de fläckar, osanningen sätter derpå. — Hr Lefren trodde tiden vara inne, att sluta sig tillsammans emot lögn och orättvisa. Genom en allmännare uttryckt ovilja emot osanning, hvar 20om helst, borde man försöka att nedtrycka den. Aran vore principen för Adelsståndet, och med ärans fordringar stode väl tillsammans, att sanningen framhades och osanningen undertrycktes m. m. Frih. Cederström, Jacob, trodde, att om försök nu gjordes med antsgande af ett par referenter på Riddarbuskassans bekostnad, och försöket lyckades, sål skulle de andra stånden inom några veckor följa. exemplet. Den tidningsredaktion, som vägrade intaga resymåen, som tiilbandahölles redaktionen från Riddarhuset, skulle derigezom för alltid hafva bru-! tit stafven öfver sin popularitet. — Hr Rosenblad försäkrade, att tidningsredaktionerne ganska ofta gjort sig skyldige till den partiskhet, att icke återgifva i sina tidningar hvad som sades på ena sidan. Det skulle blifva intressant att se om, i fall Grefve Sandels? förslag antogs, de komma att återgifva något af hvad som yttrades å den sida, hvars yttranden Talaren förmente dem hittills hafva undertryckt. — Frib. Cederström, Thure, understödde väl Grefve Sandels förslag, men ansåg sig ej böra lägga tidnings-redsktionerna någon väld till last. Dels vore det omöjligt för dem, att fullständigt återgifva förhandlingarne; dels hade deras referenter en så otjenlig plats, att de ej derifrån kunde med erforderlig noggrannhet uppfatta hvad som yttrades i Huset. Bland de Talare, som yttrade sig för bifell till RiddarhusUtsko:teis betänkande och emot Gr. Sandels förslag, trodde Hr Sluart, att Ridderskapet och Adeln ej borde framför de andra Stånden vidtaga några särskilta åtgärder för refererandet af sina förbandlingar. Han ansåg dessutom ej Ståndet berättigadt, att för ett sådant ändamäl, som nu vore i fråga, använda medel beviljade för helt envat — Her von Troil, Emil, framlade utförligt de skäl, hvarföre han ej kunde instämma i Grefve! Sandels försiag. Man hade klagat öfver partiskhet vid refererandet af Husets öfverläggningar. Opartiskheten kunde ej finnas annorstädes än i Ståndets protokoller. Det gåfves tvenne slags partiskhet, en positif, en negatif. Den förra, att påbörda en Talare hvad han ej yttrat, vore bestämdt brottsj lig; den sednare, att utesluta nöägot af hvad han: yttrat, vore ej möjlig att i en resymt undvika, äfven. med den största samvetsgranuhet. Här fun-. nos Talare i Huset, som höllo så tråkiga och långa tal, att det tyngde Talaren öfver ögonen hvarje gång han hörde dem, och han fann ej underligt, om en referent alldeles uteslöte dylika tal. Af 40 referenter skulle ingen enda referera en diskussion lika;) det berodde af hvars och ens subjektiva omdöme, bvad som borde uteslutas eller eller ej, och hvar och en Talare, som ej fått allt, hvad han sagt, återgifvet, skulle klaga öfver partiskhe:. Sedan man: nu fått en resymå af en diskussion färdig, åter. stod att få den in i tidningarne. Huset kunda ej ålägga någon tidningsredaktion att intaga den.: Hela anstalten reducerade sig till ett understöd åt tidningsredaktionerne. Talaren bestridde Ståndets rätt att särskilt lägga skatt på adelsmän; ingen radi. grundl. berättigade Ståndet der!till, ehuru detsamma, ! till största delen bestående af embetsmän inom . hufvudstaden, gjort sig kändt för synnerlig liberalitet I skatters beviljande. Talaren afstyrkte för-. slaget såsom tilllngenting tjenande. — Grefse Horn var i hufvudsaken förekommen af Hr Stuart och! ogillade lika med bonom och en annan Taisre kanitstionsafgiftens användande för det ändamäl, Gr. Sandels förslag afsåg; kunde således ej tillstyrka; det, såvida ej andra fonder funnos, att taga aflöningen ur till de föreslagne referenterne. Talareni hade med bekymmer sett ett begär hos Adeln att underhjelpa den tendensen, mean såg att upplösa Stindet. Hen trodde, att Ståndet med sitt moraiska inflytande borde tillbakahålle denna tendens, då man fann den hos ledamöter af Ståndet. Öfver partiskhet i referering af yttranden hade Grefven ej, för. sin del, baft anledning beklaga sig; men han tillstod, att ban med vämjelss sett det sätt, hvarpå hans politiske motståndare i detta afseende blifvit behandlade. — Grefve Hamilton, roma mn sm a Psafva Sandel! förelag afekan.